Spår igen!

Nu testade jag att lägga lite godisar i de något skarpare vinklarna. Ingen bra idé! Tanken var dels att markera vinklar, och dels att motivera honom till längre spår, men Ior började leta godis och kopplade bort nosen från spåret. Han är i alla fall vaken nog att upptäcka godisarna, vilket stämmer med mitt övriga intryck att han stressar mycket mindre i spåret. Dessutom var dagens bara 30 minuters liggtid, så jag hade väntat mig väldigt mycket mer vindande. Kanske hjälpte det att vi tog ett kort asfaltsspår imorse (som han inte ignorerade!), kanske har han fått lite rutin på spårarbetet. Oavsett är det riktigt häftigt att han börjar bli rutinerad nog att veta vad som väntas av honom.

Det som gjorde mig mest glad idag var hans förväntan på spåret. Jag har ju börjat tycka att han är lite tråkig, all träning på självbehärskning har haft bättre effekt än jag trodde. Men idag så ville han iväg och gå spåret direkt som jag kom tillbaka, försökte lura iväg mig, stod i maxat koppel i riktining mot spåret och blängde på mig, och så vidare. Han var ändå lugn och stilla när jag selade på, inte krånglig på något vis utan bara väldigt taggad på att spåra.

När vi väl började så sög han tag i spåret och gick som en klocka, utöver mina dumma godisbitar alltså. Kamplek och spårande verkar inte alls höra hemma i samma värld enligt Ior - jag brukar lägga både godis och leksak på slutet, men han bryr sig inte om leksaken ens när godiset är slut. Nästa gång ska jag testa att lägga bara leksak, och använda en annan än den vanliga!

Det är egentligen det allra roligaste med dagens spår, att han kändes så säker att jag kan börja variera mig lite. Har hittills varit  noggrann med att göra på samma sätt varje gång för att han ska förstå vad uppgiften går ut på. Kanske ska han få ett eller två spår som ser likadana ut innan jag börjar krångla till det, men sen! Vi kommer ha helkul :D

På väg till bussen hem fick han dra kätting, samma 1,2 kg i 20 minuter ungefär. Eftersom han helst travar så blev det mycket stopp och igångsättningar, för att han skulle hålla sig på rimligt avstånd från mig. Han passade lite efteråt, och det gör han numer bara om han faktiskt är trött (wihoo för ryggmuskler!) så det verkade vara fullt tillräckligt.