Igår ett kortare spår vid lunchtid, kanske 100 meter i skog, och ikväll 500 meter på igenväxt kalhygge. Båda gångerna drygt 1 timme liggtid.
Båda gångerna gick Ior riktigt fint. Absolut mysigast var att han hela tiden såg till att jag hängde med i kalhyggeslyn - antingen genom att klättra upp på en sten och spana bakåt, eller genom att stanna och äta gräs till jag kom ikapp.
Det kanske kan verka dumt, men jag gillar att han ser det som att han visar vägen för mig, att vi hittar rätt väg tillsammans, istället för att han rusar på helt i sin egen värld. Och om han behöver en gräsätarpaus för att göra jobbet på bästa sätt, så får han väl ta det!
När jag lägger osnitslade spår så är det just för att öva upp tilliten till min fantastiska spårhund. Det blir helt enkelt bäst om jag inte bråkar med Ior. Jag har varit alldeles för kontrollerande i spåret första året, vilket innebar väldigt mycket frustration, och det känns enormt att ha vänt det och se resultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar