Att forma en respektfull mattjuv, eller uppfostran är också inlärning

Vi kan bortse från melonskalen, som jag övergivit och som därmed var lovligt byte, och istället tänka lite på hur jag fått matgalningen att låta bli min tallrik medan jag går och fixar med något annat. Jag är nämligen av åsikten att tiggeri inte enbart är av ondo.

Vad betyder det att hunden tigger? Jo, att den ber dig om att få något. Detta står i stark kontrast mot en hund som helst hänger över axeln och väntar på att du ska vända bort blicken, så att den kan ta en tugga. Ior har gått från det förra till det senare, och jag är alldeles utomordentligt nöjd med hur han hanterar mänskliga måltider.

En del är, som alltid, att belöna rätt beteende. Innan foderallergin upptäcktes kastade jag till honom matbitar när han lade sig ner och var lugn. En annan är att han inte alls får det han är ute efter om han är för på. Jag har däremot inte alls ignorerat honom, utan snarare pratat lite förlöjligande med honom Jaha vill du ha hamburgare? Mmmmmm det här är jättegott. Menar du att du också ska ha? Är du säker? Nänäänänäää för det får du inte :P 

Det här har på intet vis saboterat träningen. Tvärtom har han fått signalkontroll och stadga, för det var inte prat och kontakt han var ute efter. Att agera på samma sätt när han skäller för att han vill få igång mig kommer vara uppmuntrande, men detta är inte det. Istället får han konstatera att jag fattar att han vill något, men inte vad, och därför tänka om. Om jag istället bara ignorerat, hade han försökt mer och mer och MER av samma sak!

Nu ligger han i soffan och väntar, även om det står en tallrik med göttig en halvmeter från honom och jag har ryggen mot honom och fixar med något. Detta är inte något påtvingat "stanna där!", utan ett resultat av att jag format hans beteende utifrån vad han är intresserad av. Jag har självklart hindrat honom från att ta mat, men inte mer än så - ville han stå och glo en decimeter från tallriken så fick han göra det. Det bara lönade sig inte, och tillsammans hittade vi då en bättre strategi. Dessutom konfliktfritt, jag slapp bli arg. Det var mycket tack vare att jag kunde retas med honom verbalt, det lättade min egen irritation och gjorde att vi kunde träna på detta utan att det gick ut över relationen.

Sedan är han en obotlig opportunist, men han spottar ut allt han hittar utomhus på min signal, hemma ser jag till att inget ätbart är framme. I viss mån gäller det att helt enkelt uppskatta att en fått en ny anledning att hålla städat ;)