lördag 12 april 2014

Äntligen lite spårmotivation!

Rubriken syftar både på mig och Ior ;)

Husse följde med på långpromenad idag, vilket innebar att Ior var i trygga händer medan jag lade ett spår rakt igenom massa taggiga buskar. Mindre begåvat kanske, men ville inte gå på upptrampade stigar hela vägen. Sedan gick vi iväg, och eftersom det tog lite längre tid än väntat så blev liggtiden 2 timmar. Dessutom hann det börja regna, och Ior var lite mör av att ha gått i nya områden där han skvallrat på och försökt sticka efter harar om vartannat. Dessutom hade vi tidigare träffat på rådjur i området där spåret låg, så det fanns stora möjligheter till störningar...

Spåret var kanske 100 meter långt (jag har ingen uppfattning om sträcka alls när jag lägger spår), ett par mjukare svängar och en ganska tight vinkel, allihopa uppstod för att jag skulle kunna ta mig vidare. Det som var svårt för honom var i tur och ordning

  1. Upptaget. Jag började precis intill en gångväg, och alla som passerat på sin lördagspromenad utgjorde en för svår störning. När vi kom in 2-3 meter hittade han det direkt: vi sneddade fram och tillbaka över spåret tills han fångade upp det. 
  2. Den skarpa vinkeln. Han tuffade på för fort och hamnade någon meter bortanför, och fick ta en lite volt för att hitta rätt igen. Han löste det ändå snyggt, jämfört med hur det sett ut andra gånger.
  3. Att hitta rätt i slutet, där jag gick ca 3 meter på en upptrampad stig och sedan vek av in i bushen för spårslut. Stod stilla till han hittade rätt, och 3 meter in fick han också bekräftelse i form av avslutande godishög, som var gömd i löven. Tydligt spårarbete och inte godisvittring! Lyckades i alla fall ha vinden i bra läge när jag lade spåret.
I vanlig ordning ville han fortsätta spåra efter spårslutet, men den här gången tog han spårslutet självmant och pausade åtminstone en stund. Och jag har hellre kvar den viljan, och bygger på han självförtroende och förståelse ett tag till, och bygger pannben i ett senare skede. Jag har klantat mig en del i spårandet tidigare, så nu kör vi superenkelt ett tag. 

Det verkade ha bra effekt att liggtiden blev så lång som den blev, i alla fall. han vimsade inte alls runt lika mycket, utan jobbade mycket mer målmedvetet.

Imorgon ska vi spåra med några ur träningsgänget, ska bli riktigt kul! Får dock revidera planen, hade tänkt köra raka spår och kort liggtid. Som det såg ut nu tror jag snarare på att lägga något som han får klura lite på och inte springer genom, och dessutom låta det ligga till sig ordentligt. I somras fick jag ju ordning på nogrannhet i viltspåret genom att lägga serpentiner och diverse krumelurer, tror det är dags för något sådant. Först rak startsträcka, så han har en möjlighet att hitta spåret och bli varm i kläderna, sen börja svänga lite lätt och öka på eftersom. Blir kalasbra!

Personspår har verkligen varit trial and error för oss, med jävligt mycket error och frustration. Därför är det ännu mer magiskt att det faktiskt fungerar, och att han verkar förstå uppgiften!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar