Jag har sett flera uppfödare stoltsera med att de minsann haft rasen i en herrans massa år, och minst X hundar åt gången. Det brukar vara bra mycket fler hundar på samma gång än den vanliga hundägaren, och denna erfarenhet ska innebära att uppfödaren kan uttrycka sig om det ena eller andra. Ofta gäller det hälsa.
Jag undrar verkligen om dessa hade ens lagt märke till Iors allergi. Många hundmänniskor i min närhet har avfärdat mig med att "hundar kliar sig", och missat när han stannar i inkallningen för att det kliar, eller för den delen inte blivit väckta tre gånger varje natt av en kliande hund. Har dessa personer sina 10 hundar i sängen, eller sovrummet för den delen? Jag vet inte, jag kanske är cynisk men jag tror att det hade varit lätt att missa. Förhoppningsvis har jag fel.
Ja men, då är han kanske inte så allergisk? Ptja, numera sover vi hela nätter (när valpen tillåter, då). Dessutom har han ett helt annat lugn, som inte enbart kommer av mognad. Ni vet hur svårt det är att somna med ett myggbett? Jag tycker i alla fall det är det, trots att de är hyfsat harmlösa. Att alltid ha något som kliar när en försöker vila, då är det inte så konstigt att det sätter sig på skallen. Det fanns en väldigt god anledning till att han inte kunde slappna av. Och varje gång han råkar få i sig något han inte tål, så ser jag samma sak igen. Han börjar klia sig lite, men blir framför allt mer stressad, mer reaktiv och fruktansvärt ofokuserad.
Om nu Ior fått vara bara en skruttig sällskapshund nånstans på landet, hade han lidit av detta? Jag tror hade uppfattats som normal, och han hade säkert fungerat i det sammanhanget om än varit lite svår att få kontakt med.
Det finns andra anledningar till att Ior blivit lättare att ha att göra med i vardagen. Men när jag fick ordning på foderallergin slapp jag äntligen jobba i motvind. Då märktes det också hur mycket han faktiskt vill samarbeta, han hade bara blivit distraherad av klådan innan.
Att vilja och ständigt misslyckas, det sätter sig också i skallen. Jag förstod inte varför vi inte utvecklades mer, och den frustrationen smittar. Ett starkt argument för att sknda långsamt och ta saker på hundens nivå, absolut, men också en anledning att ta även det som ser ut som mild klåda på allvar. Det gör stor skillnad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar