söndag 29 juni 2014

Nya promenadselen!

Nu har jag äntligen hittat en frontknäppt sele som jag tycker om! En vanlig y-modell, och ringarna på bröstet och under magen är egentligen avsedda för spårning med linan under magen på hunden. Jokke track var namnet.

Inte så mycket mer att säga om saken egentligen. Jag kommer fortsätta använda nomeselen till spår, me för hundvakter och kommande skador å mina vägnar känns det bra med frontknäppt som alternativ, och det är en fördel att det är en modell som är lite svårare att backa ur. Typ metizo och vgw tar sig Ior ur direkt han känner för det, om kopplet är fäst på ryggen.

Som vanligt är Ior egentligen lite väl smal för bandet som går mellan frambenen. Men han rör sig som vanligt och verkar trivas i selen, som inte heller glider åt sidan så lätt, så därför tycker jag att den är bra ändå.

lördag 28 juni 2014

Blöta helgspår

Igår ett kortare spår vid lunchtid, kanske 100 meter i skog, och ikväll 500 meter på igenväxt kalhygge. Båda gångerna drygt 1 timme liggtid.

Båda gångerna gick Ior riktigt fint. Absolut mysigast var att han hela tiden såg till att jag hängde med i kalhyggeslyn - antingen genom att klättra upp på en sten och spana bakåt, eller genom att stanna och äta gräs till jag kom ikapp.

Det kanske kan verka dumt, men jag gillar att han ser det som att han visar vägen för mig, att vi hittar rätt väg tillsammans, istället för att han rusar på helt i sin egen värld. Och om han behöver en gräsätarpaus för att göra jobbet på bästa sätt, så får han väl ta det! 

När jag lägger osnitslade spår så är det just för att öva upp tilliten till min fantastiska spårhund. Det blir helt enkelt bäst om jag inte bråkar med Ior. Jag har varit alldeles för kontrollerande i spåret första året, vilket innebar väldigt mycket frustration, och det känns enormt att ha vänt det och se resultatet.

Iors träning: nu fokuserar vi lite

Jag har ju mest lattjat runt och provat allt som verkar spännande under mina första två år med Ior. Men nu börjar jag dels tröttna på att göra "allt" halvkasst, dels vet jag vad Ior tycker är kul, och dessutom vill jag som bekant satsa lite på tävling.

Det vi ska bli bra på är dels dragsport, och dels bruksspår. Helt enkelt för att det är två grenar som är belönande i sig för Ior, och därför fungerar inte bara som aktivering, utan även blir berikning eftersom han får utöva beteenden som är naturliga för honom.

Under sommaren ligger fokus i draget på att få upp Ior i galopp. Han väljer helst trav, så jag har senaste tiden börjat med galoppintervaller bredvid cykeln. Min förhoppning är att han ska galoppera 2-3 km framför cykeln utan hare, innan sommaren är slut.

Vad gäller spåret så ska Ior få gå MYCKET längre spår. Han har flera gånger fortsatt efter spårslutet och bebisat att han klarar dubbelt så långa spår utan problem.  Dessutom vill jag introducera föremål i spåret. Helst vill jag starta apellen i vår, men då behöver vi jobba rejält på lydnadsprovet, och då framförallt platsliggning. Som vanligt.

Ryktsten is the shit

Ior, liksom de flesta dalmatiner, fäller något kopiöst året om. Hittills har jag använt en borste med gummipiggar som jag fått rekommenderad av andra med korthåriga fällmonster.

Som tur var glömde jag borsten hemma när jag nu åkte bort för sommarjobb. Därför köpte jag en ryktsten, som jag använt till häst under fällning förr.  Och hjälp, vilken skillnad!  Ior är valpmjuk över hela kroppen, jag kan inte sluta klappa honom. Och då brukar även andra med rasen reagera på hur mjuk hans päls är! Helt klart en väl spenderad tjuga.

Och jag skriver ut att jag är bortrest, men husse är kvar hemma så diverse tjuvar göre sig icke besvär.  Vad som nu kan vara av intresse i vår studentlya...

torsdag 26 juni 2014

Lång cykeltur, nu ut och åka!

Igår blev det dragträning i Hisingsparken, en dryg timmes trav och sedan lika lång tid lugn socialisering i rasthagen. Bland annat träffade vi en dalmatinerblandis, Ior är oerhört glad i de som liknar honom själv! Jag filmade första delen av dragträningen, men det dröjer nog någon månad innan jag lägger upp den filmen.

Orsaken till att filmen kommer dröja, är att vi tar tåget till Skövde om en timme. Där ska jag sommarjobba som vikarie på SFI, och Ior ska ha semester och leva loppan. Eller ja, vi ska ta långa simturer från båten, spåra varje dag, träna drag med en alaskan och matte som jag känner från grundskolan, och cykla till och från hunddagis nästan varje dag. Gissningsvis kommer Ior vara en väldigt nöjd hund - hundsällskap på dagarna, träning på kvällarna.

Men eftersom väskan är proppfull med jobblämpliga kläder (dvs inte skogs och hundkläder) och hundutrustning så får inte datorn följa med. Bloggen uppdateras som vanligt, jag har ju telefonen, men redigera filmer på den är lite väl bökigt.

tisdag 24 juni 2014

Apportering - vi börjar lite lätt

Jag har fått låna en helt fantastisk kanindummy att börja träna lite apportering med - om jag ska skaffa jaktlabbe så skadar det ju inte att ha känt på träningen innan. Idag följde kaninen med ut på promenaden, och vi hann med en hel del!

Del 1 bestod av att få Ior att komma till mig med dummyn, istället för att ta segervarv och döda kaninen på egen hand. Gjorde detta genom inkallning med dummyn mellan oss. Jag testade både ett par olika belöningar, och olika avstånd mellan Ior - dummyn - mig.

Det som funkade bäst var att ha ganska stort avstånd mellan mig och dummyn, så att Ior fick chansen att springa ur sig den där lyckan på väg in till mig. Det blev också enklare för honom stadgemässigt om dummyn var lite närmare honom, eftersom han inte behövde sitta lika länge och inte fick lika bråttom iväg pga närheten. Största avståndet var kanske 10 meter mellan Ior och dummyn, och sedan ytterligare 25 meter från  dummyn till mig.

Vad gäller belöning försökte jag både kampa lätt med dummyn - helt kört, han går all in - och dels med en annan kampleksak. den var inte vatten värd jämfört med dummyn, så det fick jag också ge upp. Det som däremot funkade, var det gamla trogna att kasta torrfoder på marken. Torrfoder > segervarv, alltså.

När han väl fattat grejen testade jag att ställa mig lite snett i förhållande till honom och dummyn, och han fortsatte att dundra in i knäna på mig för avlämning. Inte det mest eleganta, men han är jäkligt motiverad och det är jag riktigt nöjd med!

Så kom vi till del 2, Iors stora svaghet - stadga. Han knallade ett par gånger på övningen innan, och opportunisten ville gärna göra det till en vana. Först höll jag honom helt enkelt i selen när jag kastade, men det blev ju ingen omlärning av det. Snilleblixten var att använda det gamla goa torrfodret, så jag tryckte in godisar i munnen på honom samtidigt som jag sade "stanna" och kastade iväg dummyn. Det funkade klockrent! Han satt lugnt och inväntade min signal innan han stack iväg, och därmed var jag nöjd för dagen.

måndag 23 juni 2014

Att forma en respektfull mattjuv, eller uppfostran är också inlärning

Vi kan bortse från melonskalen, som jag övergivit och som därmed var lovligt byte, och istället tänka lite på hur jag fått matgalningen att låta bli min tallrik medan jag går och fixar med något annat. Jag är nämligen av åsikten att tiggeri inte enbart är av ondo.

Vad betyder det att hunden tigger? Jo, att den ber dig om att få något. Detta står i stark kontrast mot en hund som helst hänger över axeln och väntar på att du ska vända bort blicken, så att den kan ta en tugga. Ior har gått från det förra till det senare, och jag är alldeles utomordentligt nöjd med hur han hanterar mänskliga måltider.

En del är, som alltid, att belöna rätt beteende. Innan foderallergin upptäcktes kastade jag till honom matbitar när han lade sig ner och var lugn. En annan är att han inte alls får det han är ute efter om han är för på. Jag har däremot inte alls ignorerat honom, utan snarare pratat lite förlöjligande med honom Jaha vill du ha hamburgare? Mmmmmm det här är jättegott. Menar du att du också ska ha? Är du säker? Nänäänänäää för det får du inte :P 

Det här har på intet vis saboterat träningen. Tvärtom har han fått signalkontroll och stadga, för det var inte prat och kontakt han var ute efter. Att agera på samma sätt när han skäller för att han vill få igång mig kommer vara uppmuntrande, men detta är inte det. Istället får han konstatera att jag fattar att han vill något, men inte vad, och därför tänka om. Om jag istället bara ignorerat, hade han försökt mer och mer och MER av samma sak!

Nu ligger han i soffan och väntar, även om det står en tallrik med göttig en halvmeter från honom och jag har ryggen mot honom och fixar med något. Detta är inte något påtvingat "stanna där!", utan ett resultat av att jag format hans beteende utifrån vad han är intresserad av. Jag har självklart hindrat honom från att ta mat, men inte mer än så - ville han stå och glo en decimeter från tallriken så fick han göra det. Det bara lönade sig inte, och tillsammans hittade vi då en bättre strategi. Dessutom konfliktfritt, jag slapp bli arg. Det var mycket tack vare att jag kunde retas med honom verbalt, det lättade min egen irritation och gjorde att vi kunde träna på detta utan att det gick ut över relationen.

Sedan är han en obotlig opportunist, men han spottar ut allt han hittar utomhus på min signal, hemma ser jag till att inget ätbart är framme. I viss mån gäller det att helt enkelt uppskatta att en fått en ny anledning att hålla städat ;)

söndag 22 juni 2014

Två flickor på besök

Idag har vi haft besök av retrieverdamerna Polly och Alice. Polly (flat) har varit lite stressig, men annars har allt funkat fint. Mest chockerande av allt är att Alice, goldentös som är jämnårig med Ior, verkar ha börjat löpa utan att Ior gjort mer än kollat läget på hennes rumpa. De har sovit i soffan bredvid varandra, och allmänt varit lugna båda två. Samtidigt är jag helt övertygad om att Iors chip slutade verka för fler veckor sedan - han smaskar på doftfläckar och sprätter efter kissmarkeringar igen, och är mer disträ och "ska bara" igen. Men tydligen har han fått tillräckligt med koll på hur löp fungerar för att vara helt obrydd av en löptik i lägenheten.

Nu hoppas jag bara att hans lugn håller i sig.

lördag 21 juni 2014

Viltspår!

Vi har alltså inte kört viltspår sedan förra sommaren, så min nyfikenhet var enorm när vi satte igång. Självklart börjar dåren med att tvärsäkert knata åt fel håll...

Efter en omstart var han i alla fall helt fokuserad på uppgiften. Jag hade lagt spåret i rejält snårig terräng, varierat med klippmiljö så den biten var helt klart en utmaning. Däremot blev det inte så mycket vinklar som planerat, de uppstod där det behövdes men inte mer än så. Liggtid ca tre timmar. I vanlig ordning har jag ingen koll på hur långt spåret var...

Och uppenbarligen hade Ior inte heller någon aning, för han knatade rakt förbi klöven! Alltså gick han på mitt personspår, även om han var lite extra motiverad av blodkryddan.

Jag är i alla fall väldigt nöjd med hur han jobbade, även om start och slut blev lite hafsiga. Jag gissar att det här är hans minst slarviga spårande någonsin, och utveckling är alltid roligt.

cykel cykel cykel... och spår

22 km igår, varav kanske 7 km var snabba galoppintervaller med lös hund. För ja, går det fort och han måste hålla koll på mig så smiter han ingenstans ;) resten trav bredvid cykeln i vanlig ordning, plus en simpaus och några vattenstopp så blev det totalt en tvåtimmarstur. Jag som är van vid att åka bakom en dragande Ior kunde knappt stå på benen efteråt! Och min lilla travare blev hyfsat trött av all galoppträning, så idag blir det skritträning om något.

Idag ska jag cykla ut själv och lägga viltspår. Det är nästan ett år sedan sist, så det ska bli väldigt intressant att se hur han hanterar det. Jag tänker börja med ett ganska klurigt spår direkt, så att han inte dundrar på och slarvar bort sig. Runt tre timmars liggtid och många vinklar (börjar med trubbiga och efterhand snävare).




fredag 20 juni 2014

Älskade lilla tjyvåsna

Idag åt jag en såndär perfekt frukost - kaffe och melon. Kaffe unnar jag mig bara de dagar som jag vet att jag gör av med överskottsenergin, särskilt eftersom mitt gamla knäppa jag vaknat till senaste veckorna efter vad som måste ha varit flera år av depression (det krävdes att jag bröt benet för att inse det, bara). Melon har ja ätit till frukost i ett par veckor, sommargott!

Bara det att jag råkade få kaffemage nu på morgonen. Och lämnade framme en tallrik med ca 10 melonskalsbitar på. Gissa hur många som var kvar när jag kom ut?

Två. Ynka. Bitar.

Det roliga är att Ior är oerhört kräsen med vilken frukt som duger. Banan och alla former av bär är pest och pina. Det enda som duger är äpple och melon! Däremotstjäl han inte äppelskrottar, så jag har helt enkelt blivit bortskämd med att kunna lämna saker framme. Han stjäl ju inte min mat längre... rester däremot, har han listat ut att jag ändå slänger. Perfekt enligt dalmatinerlogik att ta tillvara på!

Efter många långa om och men

Jag har fått förklarat för mig att det är en jaktlabbe jag behöver. Jag har tänkt tillbaka på de jag träffat, och hur fantastiska de verkat i både vardag och träning. Jag har läst om, och blivit helt besatt av jaktträningen. Jag har till och med pratat med en uppfödare som ska ha en kull i slutet av sommaren, och fått samma intryck där - det är en sån jag ska ha!

Dessutom har jag räknat på valpbudget, snackat med valpvakt (nå, den kloka människa som tipsade mig om rasen och kullen ska ha en vappis därifrån, så syskonen får besöka varandra) och till och med sålt in saken hos husse.

Nu återstår att hälsa på hos uppfödare, kanske besöka lite jaktprov och läsa på järnet om apportering. Och vänta. Och hoppas att jag som nybörjare, som kommer med intresseanmälan sent, får en valp. Det där sista, det är ungefär skitjobbigt, men helt klart värt det nu när jag hittat så exakt rätt.

Kort och gott, här ska äntligen något göras åt min valpsjuka!

tisdag 17 juni 2014

Slutsatser av gårdagens virrvarr

Nej, jag har inte råd att ha bil. Eller, det skulle enligt kalkylen kosta lika mycket på ett år som en valp, men då vet jag vad jag helst investerar i.

Det enda jag egentligen lärt mig är att jag kanske kommer skaffa valp. Mer snart än jag trodde, men det är ju till stor del för att Ior mognat relativt tidigt ;) För jag känner ju människor som kan hjälpa till, är ledig väldigt ofta och har allmänt bra förutsättningar. Ska bara våga...

måndag 16 juni 2014

del2: eller kanske inte alls

Okej, har landat på jorden efter senaste OMG måste ha en hund till!-vändan.

Jag tycker jättemycket om alla möjliga olika hundar, det betyder inte att jag ska ha dem alla :D

Det som gör mig frustrerad är egentligen får inte tävla pga karens, och svårt även annars utan bil. Detta leder till att jag tränar slarvigt, eftersom vi ändå inte tävlar, och blir grinig på att vi inte utvecklas. Om hunden är slarvig är det ännu mindre anledning att tävla...

Ja, mitt problem består alltså av 1) karens på suprelonin och 2) brist på bil.

Den andra punkten kan jag faktiskt göra något åt.


Bad igen, och alla möjliga planer

Igår fick Ior en promenad med klövjeväska, och sen åkte vi och badade en gång till. Idag tänker jag att det blir promenader, och möjligtvis lite lydnadsträning, men inget som är direkt fysiskt krävande. Han måste ju få vila upp sig mellan varven, trots hetsig matte ;)

Vad gäller planerna på hund nr 2 så svänger jag lite hur som helst. För tillfället är en arbetande retriever väldigt lockande - nej, jag vet att jag skulle ha en mindre hund - och dessutom känns det som att jag kanske kan lösa att ha valp - nej, jag vet att jag skulle ha färdig hund på riktigt den här gången - även om det blir dyrt och krångligt. För oj, vad roliga dessa hundar verkar! Och lyckliga, men det har kanske mer att göra med att det är himla bra människor som har dem.

Sen blev jag tipsad om en curlykull, och så väcktes den förälskelsen igen... lite mer självständiga och reserverade, så inte lika mycket motsats till Ior, och dessutom sådär fantastiskt fulsnygga som jag vill ha mina hundar (Ior har rosa i näsborrarna. GRIIIIISEN). En envishet för att klara tuffa apporteringar, som känns lockande i både drag och spårträning. Och självklart är jag också väldigt sugen på att träna apportering. Det är ju ännu mer det där som jag tycker är så häftigt - kontakt och kommunikation med en hund som jobbar med något helt utanför min fysiska kontroll. jag är dessutom nyfiken på praktisk jakt, helt enkelt för att hundar som gör det de är framavlade för är skithäftigt och de enda raser jag kärar ner mig i är jakthundar i någon form.

Planen sålänge är att testa lite mer apportering med Ior, vi har ju kört en del ovallat föremålssök vilket liknar retrieverträning, men resten! Kan ju vara ett kul projekt medan vi ändå inte får tävla. Sen måste jag ju kika på allt ekonomiskt och praktiskt, jag tänker ha koll på allt vad gäller valpvakt och liknande innan jag ger mig in i något den här gången... misstänker att det inte blir så svårt nu när jag har ett nätverk, men behöver ändå kollas.

lördag 14 juni 2014

En semesterdag

Med strålande sol ute kändes simning som ett bättre alternativ än cykel, både för mig och Ior. Sagt och gjort, packade en kasse lite snabbt och åkte sedan iväg.

Den här gången var jag smart nog att ha med fleecetäcke till Ior. Uppenbarligen kan han frysa så han skakar mycket efter simning, även om solen steker! Sen måste väl de vi mötte trott att jag var dum i huvudet som klädde på hunden i sommarvärmen... 

För att inte stelna till så gick vi ett varv runt lilla Delsjön mellan andra och tredje simpasset. Inte helt lyckat att ta en kasse istället för ryggsäck då, men å andra sidan kunde Ior strosa runt lös så det blev inte superjobbigt ändå. Han skvallrade superfint!

Sista simpasset blev det längsta och bästa. Jag hittade en ledig lite flik på klipporna, där det ändå gick att ta sig ner och upp ur vattnet, trots att klockan var ungefär 5 en lördag. Ior gick upp mellan varven, jag plaskade runt i vattnet ^^ Och när jag frågade om han ville simma mer, då HOPPADE han ner i vattnet! Detta är alltså hunden som totalvägrat att följa med ut i vattnet så sent som förra sommaren. Nåt har knäppt till i huvudet på honom, jag vet inte vad men jag är glad för det ändå. 

Ior har över huvud taget blivit ganska så vattentokig. "Ska vi bada?" genererar mer entusiasm än dragutrustningen!

fredag 13 juni 2014

Lite mysigt i alla fall

Vilodagen.

Ior är nöjdare än jag idag. Han har fått korta rastningar, rulla sig i gräset, blivit borstad på bryggan i kvällssolen och inte haft några krav alls (mer än rimligt koppelgående).

...

Ja, ni ser ju. Skittråkigt. Imorgon blir det minst långpromenad med hundbad, eventuellt åker vi någonstans där jag vågar mig på en simtur. Om inte vädret är katastrofalt, alltså.

Inte så mycket till vilodag (förlåt Ior!)

Skulle ta en vilodag igår, men det gick sådär. Jag hade spring i benen så det blev en promenad på en timme, men med flexikoppel och noll krav så tyckte ändå det var rätt schysst. Bara det att sen kommer ett erbjudande om att sällskapa på apportträning i vår gamla hemmaskog, och dessutom kunde vi få åka med i en bil dit... Sagt och gjort!

Ior fick ett ganska enkelt spår, i efterhand lite för enkelt, han slarvade och tappade bort sig. Är dock nöjd med hur självständigt han löste det när spåret korsade en stig som används ganska frekvent. Jag stod still och höll emot när han började kolla omgivningarna, då återgick han till att leta upp spåret och hittade det rätt snabbt. Jag tror också att han fick vittring på spårslutet och kände sg nöjd, för han började sväva ut mot kanterna och kolla efter annat på slutet. Samma sak där, jag höll in honom så han var tvungen att gå rätt.

Utöver detta försökte vi få herr Tröttvar att ta enkla linjetag. Harskiten på marken var tyvärr mer intressant än dummies, går säkert bättre när han är lite utvilad. Däremot körde vi en budföring med mottagare som Ior träffade för första gången samma dag, och han sprang som en klocka! Jag lade inga krav på att han skulle ta utgångsposition hos henne, eftersom han är sådär intresserad av andra människor. Tänk, att en pipleksak kan göra det så roligt! Jag blev nästan sugen på att börja med sök, men det är ju ännu mer bökigt och träningsgruppskrävande än spår (som jag iofs aldrig gör själv ändå). Hmm... Jag trodde ju inte att jag skulle bli såhär bruksintresserad.

Idag ska Ior i alla fall bara ligga på soffan, med rastningspauser.

torsdag 12 juni 2014

Denna enorma kärlek

Utöver att vara otroligt utmattande, så var gårdagen ett bevis på den relation som jag och Ior har byggt upp under snart två år. 

Cykeln: han springer med viftande svans i topp i tre timmar, med öronen bakåt för att lyssna på mig hela tiden. Han tycker det är skitmysigt, och särskilt att vi gör det tillsammans! Han är nästan som mest lyhörd då, när han arbetar bortåt från mig. För att inte tala om efter vurpan 1 juni, då han lade sig bredvid mig och vakade istället för att ta godisarna som jag strösslade ut för att han inte skulle sticka. Och när husse fick ta honom på vägen hem, och de cyklade framför mig, så vände han på huvudet och kollade så jag hängde med. 

Simningen: han simmar med mig ut i sjön, utan leksaker eller annat lockbete, och cirkulerar tills jag följer med in till stranden. Om jag hamnar på efterkälken vänder han sig om och kollar så jag följer med. Och när jag kom tillbaka till honom efter att ha simmat med de andra hundarna, så blängde han först för att jag lämnat honom (han var för trött och kall för att simma mer), och sen gav han sig på arbetet att tvätta/torka rent mig. Började med huvudet! Jag har ju kort hår, men ändå lite speciellt. Å andra sidan hade han min handduk, så jag var tacksam över att få bli lite torrare... Men han frös ju, det gjorde inte jag. Och det kanske var mitt svar, att jag tog med en stor handduk som jag sedan inte alls använde för att han frös. 

Väl hemma, så sade husse åt mig att luta mig tillbaka i soffan och se vad Ior gjorde. Han hade tydligen legat och kollat in vad jag tänkte hitta på, och när jag då visade att jag skulle stanna kvar och vila så sträckte han ut sig med en suck. 

Inte nog med att han är precis det träningssällskap jag var ute efter. Ior är också den lojalaste lilla gubbtjyv jag någonsin kunnat få tag på. Just eftersom han så tydligt demonstrerar sin egen vilja, så blir hans förtroende för mig än mer fantastiskt. Jag hoppas att jag alltid ska kunna göra mig förtjänt av det. 

En (halv) heldag med fys!

Jag har varit ganska försiktig efter cykelvurpan 1 juni. Lägg till hetsplugg, och därefter återhämtningsvila från hetsplugg, så hann både jag och Ior få lagom mycket överskottsenergi. 

Igår hade vi bokat in en badkväll med ett retrievergäng. Framåt tvåtiden var dock både jag och Ior övertaggade på något, så jag drog fram cykeln och så tog vi en tretimmars runda. Det var molnigt, men kvavt när vi startade, och det blev väl fem korta galoppsträckor med resten trav. Samtlig galopp på Iors initiativ, inget tvång i 20+ värme!

När vi kom till Hisingsparken fick Ior först svalka sig i Slätta damm, sen selade vi om för drag. Här började min viloperiod, jag trampade på lätt väel i uppförsbackarna men i övrigt motionerade jag bara rösten i peppning av min fantastiska travare till draghund. Han har börjat ta i fint i backarna!

Mellan Hisingsparken och Svartemossen är det en ganska rejäl sträcka, med mördande uppförsbackar, som är på asfaltsbelagd cykelväg. Här fick Ior trava bredvid utan att dra, medan min överskottenergi fick jobba. Fy satan vad det suger i benen! Då saknade jag min lätta racehybrid, men å andra sidan så innebär tyngre cykel mer träning. 

Ior fick självklart bada även i mossen, och efter det drog han utan att ens flåsa, fastän solen börjat titta fram. Badpauserna innebar för övrigt simma efter pinnar, så han fick inte någon fysvila direkt... 

När vi kom hem blev det en timmes paus, med en liten matportion för Ior och en större för mig - jag riskerar inte magomvridning. Sedan direkt till buss för att åka till sjön, och Ior var trööööött. Vattnet gjorde honom däremot piggare, och han simmade med mig ganska långt ut flera vändor! Sedan fick han sitta på land och värma sig medan jag simmade med de andra hundarna, mattarna tyckte det var himla fiffigt med en gammal tävlingssimmare som kunde motionera hundarna ordentligt :P Så här tog överkroppen helt slut, det blev kanske 300 meter spurtande med hundarna. Behöver helt klart börja simma igen! Ior har verkligen hittat simtekniken, så nu ska vi börja simma i sjöar. Dock kanske inte samma dag som dragträning, fortsättningsvis. 

Och idag ska vi bara sitta och slöa ute vid älven. Förhoppningsvis hittar jag en bra bok, så har jag något att göra medan Ior sover!

söndag 8 juni 2014

Sommarledigt

Har åkt ut till mina föräldrar på bonnalandet, och både jag och Ior njuter av tillvaron. Solen skiner, men det är svalt nog på kvällen för dragpass - i onsdags blev det 3 km nästan helt i galopp, igår körde vi drygt det dubbla i mestadels  snabb trav. Jag har blivit jättepepp på att få ihop skakeln och cykelkärran som vi började på förra sommaren också, med en gårdshandel några hundra meter bort så kan han få göra lite nytta!

Han hängde med på byns sommarfest, alla tyckte han var superfin (såklart!), men själv var han ointresserad, snusade lite på de om hälsade av artighet och gick sen undan. Lugn och cool, i alla fall! Husse hade hand om honom under brännbollen, men i efterhand hade Ior gärna fått vara med och ta några lyror. 

Däremot  verkar han tycka att jag är alldeles för tråkig, och tre av fyra dagar har han smitit iväg ut i skogen och mumsat kobajs. Varje gång har jag duschat honom, men det har han nu löst genom att inte få något på sig - det är bara käften som stinker död och förruttnelse. Att han lyckas beror på att han funkar att ha lös när jag går med honom, men inte när vi är på gården och är tråkiga. Detta har jag inte fått in i huvudet än... 

Planen idag är jag springer en runda, lägger spår, hem och hämtar Ior, springer till spåret och spårar, sen springer hem. Låta både huvudet och kroppen få sitt, helt enkelt. Eller så åker vi till någon sjö och badar, för här är rent fruktansvärt varmt.


måndag 2 juni 2014

Lite bilder sålänge


Jag är klar med uppsatsen, men har inte ork för något riktigt inlägg. Så det blir lite bilder på vad vi gjort under tiden.
Längtar ut i solen.
Nöjer sig med näst bästa. 
Blänger på mig i uppsatsskrivandet.
Inte ens att hjälpa till med att gå på skrivbordet hjälpte för att få ut mig i solskenet.
Spårkungen.
Någon har blivit proffsig på att slappa. 
Kvällspromenad med väska. 
Och självklart gos!