söndag 31 augusti 2014

Lydnadshäng

Eftersom jag blev kvar väldigt länge igår på en fest jag blev inbjuden till samma kväll, så stod jag över att åka till bk. Istället träffade jag Sofie, med höglöpande Pollyflattfnatt och söta Alice, för någon form av träning. Inte helt oväntat blev det tävlingslydnad, jag har ju snöat in lite på sistone. 

Först störningstränade vi genom att köra fritt följ medan Sofie kastade dummies och tjoade runt lite med sina hundar. Jäpp, Ior taggade till och gick som en riktig stjärna medan en höglöpstik lekte bredvid honom. Och hon var väldigt förtjust i honom!

Därefter blev vi kommenderade i en linförighet, konstaterade att långa tävlingsmässiga transporter är svåra och många halter sneda, men sålänge som det händer något går han superfint. Ibland tränger han, men det har varit målet att vara på den änden av skalan istället för att han går en halvmeter ifrån mig och svävar. Alltså är jag nöjd!

Sedan var det inkallning med kommendering. Iors stadga är prickfri! Ska inte köra för mycket kommenderat gissar att han lär sig när han ska springa och börjar tjuva i såna fall. Ställde mig framför en stor trädstam för att blockera honom från att hamna så långt bak i ingångarna, och han hanterade det hyfsat! Däremot saktade han ner, vilket inte alls är målet, så jag tänker fokusera mer på att träna om ingångar på nära håll. Vill att han vänder upp huvudet mot mig och sen kliver på plats med rumpan, istället för att göra hela den där U-svängen som jag fått lära mig i rallyn. Så målet är klart! Kommer kräva arbete att lära om, såklart, men i vanlig ordning har jag inte bråttom. 

Desto högre prioritet är det att få ordning på hans lägganden, vilket vi tränade på efter en paus. Istället för att jag stannar efter tre meter och blänger bakåt på Ior, så backade jag rejält och stannade i steget precis när jag kommenderade. När armbågarna åkte i backen klev jag klart steget jag var i, och belönade sedan med tennisboll kastad bakåt. Känns som att det funkade bra! Men även här krävs mängder av repetitioner. 

Soffgos

Såhär ser det ut när jag försöker få en gosbild på mig och Ior 

Husse bombar bilden och stjäl alla pussar

"Hallå hallå, lilla vovven kom då och titta häär"

Nähä, då får jag väl lyfta hit dig då!

Tvångspussar är bästa sortens pussar*

Oooch vi har uppnått inlärd hjälplöshet.*

*Jag gör ju inget med honom som jag skulle säga är övergrepp. Ibland bråkar jag på honom när han vilar, ibland gör han samma sak med mig. Det finns tillräckligt med trygghet för att det ska vara okej att göra så!

lördag 30 augusti 2014

Cykeln igen

Stackars Ior. Här hade jag inte alls tänkt på att det är jobbigare att springa med skor än utan, och släpade ut honom på tre mil med både galoppintervaller och dragträning i full fart (husse som hare) igår.

Nå, jag har en nöjd hund i alla fall. Masserar lite då och då, och han bara blundar och njuuuter. Med tanke på att vädret verkar ha blivit bra mycket blötare sen igår så misstänker jag att han är dubbelt nöjd med att bara ligga hemma och vila en dag. Då kan jag passa på att plugga hundsporter och kanske, kanske göra något annat. Har t.ex. akrylfärger som står och samlar damm, allt som sitter på väggarna är från gymnasietiden. Gillar det jag har såklart, men behövs alltid mer!

torsdag 28 augusti 2014

Sök, lydnad och busstation

Körde fyra sökslag med Ior. Lätta, men ökande svårighetsgrad, han löste alla superfint enligt mitt nybörjartycke.

Sen tränade vi lydnad: rak position, ingångar, platsliggning och armbågar i backen på läggande. Jag har nämligen slarvat! Däremot platsen låg han jättefint, och jag tror att vi kom upp i 2 minuter med bara lite beröm för att han låg kvar vid störningar.

På stationen, när vi skulle åka hem, frågade en person om Ior är blind. Varför tro en sån sak? Är det för att jag pratar med honom?  För att han tydligt följer sin näsa? Fick aldrig chansen att fråga, eftersom hen blev skrämd av Iors (relativt milda) "främling pratar med matte"-boff. Synd, för jag är nyfiken!

Nya prylar och läderolja

Tog en tur till Hööks igår, dels för att inskaffa tjänstetecken till söket (jag sa ju att jag är helsåld och överpeppad):

Hålla still huvudet är svårt. Medium blev ganska stort på min lille plutt, men orkar inte cykla 16 km för att byta ;)
Hittade dessutom ett väldigt fint läderhalsband, som jag tänker mig kan bli valpens hela-livet-halsband. Går att spänna in hur mycket som helst eftersom en sätter piggen i de flätade hålen. Dessutom passar det på Ior på yttersta hålet! Större än så blir väl inte en staffe?


Skaffade dessutom ryktsten (eftersom syster i sin städmani slängde den andra), och läderolja. Både nytt och gammalt halsband och läderkoppel har fått sig en rejäl omgång. De bruna sakerna blev rejält mycket mörkare, men det hade jag väntat mig och bryr mig inte så mycket. Särskilt inte när kopplet blev så jäkla skönt!

Iors breda halsband i två lager, som jag haft i två år utan att smörja, är fortfarande inte klart. Det har blivit mycket mörkare och mjukare, men är fortfarande väldigt stelt och lite flammigt. Det går dock redan att se stor skillnad!

Före... 

och efter.

onsdag 27 augusti 2014

Plan för budföring och annat smått och gott

Diskuterad budföringen igår, angående det där med att Ior inte alls generaliserar kommandon från en person till andra (t.ex då fot). Fick den geniala idén att shejpa ingångar mot träd, lyktstolpar, stenar och andra (hyfsat) döda objekt. Att marsch då skulle betyda ingång hos den/det jag står vänd mot, snarare än spring till personen vi hälsade på förut.

Så, idag försökte jag lite snabbt. Fick två problem: 1) gräsmattor består av mumsigt gräs, dvs stor störningsgrad, och 2) vi har bara jobbat med shejping ansikte mot ansikte. Planen är att träna hemma på nr. 2, såpass att han får in i sin repertoir att röra sig bortåt. Att sedan sikta på objekt istället för att ignorera dem, givet en viss signal, borde inte vara så svårt när han väl begripit att vi kan jobba trots att han är bortvänd.

Vi tränade ingångar för inkallningen också, och den som var längst bak idag var nog inte ens halvvägs till hans gamla standardingång. Hurra! Har kollat på tekniken och Ior går in bredvid mig med huvudet, medan många hundar sticker upp huvudet framför föraren istället och backar/slänger sig på plats. Jag är mer är ganska säker på att en sån ingång skulle lösa våra problem, så även där tänker jag börja om... 

Jag avslutade med en platsliggning, och herregud vad bra det gick! Tror vi landade på 1:30-1:45 någonstans, med bara två tillfällen av beröm när han uppmärksammade störningar och inte riktigt visste vad han skulle göra. Kanon då att han vänder tillbaka uppmärksamheten till mig! Han välte ner rumpan ungefär halvvägs, men det skiter jag fullständigt i just nu. 

tisdag 26 augusti 2014

Cykeltur

15 km blev det idag, varav typ 4 km drag. Skor bak eftersom sprickorna läkt men trampdynorna fortfarande är väldigt tunna. Kändes väldigt kort, men Ior verkar nöjd! Han fick lätt stretching + massage efteråt också.

En annan filtträning

När vi åkte hem till Göteborg för ett par veckor sedan så hade jag lite (väldigt) mycket grejer med mig. Med tre andra hundar i en liten djurkupé avstod jag från att försöka packa ihop Iors filt därinne, utan lät honom bära den en bit. Faktiskt ganska mycket längre än de 10 sekunder jag filmade: han höll superfint hela vägen över Göta älvbron!


Jag vet ju att han KAN hålla riktigt fint. Jag har bara ingen aning om hur jag ska överföra det till lydnadsplanen, eller för den delen dummies.

måndag 25 augusti 2014

På gång, på riktigt

Nu är jag sådär nöjd med livet, igen. Det märks framför allt på att jag är pepp och inte enbart livrädd inför höstens späckade schema, men också på att jag tycker att en timmes promenad är putt och ingenting.

Idag tänker jag skylla på mina underbara softshelltights från Stormberg. De är helt omärkliga, nu när det är svalt nog att ha dem, och det känns som att jag går näck! Vilket i och för sig är lite skrämmande inledningsvis på hundpromenaden, fick kolla ner ett par gånger och *phew* jodå, de var kvar.

Sköna byxor och pepp. Superfint!

Idag ska jag och Ior knata iväg och köpa hundmat. Hans klåda har gått ner igen, så jag tror att det främst är sommarens överflöd av matrester utomhus - jag blir GALEN på folk! - som satt sig i huden på honom. Nu när det är höstväder betyder färre picknickar även mindre ätbart skräp. Buhu säger Ior, jippie säger jag! I alla fall så fortsätter vi med Bravo bas och Carrier regular, om däremot klådan inte stillas helt så byter jag ut belöningstorrfodret eftersom han funkade på färskfoder + allergitorrisar.

söndag 24 augusti 2014

Lite sök också, av bara farten

När vi börjat dagen så starkt så var det bara att fortsätta i samma anda. På eftermiddagen stack vi ut i skogen och körde nybörjarsök med en kompis och hans 7 månader gamla dogo argentino. Så sjukt häftig hund!

Eftersom både hundarna och vi var helt gröna på det här med sök så blev det kanske lite svårt och lite konstigt, men hundarna verkade förstå uppgiften och jobbade väldigt fint. Ior hade ett sjuhelvetes tryck! Gasen i botten och ändå fullt fokus på att hitta figgen. Detta måste vi fortsätta med.

Dagens lydnadspass

UNDERBAR linförighet. Körde ett lk1program och lite till, han var superfin.

Platsen var helt okej den också, utmanade honom inte supermycket med 45 sekunder på typ 7 meters avstånd var det svåraste och han gjorde det utan problem. Jobbade med synlig externbelöning, han lutade inte mot den utan var fokuserad på mig, och väldigt stabil.

Testade hoppet - klockrent.

Testade apporten - det vanliga tugget, men inget spottande.

Påbörjade rutan - lade en leksak i den och skickade honom på den, gick fram och kampade med honom i rutan. Tre repetitioner. Han höll sig innanför både medan han väntade och när vi kampade, sånär som på någon enstaka tass, så tänker att han nog förstått ungefär så mycket som jag förväntat mig.

Sade ifrån när han blev ofokuserad och började pyssla med annat,en ganska mild röstkorrigering som han svarade fint på.

Jag gav även felsignal när vi tränade på ställande och läggande, och han taggade upp ordentligt av det. Funderar på att bara kedja ihop läggande-inkallning-ställande så att han lär sig ordningen, för att slippa bråka om saken.

Efter att ha kollat på gårdagens tävling har jag börjat tycka att ett LP2 inte borde vara omöjligt, det heller. Vi tar saker som de kommer, tror jag, men eftersom vi redan har en hyfsad fjärr så tror jag allt att vi kan sikta lite högre än ettan.

Har anmält oss till en heldag med platsliggningskurs också, och hoppas på att några bitar ska falla på plats då. För mig, om inte annat!

lördag 23 augusti 2014

Taggad på lydnad

Nu jäklar ska vi träna signalkontroll!

Jag trixar med löjligt många dubbelkommandon, och det är bara tandvisning och platsliggning som vi inte har tillräcklig inlärning för att de inte ska behövas. Hjälpte till på TÖBKs lydnadstävling idag och efter att ha sett alla duktiga tävlanden (majoriteten av alla startande tog 1:a pris i både lk1 och lk2!) är jag riktigt sugen på att komma ut på tävlingsbanorna.

Träningsplanen är alltså:

1. PLATS PLATS PLATS
2. signalkontroll
3. PLATS PLATS PLATS
4. tandvisning med kreti och pleti
5. fortsatt bra position med god kontakt
6. PLATS PLATS PLATS
7. Ingångar på plan och krav. 

Imorgon ska vi upp till klubben och träna, då ska vi nog kunna hinna med mesta utan att det blir för stressigt eller rörigt. Utöver lydnad ska Ior få träna på att sitta uppbunden i buskarna, han har en ful ovana att ropa på mig och jag har blivit av med den förut, så det ska gå igen! Vill kunna lägga spår när vi är där, men då måste han ju sköta sig under tiden.

fredag 22 augusti 2014

Skvaller och annat löst snack

Vad säger du!?

Ett år senare än ursprungsplanen, men nu litar jag äntligen tillräckligt mycket på Ior för att låta honom gå lös på ett flertal platser. Fåglar springer han efter halvhjärtat, men lyssnar och kommer tillbaka i fullt fart. Han skvallrar på hundar utan att jag ser dem, och likaså konstiga högljudda människor. Kalas! Enbart dagtid för att undvika svårare vilt, där är han 50/50 på om han startar men kommer tillbaka de gånger han lyckats dra (över ett år sedan sist, då linan gled).

Självklart fortsätter vi träna. Jag tränar på att lita på honom såpass att han faktiskt får röja runt lite, och Ior får fortsätta öva på sin blixtsnabba stå-låsning på "IH!". Men för stunden är det väldigt skönt att kunna låta honom gå i sin egen takt och inte bråka, vilket Ior håller med om. Han blir faktiskt mer villig att lyssna ju mer han får gå lös!

Kassa tassar

Ior drog sönder sina tassar för en vecka sen. Han var nämligen både trött och väldigt bestämd på att öka tempot på promenaden hem från tåget. Att han fortfarande har helt släta, tunna trampdynor med början till sprickor på varje tå och en som börjat spricka upp är sjukt frustrerande. Han får extra fiskolja och jag smörjer när jag kommer ihåg och orkar (han gillar inte klet på tassarna), men det verkar som om han helt enkelt har en invänjningsperiod till asfalten som vi får stå ut med. Han visar i alla fall ingen smärta till vardags eller när jag klämmer på tassarna, utom att det verkar göra lite ont att gå på grovt grus. Det är ju ganska lätt att undvika, så problemet löst?

Nej, för vi har skittråkigt. Visst, jag kan cykla iväg och lägga spår som vi sedan åker buss till, shejpa trick eller träna specialsök. Det är fullt rimliga aktiviteter som också är ganska roliga. Problemet är att de är inte vad jag vill göra nu, jag vill ut med cykeln hela dagarna nu när de äntligen blivit svalare väder. Jag vill börja springa igen. Vi kommer nog försöka med en kortare joggingtur i eftermiddag, utan dragträning, och se hur det går. Kort men tungt backpass är tanken, vilket borde vara effektivt och bra både för mina löparknän och Iors tassar. Kommer ju sätta på honom skor också, så har de lite extra skydd och riskerar inte att bli värre. 




tisdag 19 augusti 2014

Inatt jag drömde

Att min kära syster hade hittat en halvårsgammal omplaceringstik. Avlivningshotad, och helknäpp. Världens äckligaste päls, jaktkorsning. Och av någon jävla anledning kunde jag inte snacka mig loss ur att åtminstone ha den på prov.

Desperationen var så stark att jag vaknade med ångest. Kan jag inte få min valp nu nu nu!?

måndag 18 augusti 2014

Skogspromenad med fart

Det märks att Ior behövde semester. Jag hoppas att jag inte kommer köra lika mycket slut på honom när jag har en liten monstervalp att lägga det mesta arbetet på, för alltså, så glad och sprallig som han var idag gick det inte att få honom innan sommaren. Min teori är att det är en kombination av 3 saker, utan inbördes ordning:

  • Lugnare miljö. Hos mina föräldrar känner han den hunden som oftast går förbi, och  övriga är tillräckligt få för att han ska känna igen individerna. Ingen informationsoverload som i stora staden, med andra ord. Dessutom inte samma bakgrundsljud, ett helt hus där det oftast finns någon som vill ha sällskap i sängen eller soffan, och det blir ett vilohem för en stackars utsjasad dalmatinergubbe.
  • En hundflock. Den här gången inte hemma (Stina är saknad!) men väl på dagis, där han fick hänga med ettårig flat och goldenvalp. Han stod och pep i bilen sista dagen jag skulle lämna honom hos tjejerna, och jag ser inte ens det som ofog eftersom han är så satans behärskad i allt. Han trivs med andra hundar!
  • Tydlighet. Både i när det är aktivitet och vila - jag höll mig till att träna spår och apportering på ett ställe, lydnad på ett annat - och i när han gjort fel. Tidigare har jag tänkt att korrigeringsfritt är det bästa, men börjat ifrågasätta lite var gränsen går. Vad är avledning, liksom? Jag styr ju upp en hund som gör fel. Bättre då att han får veta det och kan låta bli, än att han märker irritationen men inte förstår varifrån den kommer. 
Det förstnämnda kan jag tyvärr inte göra så mycket åt just nu. De två sista, däremot, är redan på god väg! Kan tilläggas att han förstår mycket väl att jag inte är någon hatisk och galen människa - om jag ryter till för att han ska låta bli maten på tallrikarna, så kan han komma och lägga sig bredvid mig i soffan och knorra istället. Troligtvis låter jag för tveksam när jag har snällare röst - oavsett vilket blir det tjat och stress istället. 

När jag däremot är på dåligt humör på riktigt, eller sådär panikledsen som en kan bli ibland, då håller han rejält med avstånd tills jag bett honom komma till mig. Då kan han trösta, men han riskerar inget på förhand! Så just att han lägger sig hos mig och sover direkt efter en tillsägelse med argaste monsterrösten ger mig starka signaler på att han inte far illa av det. 

söndag 17 augusti 2014

En liten Tippex

Numera hänger jag mer eller mindre konstant på Facebook, för att inte missa när det dyker upp nya valpbilder på underverken! Eftersom de två valpar som redan bokats har fått namnen Trubbel och Trazzel, bläddrade jag till T i min namnlista. Tippex! Eller Tipp-X eller hur det nu ska vara. Jag bryr mig inte så mycket. Det passar både för att jag varit så fruktansvärt velig om vilken ras nästa lilla stjärna ska bli (pudel, jaktlabbe, vorsteh, dobbis, och nu staffe), och för att jag vill ha en bråttomhund som ändå sätter allt - tippex använder vi ju för att rätta till slarv.

Ior kommer antagligen tycka valpen är superäcklig första veckan, men jag misstänker att en lillebror kommer ha det väldigt bra med åsnan som mentor :D

fredag 15 augusti 2014

Kloklipp och klicker

I tur och ordning, alltså inte kombinerat. Fast Ior reagerar på kloklipp som på klicker: först GODIS NU! och sen MERA NUNUNU VAD LÅNGSAM DU ÄR!

Fast han ligger faktiskt ner, och därtill helt still, och jag kan klippa alla klor i en sittning istället för en halv tass som jag jobbade i början, och då med skrikande stående hund. Fet egohöjning på det!

I väntan på att vi ska åka till tåget som tar oss hem till Göte-la-börj klickade vi lite spårpinnemarkering, av typ stanna och frys. Eftersom Ior går igång nåt så djävulskt på klickern så fortsatte jag med starter från halt i fotposition, eftersom han har en förmåga att lagga efter. Väldigt lyckat!

Det blev även en omgång med fokus på parallell position i förflyttningar på höger och vänster sida. Ior är så jäkla rolig!

lördag 9 augusti 2014

Jag är ingen viltspårstalang

Först råkar jag dricka ur flaskan med blodmjölsvatten. När jag sen lagt spåret, så rymmer han, snor klöven och äter upp den på behörigt avstånd.  Tror bestämt vi håller oss till pinnar i fortsättningen.

En lillasyster till Ior?

När jag skulle hälsa på labradoruppfödaren råkade vi bo hos en staffeuppfödare med högdräktig tik. Och även om jag begriper på alla sätt och vis hur bra en labrador skulle vara, så falller jag inte för dem. Staffarna däremot... dessutom känns det lite skevt att skaffa en specialist när jag vill träna allround och lite allt möjligt.

Så det kan bli en liten kanonkula istället. Min kära syster har bearbetat mig för staffen ända sen jag först började leta hund, så jag är hyfsat bekant med rasen. Uppfödaren känns skitbra.

Om jag nån gång senare vill ägna mig åt apportering, så har jag också koll på en riktigt bra uppfödare.

Enda problemet nu är att tiken håller oss på halster.  Hon fick sammandragningar redan i torsdags, men kommer inte till skott med att faktiskt klämma ut puppisarna. Väldigt oförskämt!

fredag 1 augusti 2014

Dagens lydnadspass

Vi gick i vanlig ordning ner till byns lilla fotbollsplan och tränade i kanske 20 minuter. Eftersom planen ligger precis bredvid poolen så hade vi nästan publik, vilket jag som bekant behöver träna på.

Inledningsvis duttade vi lite med fritt följ, mest positionen i små förflyttningar. Får konstatera att han börjat stanna kvar om jag inte säger åt honom att följa med efter halterna - tvärtom ska det ju vara!

Sedan blev det platsliggning, enkel träning den här gången. Externbelöning rakt bakom, jag gick iväg max 5 meter och belönade med ganska täta mellanrum. Klev över, gick runt honom, och sen ut igen för att få stadga när jag kommer tillbaka. Funkade bra, tidigare har han rest sig när jag gått tillbaka men nu verkar vi vara på rätt spår igen. Han fick frisignal till kampleksaken när jag var tillbaka bredvid honom, men han fortfarande låg ner. Träna hela moment från börja till slut måste jag vara sparsam med, helt enkelt!

Sedan blev det ett par inkallningar, belönade och avslutade när han inte tjuvade. Ibland blir det sådana dagar.

Med ställande och läggande jobbade jag på signalkontroll, både genom att säga nonsensord och genom felsignal på när han gjorde fel. Jag tycker faktiskt att det är snällare att använda felsignal i just lydnaden, då blir Ior tryggare i att jag inte är butter på honom när jag tränar på lydnadshållningen och kniper käft. I rallylydnad får en bekräfta hunden och då är det ju inte nödvändigt på samma sätt.

Dagisrapport

Kunde inte vara mer nöjd med Iors dagis! Deras riesenhane har ungefär samma osäkerhetsproblematik som prickåsnan, och jag litar på henne så hon har fått fritt att socialisera dem som hon finner lämpligt. Tidigare har de gått tillsammans med varsin förare, nu tog hon ut dem själv och de valde att gå bredvid varandra (hon placerade sig annars mellan dem) och vara lugna och nöjda.



Detta är efter fyra veckor, så det är inte något som skyndats fram. De har vistats kopplade i samma rum inomhus under vila, och fått märka att inget behöver hända. De är inte heller bästa kompisar och kan umgås hur som helst, men det är helt klart en trevlig bekräftelse på att även detta är träningsbart.

Lägg till att Ior dessutom fått vänja sig vid deras goldenvalp som tycker han är världsbäst att tugga på, och helt plötsligt har jag [i]ännu[/i] bättre läge för att skaffa vilken valp jag vill i höst!