Cykeln: han springer med viftande svans i topp i tre timmar, med öronen bakåt för att lyssna på mig hela tiden. Han tycker det är skitmysigt, och särskilt att vi gör det tillsammans! Han är nästan som mest lyhörd då, när han arbetar bortåt från mig. För att inte tala om efter vurpan 1 juni, då han lade sig bredvid mig och vakade istället för att ta godisarna som jag strösslade ut för att han inte skulle sticka. Och när husse fick ta honom på vägen hem, och de cyklade framför mig, så vände han på huvudet och kollade så jag hängde med.
Simningen: han simmar med mig ut i sjön, utan leksaker eller annat lockbete, och cirkulerar tills jag följer med in till stranden. Om jag hamnar på efterkälken vänder han sig om och kollar så jag följer med. Och när jag kom tillbaka till honom efter att ha simmat med de andra hundarna, så blängde han först för att jag lämnat honom (han var för trött och kall för att simma mer), och sen gav han sig på arbetet att tvätta/torka rent mig. Började med huvudet! Jag har ju kort hår, men ändå lite speciellt. Å andra sidan hade han min handduk, så jag var tacksam över att få bli lite torrare... Men han frös ju, det gjorde inte jag. Och det kanske var mitt svar, att jag tog med en stor handduk som jag sedan inte alls använde för att han frös.
Väl hemma, så sade husse åt mig att luta mig tillbaka i soffan och se vad Ior gjorde. Han hade tydligen legat och kollat in vad jag tänkte hitta på, och när jag då visade att jag skulle stanna kvar och vila så sträckte han ut sig med en suck.
Inte nog med att han är precis det träningssällskap jag var ute efter. Ior är också den lojalaste lilla gubbtjyv jag någonsin kunnat få tag på. Just eftersom han så tydligt demonstrerar sin egen vilja, så blir hans förtroende för mig än mer fantastiskt. Jag hoppas att jag alltid ska kunna göra mig förtjänt av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar