Pinsamt

Ja, jag har fått ett något pinsamt problem med Ior, nämligen osäkra utfall mot människor.

Det är mitt fel på flera plan. Jag har låtit de som frågat hälsa på honom, utan instruktioner trots att 90% mer eller mindre slår honom på huvudet. Hur kan man ens tro att det är behagligt, för honom eller en själv!? Oavsett, instruktioner hade varit på sin plats, och det har jag till och med tänkt flera gånger men missat in action. Dessutom har vi fått den klassiska kedjan, där jag känner igen en svår situation, spänner mig (eller åtminstone stålsätter mig så min signalkänsliga fis märker det), och Ior sätter igång. Det händer i stort sett enbart när han är trött, men från ha varit nästan enbarti mörker utanför porten, så gör han det nu var som helst, på ljusan dag. Utfallen är ju självbelönande också - han får större avstånd till potentiellt jobbiga typer.

Med andra ord är det dags för en plan.

Den första delen är lätt att åtgärda. Hälsningsförbud på grund av träning, punkt och slut!

Mina egna signaler kan vara knepigare, men inte heller det är omöjligt. Här tänker jag att det framför allt handlar om att kolla på Ior, och inte tolka omgivningen utan honom. Skvallerträna och bryta från för svåra situationer innan de uppstår - även om han är mer lätthanterlig i detta än när han strulade i hundmöten, så mår han inte bra av att pressas. Jag behöver ändra attityd från höhö skärp dig och ta hans upplevelser på allvar, för att han över huvud taget ska tycka sig ha ett val.

Jag vill ju att han inte ska behöva ta ställning till främlingar, men det svåra är dels 1) människor är förutsägbara. Förhoppningsvis gör hälsningsförbudet stor nytta, men därtill ska jag försöka belöna rätt beteende med ökat avstånd. Sa jag att det här är pinsamt? För det som hänt hittills är precis motsatsen, han har inte fått någon belöning förrän det oönskade beteendet dykt upp. Klantmatte.

Med det sagt, så är en annan anledning till att jag inte tyckt att det varit så problematiskt innan att jag tycker beteendet är fullt förståeligt. Jag menar, de där två som gick bakom oss? De tjöt högt när de såg Ior, och började babbla och gick närmre och närmre. Folk ställer sig och tar kort på honom när som helst, och denna herre trivs inte framför kameror. För att inte tala om alla som får något maniskt i blicken och halvt springer fram till den söta prickiga hunden. Klart att man fräser ifrån, eller hur?

Det som är så pinsamt är att han inte fått hjälp av mig.