fredag 31 oktober 2014

Gonatt!

Senaste kvällarna har jag lagt någon minut på att träna tandborstning med Tippex. Tänker att om han av någon anledning inte skulle få tugga ben på ett tag så behöver han inte bygga tandsten, som Ior gjorde under allergiutredningen (han är omöjlig).

Det är inte så himla avancerat. Sitter på golvet med valpen i ryggsäcken (övningen alltså, inte den jag bär honom i), belönar med tugg på tandborstens handtag. Våra steg hittills:


  1.  Peta på läpparna, alla sidor
  2. Lyfta läppen och titta på tänderna, ökade tid
  3. Lyfta läppen och borsta, 1 sen 2 sen 3 drag med borsten innan belöning
Som vanligt hoppar vi lite fram och tillbaka i trappan för att inte göra det jobbigt.


Skogspromenad

Bäst att hundarna får sitt innan jag sätter mig med hemtentan, liksom. Sen bara råkade jag gilla bilderna så mycket att jag ville lägga upp dem här direkt!











 

EDIT det fanns viss många fler roliga bilder. Håll till godo!











torsdag 30 oktober 2014

Skvallervalp

Det där med skvallerträning är inte så himla svårt, om hunden inte upptäckt livets all roliga alternativ! Som Tippex - han har lärt sig att stanna upp när han ser ett möte för att få godis. Flera gånger idag har han också kommit springande till mig självmant, efter någon sekunds tankeverksamhet. Coolaste valpen nånsin!

Däremot har han redan ett starkt intresse för att jaga fåglar. Där arbetar jag parallellt med att belöna när han stannar och tittar, och det bara i de fall som jag är säker på att han tar belöning, och med baklängeskedjning på inkallningen. Om han springer iväg så har han fått springa så långt han vill ibland, varefter jag kallat in honom; nu ökar jag svårigheten genom att kalla in allt tidigare, hittills 100% lyckat.

Dagens misslyckande stod jag för: har äntligen laddat kamerabatteriet, så tog med mitt klumpiga åbäke till kamera för att ta fina bilder i höstsolen. Startar, och självklart ligger minneskortet kvar hemma på bordet...

tisdag 28 oktober 2014

Snurrigt bakom kulisserna

Jag och husse har gjort slut, och kommer troligtvis flytta isär inom överskådlig framtid. Hundarna är ju trygga med mig oavsett var vi bor, och Ior har ju hunnit flytta ett par gånger redan, så den biten är jag inte orolig för. Däremot är jag väldigt trött på att flytta varje år, är mer trygghetsjunkie än en sån som tröttnar fort. 

Vi är fortfarande goda vänner, och det är ingen konflikt åt nåt håll, vi har mest glidit isär eftersom vi har så olika livsstilsideal. Så sett är det här en väldigt bra sak - jag kan leta efter en plats där jag bor så nära skogen att jag inte behöver busskort för hundarnas skull. Till GU har jag en idé om att jag kommer kunna cykla, och på så sätt snåla jättemycket! Nu åker jag buss eftersom jag ändå har kortet för att kunna gå på något annat än asfalt med fyrbeningarna.

I nuläget går snacket om att dra ihop lite folk och ha ett djurtillåtet kollektiv någonstans där det passar bra. Så den delen av framtiden känns väldigt rolig!

Men jag har såklart deppat också. Då är det väldigt bra att ha hundar, som både släpar ut mig i busvädret och gosar tätt, tätt intill i soffan så att vi tre ligger i en enda rörig hög. 
Eller springer på mitt huvud, det går bra vilket som.
Det är läskigt att börja om med framtidsplaner på egen hand. Men jag tror också att det kommer bli så otroligt mycket bättre att tänka lite mer på vad det är jag vill, åtminstone ett litet tag. Hundarna är hittills det starkaste uttrycket för det som är jag. Förhoppningsvis kan jag bygga ett helt liv som speglar den jag är, och vill vara! Med mer utomhusliv, komma igång med träning när valp kan vara ensam/hänga med (lätta joggturer, då), och ett hem som är sådär ljuvligt genomtänkt plottrigt av vackra böcker och mina egna skapelser. 

Det är svårt att starta om. Jag är bara så himla tacksam att jag och M kommer överens bra nog att vi kan ta en filmkväll, och inte har bråttom med att bryta upp när vi väl kommit fram till hur vår relation faktiskt ser ut. Det blir så mycket lättare att blicka framåt, och se allt spännande som väntar runt hörnet, när det inte är så fasansfullt trassligt bakom en.

Och han ska fortfarande ha Ior när skurken är pensionär. Han säger det, och jag tror på det - bandet till den hund som bryter igenom ens hundrädsla är något väldigt speciellt (Zita <3) och det har jag sett hos dem. Det känns fint.

måndag 27 oktober 2014

Iors MH-diagram

För den om inte orkar glo på filmen ;) Eftersom många gör MH med dalmatiner ganska sent, och så även jag, så valde jag att jämföra med hela rassnittet och inte bara unghundar. Iors värden är samma oavsett, såklart, men jämförelsen kan också vara intressant. 


Valpens ordförståelse

Tippex första fraser var antagligen nu går vi, som ju blir ganska tydlig på alla andra sätt också, och vi går runt. Den senare betyder att vi går runthörnet på huset för att komma till soprummet, om det är så att jag har en bajspåse att slänga på en valprastning. Han sätter av full fart åt rätt håll, men smiter inte före runt hörnet (som f.ö ändå är glas) och väntar in mig duktigt. Han vet dessutom vilken dörr han ska sikta på. Håller sig nära huset, ingen risk att ha honom lös. Älskade tokvalp!

Döm inte efter utseende

Jag menar, vem ser mest djävulsk ut av dessa två?



Ledtråd: den som ser söt och snäll ut är ganska överjävlig, den andra är världens snällaste gosplutt.

söndag 26 oktober 2014

Parallellträning

Ior ligger plats medan valpen får ett pass med sitt. Himla fiffigt!

Sök - nu jobbar vi fram skallet!

Ja, men eftersom det nu kräver en del av både hund och förare att få till en bra skallmarkering, så är det såklart det jag ger mig in på. Egentligen hade jag tänkt köra på rulle, men träningssällskapet är såld på skall och jag var inte så svårövertalad.

Först körde vi ett par halvkluriga sökskick. Ior fick cirkla och vinda in på ett par tillfällen, men var väldigt målinriktad - analyserade vinden och gick på djupet utan att tveka.

Efter det gick vi på markeringsträningen, där jag har grundat med att shejpa fram ett bra skall hemma. Först testade vi om figgen kunde få Ior att ljuda, och det funkade. Sen fick Ior se figgen kuta iväg och "gömma" sig på nivån stå bakom ett träd 5-10 minuter bort, dvs rejäl synretning, och sen väntade han ut att det kom ett skall. Innan har vi byggt förväntan eftersom belöningen fortfarande är kamp hos figge varje gång.

Ior fattade snabbt vad det gick ut på! Ingen stabil kvalitet på skallen än, men den kan ju jag jobba på hemma också. Han har vettig frekvens (fick ur sig 2-3 i rad på neutral figge mot slutet), och jag råkar veta att han inte har svårt för att stå och glappa käft rätt länge om han tycker att det är befogat. Hans skall är alltid medvetna, det tror jag är en fördel!

Så nu har jag en väldigt trött och nöjd dalmatiner. Det var faktiskt ett tag sen <3 Blev ju både fys och nosjobb i söket, och jobba med skallen i markeringsträningen. Ikväll får han en välförtjänt massage! Han bar ju dessutom vatten, sitt täcke och arbetstecken i klövjan dit och hem. Det blev med andra ord både styrka och spurter i samma pass, kanske inte det optimala ur utvecklingssynpunkt men i min erfarenhet är det okej att ha såna dagar så länge som det blir ordentlig återhämtning efteråt.

Nu är ju både jag och personen som vi tränar med helt gröna på sök. Dessutom har ingen av oss bil, så det är inte optimala förhållanden. Samtidigt är det väldigt kul att sitta och googla och läsa, diskutera hur vi ska göra för att lära in något moment, och sen testa sig fram!

Jag tänker att när markeringen sitter, då kan det vara dags att försöka utvidga träningskretsen lite för att kunna köra med flera figgar, plus då kul och lärorikt att se fler hundar jobba. Men innan dess behöver jag få upp uthålligheten själv också, det är hårt jobb att figga ;)

Valpträning: sitt

Ja, jag skulle ju inte träna moment med Tippex. Men eftersom han hea tiden sätter sig, tänkte jag att det är lika bra att lägga signal på det! Blir en första övning i shejping för lillen också. Det innebar även en övning i omvänt lockande, eftersom liten hemskt gärna ville komma åt skinkan jag hade i handen.


Jag säger ordet när han satt sig, och belönar därefter. I nuläget har han nog ingen större förståelse för att det är just agerandet jag belönar - att sitta när han väntar så himla naturligt för honom. Så jag ska försöka öka min tajming för att pricka in själva rörelsen av att sätta sig, så kanske det kan göra saken lite tydligare. Sen är det bara en fråga om att lära honom lära sig, få en kommunikation för sånt är inte helt fel att göra med liten!

Inkallningen och kontakten är det inget fel på hittills. Han stannar upp och tittar på det som är intressant (fåglar är det senaste), och kommer skitlycklig när jag ropar. Har han månne sett hur storebror gör? I morse träffade vi på en 8 veckors mops som flyttat in på vår våning, helsöt! Kallade såklart in min buse så att den slapp bli attackerad av terrieristen. Men lite valpträffar framöver är nog supernyttigt, särskilt som mopsar är lite speciellt byggda och kan vara svårlästa. Nu är han ju redan van vid konstigt tecknade hundar, då går vi vidare med nästa variant!

torsdag 23 oktober 2014

Dagens utflykt

Idag har vi varit hemifrån i över tre timmar, varav Tippex gått kanske 20 - 30 minuter.  Resten åkte han ryggsäck på min mage, sovande. I tiden ingår också bussresa, eftersom vi stack iväg till Hisingsparken.


Jag gillar ju halvruttet höstväder, när de enda som är ute är riktiga entusiaster. Till skillnad från parkturisterna på sommaren, har svårt för människor som bara kan uppskatta naturen när den är bekväm.

Nu återstår bara bilder:

Vi klättrade uppför en rejäl backe det första vi gjorde.
Tippex kämpade på!
Sen satte han sig bestämt. "Nu är jag klar här, hiva upp mig!"

Ner och snusa lite på backen. 
Trött goding på bussen hem.

Medan Ior alltid kan se pigg ut för en godisbit.

måndag 20 oktober 2014

Liten utvärdering, valp edition

Tippex har varit här i två veckor i morgon. Tänkte att det kan vara kul att ha en avstämning på vad jag har gjort, vad som går bra och vad som behövs mer av.

  • Inkallning: tveklöst skitbra! Han är intresserad av fåglar, andra hundar och människor. Han älskar andra människor, så mycket att jag börjat med
  • Skvallerträning: Söttrynet stannar nämligen och försöker tigga gos så fort vi möter en människa, och det är bara liiiiite drygt. 
  • Hantering: han skrek värre andra gången jag klippte klorna, än vad han gjorde första. Annars är det fritt fram att peta och krångla bäst jag vill. Troligtvis hjälper det att han blir buren en del - t.ex på ställen med mycket trafik bär jag hellre än kopplar honom.
  • Miljöträning: än så länge är Tippex liten, men vi har hunnit med stadsmiljö, åka tåg, buss (både på golvet och i mitt knä) och skogspromenader. Återstår att ta med honom på färjan med tillhörande skramliga brygga, det kan nog bli roligt! Ior tycker den är läskig så det gör jag utan honom, för att slippa att osäkerheten smittar. Ior är ju trots allt storebror och stora idolen.
  • Koppelgående: har vi gjort korta sträckor, oundvikligt som jag bor. Han är duktig och byter riktning till närmare mig om det tar stopp i kopplet, och gör han inte det så stannar jag. Hamnar han på fel sida 
  • Socialisering: han har träffat ytterligare två dalmatiner, vilka han lyssnade på fint, en goldentös vars rumpfluff är det gosigaste som finns, grannens lilla pudel som han smet fram till vid porten när jag rastade honom (aja baja!) och en yster dogo argentino yngling. Människor av alla de slag älskar han som sagt, och han har uppenbarligen fått upp självförtroendet med andra hundar. 
  • Ensamträning: han är pipig när jag lämnar honom med sambon. Uppenbarligen väldigt mammig liten gris! Å andra sidan trivs han bra med valpvakten när jag är i skolan, så det handlar kanske lite om hantering. Han börjar inte tjuta om jag lämnar honom i soffan, och klarar av att jag lämnar honom när jag går på toa, så det går ändå sakta men säkert framåt. 
  • Rumsrenhet:  nr. 2 har han skött utomhus i säkert en vecka, däremot är jag dålig på att ta ut honom tillräckligt ofta på morgonen när kisseriet sätter igång efter natten. Olyckorna sker antingen på morgonen, eller runt matdags när jag tror att han klarar av att äta innan jag tar ut honom (nej det gör han inte).
  • Bithämning: hälften av gångerna han pussar mig så bits han inte! Händerna slipper också de mest vildsinta attackerna. Däremot är fötter och öron fortfarande lovligt byte. 
  • Kontakt: om jag säger hans namn när jag håller en godisbit framför honom så kollar han på mig. Score! Men som sagt är han snarare för mammig än tvärtom. Räknar dock med att det löser sig med tiden, och att det ändå är bra att befästa kontakten nu när den finns (som inkallningen).
  • Belöningar: hittills uppskattar han torrfoder. Just nu leker han bättre inne än ute, så det behöver jag jobba med! Följer med mig när jag byter leksak snarare än att fortsätta på egen hand med det han har, förutsatt att jag håller mig till korta pass så att han inte tröttnar.
  • Har också insett att det kan vara bra att lära in ett stanna kvar, men det har jag inte börjat med än.

Hjälp, vad mycket det känns! Men mest av allt så sover han nära, nära och biter mig i näsa, öron och tår. 

Vad säger ni, har jag missat något som är viktigt att göra?

Ut på äventyr

Lite fler kassa mobilbilder, den här gången från ett varv i Krokängsparken. 






Min blivande agilitystjärna:


Han hoppade upp helt spontant, inget som jag hittat på.


Sovplats nr 1

Tippex har från första dagen bestämt sig för att undre hyllan i soffbordet är hans krypin. Det är så mycket hans att jag fått städa bort allt som ligger där, för det blev också hans (tugg)saker.

Här kan en sova utan direktkontakt med någon annan.
Ett alldeles eget litet fort!

söndag 19 oktober 2014

Testade duschen

Tippex är lite mammig, och vill följa med in på toan. Okej.

Dessutom lite bråkig, och siktar in sig på duschslangen. Munstycket ligger på golvet av någon anledning. Okej.

Eftersom vi bor i en trång studentlägenhet så når jag utan problem att slå på duschen medan jag sitter och skiter.

OKEJ!?

Vappis goes bananas. Som i, roligaste någonsin! Nu är han genomduschad, och dessutom lite kvällsaktiverad.

ETA filmklipp:
 

Nu händer det grejer!

Igår lade jag och Tippex ett spår åt Ior. Han gick kollade av bådas spår, jobbade skitfint! Sen kom Ida med sina hundar, Islay den lilla bulldozern lekte superfint och snällt med Tippex <3

Och idag sen! Första riktiga skogspromenaden på två veckor. Ior var i himmelriket! Och Tippex hade så kul att han glömde pipa. Han fick komma upp i väskan ändå, när han började röra sig segt och inte verkade hänga med riktigt i var vi andra var någonstans. Sen sov han där medan jag och Ior gick en timme till.

Känner att jag måste ladda kameran så jag kan ta bättre bilder än vad det blir med min taskiga mobil.

Och headern är uppdaterad också, så att även lille T får vara med på bild. Syrrans snälle sambo knäppte ett par bilder när jag hälsade på i hemtrakterna, och mina bortskämda hundar visade hur enkelt det är att tigga från kökssoffan ;)


fredag 17 oktober 2014

Lek och grund för ensamträning

Första dagarna ville Tippex ha fysisk kontakt mer eller mindre konstant, och gick jag ifrån soffan så var han tvungen att följa med. Jag har utnyttjat det för att lära in inkallning, men samtidigt passat på att lämna honom när han var vaken och lugn för att han ska klara av det. Våra steg hittills har varit att ligga kvar och inte hoppa upp och glo efter mig när jag

  1. Reser mig ur soffan
  2. Grejar i köket (bakom soffan)
  3. Går ut i hallen
  4. Går på toa
  5. Går till ett annat rum och pratar med M.
3-5 är fortfarande inte självklara, även om han är trött. Det går ändå framåt, så jag tänker att det mest handlar om att känna sig hemma och trygg, och jag tvingar honom inte att vara själv. Kanske hade kört med kompostgaller om det funkat, men de är bara hinderbana enligt Tippex.

Och apropå trygghet så ser det numera ut  såhär hemma. Gospluttar <3

Planer, ack dessa planer

Kollar på appelltävlingar till våren. Har till och med lagt in några i min kalender, även om jag inte anmäler mig till något som är ett halvår bort så kan det vara bra att ha det där så jag inte råkar boka in något annat :P

Jag tänker att om jag skriver om det tillräckligt ofta, så kan jag inte med annat än att ta mig iväg och lägga några spår. Men eftersom jag blir så himla oinspirerad så kan det vara värt att lägga lite tid på en lista med olika grejer som jag vill göra i spårträningen:


  • Variera liggtider. MYCKET. Han har gått allt från helfärska till 3-4 timmar gamla spår, men långsiktigt vill jag köra åtminstone morgon - kväll som liggtid av både praktiska skäl och för att kunna utmana lite. 
  • Nån halvvettig föremålsmarkering, oavsett vad jag slängt ut i spåret.
  • Få honom att ta cirklar, återgångar m.m., förslagsvis genom korta övningsspår där föremålen ligger i dessa avstickare = roliga pinnstigar.
  • Underlagsövergångar. Han snurrar lätt bort sig om det dyker upp klippor, och asfalten har jag pajat hans sjävförtroende på.
  • Störningsträning, på andra människospår och vilt (gott om folk på dagarna och harar på kvällarna här!). 

Inte mycket av det där är relevant för appellen, men däremot känns det som roliga och utvecklande utmaningar! Och det är inte så lite häftigt med en säker spårhund, i mina ögon. Dessutom kan många av övningarna göras i närområdet, långa skogsspår måste jag åka en bit för att lägga men det andra är ju inte så svårt att greja. Om jag lägger spår över vägen här så är det fyra gräsrefuger med asfalt före och efter, bara det liksom! Finns även möjlighet att avsluta på grus. Cirklar och återgångar kräver inte så stort utrymme. Det blir alltså i den änden jag börjar, nu när jag har valp. Eller, jag kommer ju fortsätta med våra rena asfaltsspår på parkeringarna också, men det är redan enkelt att få gjort och sker med jämna mellanrum så det behöver egentligen inte in här!

onsdag 15 oktober 2014

Ett par bilder också

Godissök i högt gräs. Valpen upptäckte att nosen kan hitta mat! Ajdå?

Ior blir mer och mer bekväm med gosvalp. 

Det är konstigt

det där med att få känsla för att hantera två hundar. Jag påstår mig på intet sätt vara expert, hittills är det till och med väldigt enkelt eftersom Ior bara följer med och jag kan bära valpen.

Eller?

För i början skulle Ior köra bort allt och alla, han vaktade sin äckliga valp som besatt. Nu har han vant sig vid att människor får hälsa! På både valpen och mig, utan att han behöver lägga sig i alls.

Han passade på att gå och dra i koppel, blev osäker och därmed otrevlig.

Idag när vi kom hem från mina föräldrar, så gick han lugnt förbi inte en, utan två hundar som gjorde utfall på centralen. Den första stod i en kö och jag såg den inte ens, den andra var en labbe som uppenbarligen tränades till ledarhund och som stod mitt i vägen för oss när vi skulle gå ut från stationen (jag tog ut avstånd så gott det nu gick). På den första tror jag inte ens att kopplet sträcktes, andra gången blev han lite obekväm men löste det fint.

Detta medan valpen låg på den arm som jag nådde godisfickan med. Alltså på bara beröm!

Men å andra sidan, efter tisdagens eskapader med rymning och trippelutgåva av slemrötet-kadaver-spya så hade han lite att ta igen.

måndag 13 oktober 2014

Åka tåg

Jag jade inte direkt planerat att ut och åka med valpen efter en vecka. Men när far min mosat fingrarna på jobbet så känns det inte mer än rätt att låta Tippex distrahera honom med sina paradgrenar strumpdragkamp och nästugg.

Både hundarna var lugna och coola både på proppfull buss till stationen, och som synes under tågresan. Ser det därför som en lyckad miljöträning (framför allt för liten), och en lektion i att det alltid är tryggt hos matte <3

lördag 11 oktober 2014

Storskurk spårar och liten får manikyr

Söksällskapet hjälpte mig och lade ett spår åt Ior, får att se om han skulle ta spår från någon annan. Stjärnan gick superfint i kärnan på ett purfärskt skogsspår, supermotiverad dessutom! Dock ett tapp pga för mycket tryck i kopplet när jag inte riktigt hängde med genom terrängen. Han behöver bli mindre störningskänslig för mina intryck, fixa markeringar och sen har vi appellspåret utan minsta tvekan. Eller, vi kan väl råka klara det i nuläget också, men i det fallet känner jag att jag vill ha honom genomtränad innan jag sticker ut och tävlar. 

Och jag har klippt klorna på Tippex för första gången! Uppfödaren har ju redan gjort det ett par gånger, men ser ingen anledning att låta den träningen gå till spillo. Passade på när han var trött och bara ville gosa, så det var inget direkt avancerat heller. Är ändå liiite jobbigt att han har tre svarta klor, åtminstone nu när de är så små, men jag klarar mig ändå. Eller, en av de svarta är snarare brindle, spräcklig på nåt vis, urgulligt!

Liten åker väska

Tihihi öron

Högerörat har börjat resa sig till vuxenformat, vänstra är fortfarande valphängigt. Gulle!