lördag 15 november 2014

Hallträning

Idag var vi och tränade i stora hallen på Åskvädersgatan med ett gäng från bk. Jag får erkänna att jag inte var så välplanerad som jag hade önskat, men det blev en givande träning ändå. Framför allt så stället Iors sträckning till det, vill inte traggla för mycket ff och alla moment med fart i går bort.

Därför började vi med fejkkommendering för en inkallning. Inget tjuvande alls! Jag gick tillbaka och belönade eftersom jag inte vill ha spring. Sedan blev det väldigt hattigt, jag fick lite kommendering för ff som jag inte riktigt tänkt ut hur jag skulle hantera, och dessutom fick jag för mig att "bara testa" vittringen vilket gick åt skogen med noll nosarbete. Min gissning är för att hans kontakt med sågade pinnar har varit i spåret, och då ska han ta dem - nu fanns många, då kör vi en i taget! Med andra ord får jag börja lägga andra föremål i spåret också, för att få honom att söka främst min doft och inte trä som luktar annorlunda.

Apporten är såpass osäker att jag inte lade mer tid på den än att jag testade att bli kommenderad ett par gånger, men det gick ju bättre än KM i alla fall ;) Sen körde vi en klockren LK2-fjärr som avslutning, ville ge Ior nånting som han är riktigt bra på eftersom det varit lite snurrigt. Väldigt skönt.

Fick väldigt bra tips på belöningshantering och -placering när det kommer till godis också, för att få rak position. Det har ju varit kört för mig att få ordning på med annat än leksak innan, jag har inte haft tekniken men nu funkade det! Och bra är väl det, eftersom jag inte tänker belasta Ior med dragkamp än. Där är det verkligen all in som gäller, om han kunnat leka lugnt hade det väl varit en annan sak. Kommer såklart vara väldigt användbart i framtiden också, eftersom han tenderar att bli övertänd när det blir för mycket leksaker.

Jag fick hjälp med en lite bryskare tandvisning också, rakt på och inte hälsa på mig, även det klarade Ior galant. Bästa coolingen!

Och platsen sen. Han frös (inomhus! bubbelubben) så han hade täcket på sig, låg och skakade av kylan men var så sjukt stabil i en grupp på tre hanar och en tik. Dessutom störningen att valpen står och vrålar, men det hade de blivit så vana vid att det var snarare när valpen tystnade som ett par hundar undrade vad som hände. Jag gick fram och belönade en gång precis innan vi avslutade, han hade nog klarat det annars också men han började behöva lite stöd och då ger jag hellre det.

Valpen fick ett pass i början också, med kontaktövningar (både shejping och på min signal) och "varsågod". Han är så himla duktig på självbehärskning så jag måste lära honom en signal för att bryta, annars kommer han garanterat tappa tålamodet! Älskade lilla superpuppyn <3

torsdag 13 november 2014

Felsökning: fritt följ

Började bråka med Ior lite om ff igen. Sen orkade jag inte mer, tänkte "jamen vi lattjar lite vad som helst då" och körde sidoförflyttningar och backa på båda sidor, plus i några extra htm-positioner. HUNDJÄVELN GICK SOM EN ÄNGEL. Med andra ord, jag har varit dum nog att tråka ut honom med linförigheten från LK1 så till den grad att han vägrar och käkar gräs istället. Lite intressantare rörelser och vips har jag tillbaka

Så, nu ska jag göra fotgåendet mer intressant. Förhoppningsvis kan jag bygga upp tillräckligt med värde att han står ut med ett program om ett par veckor.

Sträckning

Häpp. Ior tjöt till och haltade efter en bollbelöning på ett lydnadspass i början av veckan. Verkar vara höger fram, även om jag inte litar till 100% på mitt eget omdöme i sånt. Har kontaktat fysio men inte fått svar än, håller mig tills vidare till kopplade promenader vilket innebär en ÄNNU mer uttråkad dalmatiner. Jag låter honom i alla fall busa med valpen, det är fortfarande på en så lugn nivå för Ior (typ, ligga ner och krokodila) att jag inte ser någon skada med det. Återstår väl bara att jobba järnet med apportering och plats inför vår lydnadsdebut. Om jag känner mig riktigt motiverad kanske jag börjar jobba på liggmarkeringar, det verkar som en så himla bra grej men är tveksam till om jag orkar lägga tiden på det.

söndag 9 november 2014

Sovadags

De här två är så söta att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är inte ens ett skämt.







lördag 8 november 2014

Valp och omvärld

Idag blev det en timmes strosande runt Krokängsparken. Ior lös valda delar, valpen hela tiden (utom när han tydligt hörde mig och ändå stack på fåglar, efter det åkte kopplet på!).

Eller ja, dumt att sätta parentes på det, det är ju just de där fåglarna som är problemet. Om det är så kul att jaga redan vid 12-13 veckors ålder, hur ska det då bli när han blir vuxen? Utöver skvallret ska jag alltså börja med stadgeträning redan nu, med lyhördhet under svår retning som mål.

De goda nyheterna är i alla fall att han hittills är 100% när det kommer till andra människor och hundar. Inget jag räknar med kommer fortsätta av sig självt, så jag jobbar med att träna träna träna i lagom svåra lägen. Han är mätt av belöningarna efter varje utflykt, och då använder jag ändå leksaker också!

När han är kopplad däremot, då drar han mot varandra människa vi möter. Självklart handlar det om att jag behöver jobba mer aktivt med honom även i koppel. Ior är likadan, mycket mer följsam, lyhörd och ibland rentav påfrestande när han är lös, sådär så att jag tar på honom flexit så han ska gå iväg och göra sin egen grej istället.

I alla fall, valpen och folk. Jag har totalruttnat på alla som börjar ens prata med honom när han sätter sig och tigger uppmärksamhet när vi tydligt ska gå FÖRBI människorna. Har börjat påpeka att jag försöker lära honom just det, men det hjälper ju inte vid nästa gäng. Alltså, återigen, jobba mer med kontakt med valpen i koppel, när vi går.

En tanke är att vi sätter oss vid en busshållplats och varierar passivitet och lekträning, med hälsningsförbud. En annan att jag erbjuder just det han är ute efter - superentusiastisk kontakt - när vi närmar oss andra människor. Typ sätta mig ner och låta honom bita i jackan och näsan. Andra människor  = PARTY  hos mig!

Det svåra i det här fallet är att vi bor vid campus. Ibland går det inte att undvika att båda hundarna behöver ut samtidigt, och då blir det felinlärning och pannkaka. Kanske ska jag bara lyfta upp valpen och gå, innan han hinner fixera på någon annan? Och sen PARTY  när vi kommit till en plats med utrymme för det.

Och självklart ska signalen för superduperextrabelöning vara just PARTY! På så sätt kan jag förhoppningsvis hålla fast vid vad det ska betyda och inte tjata sönder det.

Nu hoppas jag bara att jag är smart nog att gå tillbaka och utnyttja det jag skrivit här. Det blir lätt så att jag får en himlans massa idéer när jag bloggar, och sen är hjärnan precis blank när jag väl står därute.

Liten gillar att klättra

Kan Tippex springa uppåt, så springer han uppåt. När han är på toppen väntar han på att jag ska hämta ner honom. Knäppgulle!

Dessutom springer han självmant på träd, sandlådekanter och alla möjliga lagom svåra balanshinder. Så fort valpis ser något lämpligt så är det full fart dit!

tisdag 4 november 2014

Den där eviga apporten

Eller, snarare Ior eviga tuggande. Han kan ha fattat något idag, dock! Han kastade med huvudet och höll fast bettet, istället för att rulla runt med apporten samtidigt. Han fick bara chansen till 1½ sån innan jag klickade och belönade, började han tugga så snodde jag den. Kan jag ha fått bättre teknik? Eller var skillnaden att jag tränade med skinka som belöning? Eller så har mitt tålamod och öga för detaljer förbättrats av att jag skaffat valp som 1) är mycket mindre och 2) har en annan stil och kräver annan kompetens av mig för att jag ska kunna läsa av honom. Då blir det väldigt enkelt att jobba med min trygga, bekanta Ior <3

Han slänger den inte på marken i alla fall, utan sitter där och tuggar i 10 sekunder om det är så. Jag tänker fortsätta köra korta pass hemma i några dagar, superkampanja apporten helt enkelt, och sen börja jobba in det i utomhuspassen. Först som separata pass, och sen i kedjor. Framför allt kedja apport - hopp, eftersom hoppet är så himla roligt så kan det fungera som en lite tidigare belöning.


Valpvaccinet avklarat

Tippex hälsade överlyckligt på alla, spang upp på vågen lite av bara farten (6,5 kg) och verkade inte ens särskilt kränkt av sprutan.
Vi gjorde utflykten själva, eftersom Ior är både nervös hos veterinären och lite sur på folk som hälsar på valpen. Dessutom tycker jag att det är viktigt att låta honom hantera nya miljöer på egen hand!
Fick bekräftelse på att hans valpfinnar inte är något farligt också. Misstänkte det, men kändes lika bra att fråga när jag var där.

måndag 3 november 2014

En stilla fundering

Jag har sett flera uppfödare stoltsera med att de minsann haft rasen i en herrans massa år, och minst X hundar åt gången. Det brukar vara bra mycket fler hundar på samma gång än den vanliga hundägaren, och denna erfarenhet ska innebära att uppfödaren kan uttrycka sig om det ena eller andra. Ofta gäller det hälsa.

Jag undrar verkligen om dessa hade ens lagt märke till Iors allergi. Många hundmänniskor i min närhet har avfärdat mig med att "hundar kliar sig", och missat när han stannar i inkallningen för att det kliar, eller för den delen inte blivit väckta tre gånger varje natt av en kliande hund. Har dessa personer sina 10 hundar i sängen, eller sovrummet för den delen? Jag vet inte, jag kanske är cynisk men jag tror att det hade varit lätt att missa. Förhoppningsvis har jag fel.

Ja men, då är han kanske inte så allergisk? Ptja, numera sover vi hela nätter (när valpen tillåter, då). Dessutom har han ett helt annat lugn, som inte enbart kommer av mognad. Ni vet hur svårt det är att somna med ett myggbett? Jag tycker i alla fall det är det, trots att de är hyfsat harmlösa. Att alltid ha något som kliar när en försöker vila, då är det inte så konstigt att det sätter sig på skallen. Det fanns en väldigt god anledning till att han inte kunde slappna av. Och varje gång han råkar få i sig något han inte tål, så ser jag samma sak igen. Han börjar klia sig lite, men blir framför allt mer stressad, mer reaktiv och fruktansvärt ofokuserad.

Om nu Ior fått vara bara en skruttig sällskapshund nånstans på landet, hade han lidit av detta? Jag tror hade uppfattats som normal, och han hade säkert fungerat i det sammanhanget om än varit lite svår att få kontakt med.

Det finns andra anledningar till att Ior blivit lättare att ha att göra med i vardagen. Men när jag fick ordning på foderallergin slapp jag äntligen jobba i motvind. Då märktes det också hur mycket han faktiskt vill samarbeta, han hade bara blivit distraherad av klådan innan.

Att vilja och ständigt misslyckas, det sätter sig också i skallen. Jag förstod inte varför vi inte utvecklades mer, och den frustrationen smittar. Ett starkt argument för att sknda långsamt och ta saker på hundens nivå, absolut, men också en anledning att ta även det som ser ut som mild klåda på allvar. Det gör stor skillnad!

Fritt följ med valpstörning

Valda klipp från morgonen. Nästa klipp välte käre herr valp mobilen direkt, då gav jag upp filmandet :P Det är inte världens snyggaste, men vi är som sagt ringrostiga. Behövdes väldigt mycket mer hjälper än jag är van vid, så det blev lite tafatt :P

Om inte annat så kan ni ju njuta av busvalpen.

söndag 2 november 2014

Busingar

När matte pluggar får en roa sig på egen hand.



Morgonlydnad

Jag är dum.

Något kan det inte kallas, när jag gång på gång tänker att " Ior kan det här nu", typ som att han hade sjukt bra fotgående innan valpen kom. Eh. Nu tränger han, hamnar ömsöm för långt fram, ömsöm helt bakom mig, och helt plötsligt en halvmeter bort. Wtf. 

Dessutom hinner jag glömma bort de rätta signalerna, så han blir osäker och börjar käka gräs. Annars är kontakten i alla fall fortfarande stabil när vi väl går, skönt att något sitter!

Idag backade jag därför rejält och var övertydlig med handsignaler, godishand, leksak i armhålan osv. Kriterier parallell position i rätt höjd och tight, dvs inte sväva i sidled, på raksträckor och i högersvängar. Jobbade med belöningsplacering av både godis och leksak, han fick både på utsidan av sig och bakåt. Tyckte att jag fick förbättringar, och slutade när det gick bra. Försökte filma ett tag, men valpen hade väldigt roligt med att hämta telefonen så får se om jag fick nåt vettigt! Annars kommer en blooperfilm när jag ligger bättre till med plugget.

Eftersom gräsätandet var rent katastrofalt började jag väldigt basic där med, körde ett pass där jag kallade upp honom från det och belönade med väldigt kontaktintensiva belöningar. Utökade sedan till att lägga på ett "fot", och även ett par steg, som om vi samlade oss för ett moment eller ingång på plan. Det är det här jag vill hyra hallen för att träna, eftersom tävlingen är inomhus. Lyckas han med det där, så kan vi jobba på momenten var som helst.

November månad blir lydnadsmånad, helt enkelt. Vi kör minst ett pass varje dag, som antingen är moment enligt följande 

  • Linförighet/ff
  • Läggande/Inkallning/Ställande (i kedja och/eller detaljträning)
  • Apporten
  • TL-störning - låta bli att tjuva på instruktioner
Samt platsliggning på promenader, och gärna i anslutning till träningspassen om jag hinner och orkar. 

Om det finns plats till oss på tävlingsträningen om en vecka, så kommer den bli ganska intressant... 

lördag 1 november 2014

Hundhull

Ior har blivit mullig!

Eller, han har fått vintervilohull. Ser ut som en frisk sällskapshund, men jag som är van att fysträna honom hyfsat ordentligt och utfodra därefter får nu nästan börja skära ner måltiderna. Tanken är förvisso att ensamträna valpen genom att ta med Ior ut på joggingturer - inledningsvis 10-15 minuter - men det ger ändå långt ifrån samma fysik som den han får av att springa 5 mil varje vecka.

Mig själv ska vi inte ens tala om... Jag bär i och för sig valpen en del, men jag rör mig inte heller i närheten av lika mycket som jag brukade göra. Det är ju högst tillfälligt, det här med valp, och tur är väl det. Till våren skulle jag nämligen väldigt gärna komma igång och tävla barmark! Jag och Ior får helt enkelt träna upp oss tillsammans efter bäbisdippen i träning.