måndag 26 maj 2014

Ior är skeptisk till mitt skrivande





Hundlöpet!

Tiden blev 27:54, vilket inte är så tokigt eftersom jag misstänker att förra årets 27:16 gick på en kortare bana. Dessutom hade jag kapat minst en halvminut om jag inte sprungit fel och följt efter milarna istället för raka vägen till målet i slutet... placeringen blev 8e kvinna, alltså samma som förra året.

Det jag framför allt tar med mig är ändå något helt annat, och onädligt mycket viktigare: Ior gick som en klocka! Fokus framåt i omkörningar, kortade in linan av hänsyn till de andra, men han var helt ointresserad av de andra hundarna. Drog på och jobbade, inget sniff och kissande. Lyssnade till och med på "håll höger"! Älskade toktönt <3 Nu är målet ett grönt kort innan året är slut, så vi kan ta oss iväg och tävla canicross såfort barmarkssäsongen är igång 2015.

lördag 24 maj 2014

Dumhetsmys

Ior gnällskäller för att få mig att komma ut i  vardagsrummet och mysbusa. Och självklart gör jag just det, smådrar i hans stora repknut och blåser honom på magen. Goseplutt! Nu när han faktiskt inte stressar och håller på så jämt, så tycker jag det är helt okej att han säger till att han saknar mig <3

Konsten att vända en dålig dag

Igår var jag missnöjd med allt, hade ont i magen och alla de där månatliga besvären som följer med att tillhöra denn underordnade halvan av världens befolkning. Ior hade haft ett par långsamma dagar, och började bli lite pestig. Jag gick ner mig totalt över en ihopblandad tid och låg i soffan och kolladepå netflix. Inte sådär superkul, alltså.

Men sen på kvällen, då blev det svalt ute! Halleluja, dags för en cykeltur, trots att hela kroppen krampade ihop i protester mot att gå ut och vistas bland folk igen. Ior var superlycklig över att få sträcka på benen, och trots att det fortfarande var ganska varmt så gav jag honom några galoppruscher. Enda gången han protesterade var när han insåg att vi var på väg hemåt igen. 

Sen blev det kvällsträning med sjukt bra sällskap, som hjälpte mig att kolla över Ior fysiskt och pratade om allt mellan himmel och jord. Helt klart värt en halvtimmes kollektivtrafiksresa en fredagkväll (dvs tvingas vistas bland festglada människor). 

Jag hade med apportbocken, men det lade jag ner ganska omedelbart. När jag kastade den sprang Ior och körde target istället för att hämta, orkade inte jobba med det! Istället blev det lite jobb med att få en bättre position, framför allt närmare men också lite längre fram. Fick även till lite sidbyten i vändningar. Avslutade med en platsliggning, som gick lite som det brukar när Ior är trött. Han knatade till externbelöningen, nästa gång reste han sig för att det kom människor (förståeligt i mörkret) så till sist minskade jag avståndet och belönade superofta, för att få ett lyckat avslut. 

Det enda jag är missnöjd med är de monstruösa myggbett jag kom hem med, börjar bli dags att skaffa något mot det där. Väl hemma 23:30 var både jag och Ior helnöjda, och idag tar vi nya tag med det mesta.

Kan tilläggas att Ior fått en liten dragvila nu inför hundlöpet, han släpade lite kätting i onsdags och sedan dess har vi tagit det lugnt på den fronten. Misstänker att han kommer balla ur av lycka imorgon :D

torsdag 22 maj 2014

Myggbett

Nu har jag och Ior samma sorts klåda. Skit också att de roligaste stället att lägga spår på är i skogen.

onsdag 21 maj 2014

Spår igen!

Nu testade jag att lägga lite godisar i de något skarpare vinklarna. Ingen bra idé! Tanken var dels att markera vinklar, och dels att motivera honom till längre spår, men Ior började leta godis och kopplade bort nosen från spåret. Han är i alla fall vaken nog att upptäcka godisarna, vilket stämmer med mitt övriga intryck att han stressar mycket mindre i spåret. Dessutom var dagens bara 30 minuters liggtid, så jag hade väntat mig väldigt mycket mer vindande. Kanske hjälpte det att vi tog ett kort asfaltsspår imorse (som han inte ignorerade!), kanske har han fått lite rutin på spårarbetet. Oavsett är det riktigt häftigt att han börjar bli rutinerad nog att veta vad som väntas av honom.

Det som gjorde mig mest glad idag var hans förväntan på spåret. Jag har ju börjat tycka att han är lite tråkig, all träning på självbehärskning har haft bättre effekt än jag trodde. Men idag så ville han iväg och gå spåret direkt som jag kom tillbaka, försökte lura iväg mig, stod i maxat koppel i riktining mot spåret och blängde på mig, och så vidare. Han var ändå lugn och stilla när jag selade på, inte krånglig på något vis utan bara väldigt taggad på att spåra.

När vi väl började så sög han tag i spåret och gick som en klocka, utöver mina dumma godisbitar alltså. Kamplek och spårande verkar inte alls höra hemma i samma värld enligt Ior - jag brukar lägga både godis och leksak på slutet, men han bryr sig inte om leksaken ens när godiset är slut. Nästa gång ska jag testa att lägga bara leksak, och använda en annan än den vanliga!

Det är egentligen det allra roligaste med dagens spår, att han kändes så säker att jag kan börja variera mig lite. Har hittills varit  noggrann med att göra på samma sätt varje gång för att han ska förstå vad uppgiften går ut på. Kanske ska han få ett eller två spår som ser likadana ut innan jag börjar krångla till det, men sen! Vi kommer ha helkul :D

På väg till bussen hem fick han dra kätting, samma 1,2 kg i 20 minuter ungefär. Eftersom han helst travar så blev det mycket stopp och igångsättningar, för att han skulle hålla sig på rimligt avstånd från mig. Han passade lite efteråt, och det gör han numer bara om han faktiskt är trött (wihoo för ryggmuskler!) så det verkade vara fullt tillräckligt.

tisdag 20 maj 2014

Längtar efter en till

Jag kan inte hjälpa att jag verkligen vill ha en hund till. Mest av allt en viss hund som vi träffat, och ska omplaceras... Men två stora hundar funkar inte på min studentbudget. Mellanpudel, whippet eller cocker spaniel känns rimligare. Fullt medveten om att det är olika raser med ganska olika egenskaper, men huvudsaken är att det skulle vara något som erbjuder en liten annan utmaning än den Ior varit. Stor nog att orka följa med på våra äventyr, men mindre i maten. Mer eller mindre träningsvillig, och kan turas om med Ior om att motionera mig ;) och om en är mindre känns det inte lika omöjligt att åka kollektivt med båda.

Samtidigt finns en helcharmig kull med dalmatinervalpar inte långt härifrån. Men nej, ska det vara något är det äldre omplacering (tik eller hankastrat) som gäller. Jag vill veta vad jag får, och har inte tid för valp.

Dessutom vill jag utreda dels om jag kan kastrera Ior, och dels lite mer om det finns något alternativt foder som han tål, innan jag ger mig in i något mer.

Och om jag väntar till när jag fått min lärarlegitimation, dvs jobbat ett år, så har jag ett helt sommarlov att ta hand om en prickig valp. Och dessutom säkert en bil.

Fast vill haaaaaa. Omedelbums!

söndag 18 maj 2014

Senaste allt möjligt

I torsdags cyklade vi två mil, varav Ior fick dra 5 km. Av dessa gick ca 70% i galopp, vi hade nämligen sällskap av favoritharen husse! Ior börjar bli riktigt stark, och dessutom fortsätter han springa om han kommer förbi husse, annars har han haft en förmåga att lägga av. Tror att mycket hänger på hur vältränad han är också, om han känner att han kan så behövs inte lika mycket extramotivation.

Därför är jag också superpeppad på att få hem wp-sele, så han kan få börja dra kätting! Lite långsammare styrketräning tror jag gör gott.

Fredag blev vilodag för Ior, jag åkte 5 km inlines utmed Älvstranden. Känns som att det kan vara riktigt bra komplementträning för att slippa problem från löparknä :D

Igår gick vi 3 timmar i skogen, varav ungefär hälften var rakt ut i ljung, träsk och massa klippklättring. Underbart! Och Ior lyssnade otroligt fint, behövde bara använda linan en gång och det i ett område som han alltid reagerar på. Måste vara väldigt mycket dofter där, helt enkelt.

Resten av tiden blandade vi större och mindre stigar och spår, och hittade både bikejoringspår som såg lite roligare ut än breda motionsslingor, och roliga stigar där Ior inte på några villkor får följa med eftersom jag kommer behöva koncentrera mig på cyklingen :D Svartemossen är en guldgruva!


Ior tycker det är roligare att springa på mindre stigar, detta är antagligen perfekt för dragträning!
När vi gick hem från bussen skuttade shiban som bor i samma hus och alltid är lös fram, jag pratade i telefon med min käre mor så hade inte full förmåga att distrahera Ior, som var kopplad. Till min stora lättnad slutade det med lekinviter och tokskutt! Alltid lika kul när Ior connectar med en annan hund, de flesta tycker han ju är pest och pina och om jag dessutom inte har full koll vaktar han mig gärna. Ska se om vi inte kan ta en promenad med den lilla filuren nån gång, Häromkring är Ior väldigt trygg lös (inget vilt!), så lite bus på en gräsplätt kanske det kan bli. 

Idag är planen att åka in till stan och miljöträna, kanske lite plats med massa störning, samt lägga lite mer tid på lk1-apporten. 

tisdag 13 maj 2014

Lite lydnad

Tog en långpromenad upp på Ramberget, och avslutade med en träningsstund vid dammen. Ior gick i vanlig ordning och mumsade på gräs, vilket verkar ha ersatt nosandet, men vi fick till lite rolig pysselträning också!

Det jag lade mest vikt vid var förståelse av "fot". Idag innebar det fokus på ingångar, jag smet ifrån honom och när han kom ikapp ställde jag mig rakt upp och ner och gav signal. Han sätter sig ofta väldigt långt bak, och halkar även lite bakom i fritt följ, men det handar nog mest om belöningsposition. Godisväskan hänger nämligen på vänster höft, ajabaja! Men han gjorde ingången varje gång, så ordet betyder i alla fall någonting numera. Vill få in en riktig klisterposition (i både vänster och högerhandling, till rallyn) men detta är en helt okej början!

Det blev ett ställande också, med externbelöning snett bakom. Ior kan ställandet, men även här ställde belöningen till det, eftersom han vred sig mot den när jag började gå tillbaka mot honom. Andra gånger har jag haft med mig leksaken fram, och kastat iväg den innan jag gått tillbaka. Det har fungerat mycket bättre, men nu har jag alltså hittat en svaghet i stadgan... När jag haft leksak 3 meter åt sidan från honom i platsliggningen har det funkat bättre, han har kastat blickar mot den men inte skiftat vikten. Får se hur jag utvecklar detta!

Lite fritt följ med externbelöningen också, "varsågod" på varje vänstersväng där han inte knatade rakt in i mig :P Tror att det hade effekt, men som vanligt är det svårt att säga på ett pass. Han kan ju ha hittat på någon annan kreativ lösning på problemet till nästan gång!

Som avslutning tränade vi hopp vid utomhusgymmet, ingen aning om vad de metallbågarna är till för, men de är lägre än Ior och han kan ta den från stillastående. En väldigt bra avslutning, Ior fick upp attityden riktigt fint och var superglad över att få hoppa. Vi kanske tar upp agilityn igen när jag tröttnar på lydnaden? Han kopplade i alla fall ihop att han skulle tillbaka i utgångsposition direkt, vilket innebär ett delmoment mindre. Kalas! Testade ett uthopp också, som lk2, och det var plättlätt. Skyller återigen på agilitykursen.

Får erkänna att jag själv är förbluffad över de här inläggen. Första året med Ior tänkte jag att tävlingslydnad var uteslutet, dels eftersom det verkade så strikt, dels för att hundfan var helt galen och okontaktbar. Nu har det snart gått ett år sedan han började visa tecken på att ha börjat bli lite vettig, och det är så löjligt enkelt att lösa allt nu! Utom gräsätandet då, men det ska väl inte vara omöjligt det heller.

Skurk

Buset har ett nytt sätt att hindra mig från att plugga. Plättlätt, han lägger beslag på skrivbordsstolen före mig! Jag sitter alltså på en pall, medan Ior den ofelbare blickar ut över sina ägor från fejkskinnstronen. 



söndag 11 maj 2014

lördag 10 maj 2014

Lite shopping, mer lydnad!

Idag har vi varit på Huveröds och fånat oss!

Det skulle vara något jippo där, men som vanligt var jag för upptagen med att spana på roliga prylar och såg aldrig mer än några återförsäljare för saker jag inte var intresserad av. Däremot blev det ett rapporthalsband (drömmen lever än), en apportbock och en liten dalmatinerprickig mjuk pipleksak.

Så idag har vi suttit på bryggan i solen och tränat apport, till slut med en riktig apport! Önskar att jag börjat med det tidigare, för till och med platsen börjar ta sig, medan apportträningen går sååå  l å n g s a m t . Jag började släppa apporten idag, och han höll den okej i någon sekund. De gånger han började tugga så tog jag apporten utan klick, och började om med att dra i den.

Samtidigt börjar jag tänka att det inte är hela världen om han tuggar lite. Vi har inga stora ambitioner, det skulle vara kul med ett LP1 men längre än så har jag inte planerat. Nu när platsliggningen börjar bli lite mer ordnad, så börjar jag tänka att det nog ska bli en träningstävling, och kanske någon inoff, innan året är slut. Vilket, om man räknar med hur frusen Ior är, innebär typ oktober :P

onsdag 7 maj 2014

Spår i regn!

Trots att Ior aldrig är mer lik sin fiktiva namne än när det trillar vatten från skyn, så ville jag spåra idag. Och spår blev det! På ett av de där fälten som fortfarande inte används till något särskilt, helt fantastiskt att det finns sådana här. Drygt 100 meter, lite slalom och hitanditan, men ingen vinkel snävare än typ 70 grader. I runda slängar 1,5-2 timmars liggtid.

Har nog aldrig varit så nöjd med hur han jobbat! Lugn och metodisk, men väldigt säker på vad han ska göra. Hittade godisgömmorna på vägen, istället för att springa över. Göttigt tempo, med lite tryck i linan på lite längre raksträckor, men inga problem att gå normalt utan att bromsa honom. 

Som vanligt tog han dock lite pauser :P Dels knatade han rakt ut från spåret ca 5 meter och ställde sig för att äta gräs. Som tur var hade jag redan hunnit bli helnöjd med honom! När han dessutom, ett ögonblick efter första tuggan, smaskande vänder sig mot mig med en uppsyn av "det är lugnt, jag fortsätter snart!" kunde jag inte låta bli att skratta rakt ut. Men mycket riktigt, han hittade tillbaka och jobbade fint nästan hela vägen i mål. Sen fick han nån vind i näsan och smet iväg för att bakspåra sista fem metrarna. Stoppade med linan, då traskade han resignerat tillbaka till mig och spårade som en klocka hela vägen till slutet. 

Inte nog med att han jobbar så fint att jag blir superlycklig på 40 meter, dessutom lyckas han få mig att släppa prestigen i spåret! Dubbla gapskratt, dels i gräspausen och dels hur han hanterade slutet, är den absolut största anledningen till att det faktiskt är bra för mig att träna med honom. Om jag hetsar och blir för tävlingsinriktad så tvärvägrar han, om han däremot får lattja runt lite så trivs vi båda jättebra! 

söndag 4 maj 2014

Sele eller halsband?

Jag använder lite allt möjligt till Ior, beroende på sammanhang och vad jag känner för. Därför känns det vettigt att reda ut tankarna lite!

Går utmärkt att se galen ut i halsband.
En stor fördel i vårt fall är att Ior inte lärt sig backa ur halsband. Därför kan jag ibland tycka att halsbandet är mer skonsamt, eftersom jag tycker att den rymningssäkra selen trycker upp på magen oavsett hur löst jag spänner det bakre bandet. Alltså - säkerhet, hunden är fast i snöret, helt klart ett plus.

Om man ska tala om råstyrkekontroll så är halsbandet absolut enklare, Ior är inte på långa vägar lika stark i halsband som i sele. Dessutom går det att till viss del styra huvudet, men den effekten är ärligt talat marginell på min giraff...

Mitt stora problem med halsband, och framknäppta selar också för den delen, är att jag som håller i kopplet måste vara så aktiv med koppellängden. Samtidigt som jag vill ha slakt koppel, så kan jag inte bara låta kopplet vara. I sådana fall kommer det dels slå mot frambenen, och dels kliver hunden garanterat över förr eller senare. Onödigt extra jobb, i min mening.

Ior sprätter runt i sin Ruffwear webmaster
Det gamla vanliga ergonomiargumentet är självklart också viktigt. Särskilt som jag själv haft ont i nacken under många år och inte vill orsaka det på min hund. När hundmöten var svårt så var det också så att Ior triggades igång långt mycket mer i halsband än i sele, vilket jag ser som ett tecken på att halsbandet gjorde situationen obehagligare.

Så, selen då? Han backar ur allt utom webmastern, som jag redan sagt trycker på magen när han nosar. Vissa tycker att sele enbart ska vara arbetstecken, men jag använder andra signaler och Ior kan lydnadsträna och spåra i samma sele utan problem. Och när jag slappnar av över att inte behöva justera kopplet hela tiden, så trivs både Ior och jag mycket bättre. Det känns så oerhört onödigt att det ska dra i halsen på honom när kopplet råkar sträckas, för även om jag är väldigt nöjd med hans koppelgående så händer det ju.

Nu sitte jag och planerar att skaffa en ny sele, en jk9 IDC, eftersom spårselen från hurtta är väldigt sliten i både sömmar och foder, och jag har råkat trampa sönder det bakre spännet på webmastern. Och då blir det klövjeväskor till, eftersom hans nuvarande sitter jättetight bakom frambenen... men vi får väl se. Först ska jag sommarjobba ihop lite cash och ha en färdig budget för mitt sista år som student(!!!!).

fredag 2 maj 2014

Det var inget...

Spricka i tassen igen. Med andra ord blir det vila från våra travrundor, skit också! Det hade inte varit så stort problem om det inte var för att han får skavsår på sporrarna av skorna. Får tejpa dit plåster och se om det hjälper, antar jag. Oavsett så ska sprickan gå ner innan han ska lägga så mycket tryck på tassen.

Nu har jag bara ett par skor dessutom, ska ta och beställa ett par i storleken mindre till baktassarna. Där finns inga sporrar att slita på, så det borde fungera bättre. Kommer garanterat behöva skor som skydd mot allt salt här i vinter i alla fall, så kan likaväl skaffa dem nu. Och kanske en promenadsele när man ändå är igång, hurttan är supersliten och webmastern alldeles för varm. Är lite kluven, har beställt en wp-sele, läderkoppel och munkorg (bl.a för att underlätta veterinärbesök), och borde göra mig av med saker innan jag skaffar mer, och dessutom strama upp och bli snålare om jag ska kastrera Ior och dessutom pröjsa 6 veckor dagis i sommar. Gah!

Onödiga promenader?

Det har blivit mindre och mindre koppeltrask för oss. Istället får han hänga med och miljö- och störningsträna på Valborgsfirande i Slottsskogen -  blev position i svängar, backa och sidosteg på den lilla yta vi kom åt, han blev riktigt taggad av miljön! Superfint. Istället blir det joggning och cykelturer, både framför som draghund och bredvid, mixat mellan en bekväm trav och roliga galoppintervaller. Med lite fart blir det inga konflikter över våra omatchade tempon, det blir inga ryckiga VÄNTA SNIFFSTOPP! utan istället signalerar han med temposänkning och drag åt sidan att det är toadags. Ska vi gå långpromenad blir dett buss till skogen och sen rakt ut i spenaten, allt annat är långtråkigt enligt oss båda. Långlinan hänger fortfarande på, men den behövs inte förrän efter ett par timmar, när Ior börjar bli trött i huvudet och glömmer bort sig. Men detta är 1-2 gånger/vecka, vi är så upptagna med annat! Här hemma finns det sträckor om 5-15 minuter på rastningssträckorna där han kan gå lös, eftersom miljön är så tråkig ;)

Men promenerande för sakens skull har jag lagt ner. Är han trött så är han osäker, är han pigg finns det roligare saker att hitta på! Att våga lägga ner det där meningslösa knatandet är något av det bästa jag lyckats med.