Stressad?

Som jag nämnt så har Ior slutat slicka på bogen/tassarna, vilket inte hände under de nästan två månader som han stod på eliminationsdiet innan jag bröt benet. Däremot hade jag och husse samtidigt en ganska låg stund förut, och då började hundstackarn... på oss, sängen och sig själv om vartannat. Kombinerat med hur mycket mer kontaktsökande och trevlig Ior blivit, plus att vi får väcka honom för promenader istället för att han börjar studsa runt efter max tre timmar inne, så känns det som att han varit ganska stressad innan. Och eftersom skillnaden har varit att han på senaste tiden haft markant mindre att göra, så är det inte helt orimligt att se det som en följd av överstimulans. När han kom så stressjuckade han ju, det är inte alls omöjligt att ett beteende ersatts med ett annat.

Vilket ställer ganska mycket mer krav på mig, helt plötsligt. För nu måste jag försöka få en struktur på våra aktiviteter som låter Ior varva ner på ett sätt som han hittills inte verkar ha fått möjlighet till. Begränsa stressiga aktiviteter, som kamp- och jaktlekar är ett sätt. Han är fantastiskt rolig att jobba med i lydnaden eftersom jag betingat den med kul skit via föremålsintresset, men samtidigt är det inte värt hans välmående. Är det inte värt att göra för godisbelöning, så är det kanske inte värt att ägna sig åt, punkt? Lite vill jag ju se honom glad av själva samspelet, att vi jävlas fram och tillbaka med att hitta på regler och utmana den andres uppfattning om vad vi håller på med. Numera är han det också, i många avseenden. Ändå tycker jag mig behöva skruva upp honom lite för att få ett pålitligt fotgående. Lite dumt, egentligen, jag vill ju motivera honom, inte hetsa.

Det kan ju vara så att det är chipkastreringen som har effekt, att han helt enkelt inte är lika berörd av miljön längre pga hormoner. Men varför chansa, om jag nu kan försöka göra det hela ordentligt?

Våra mysbuslekar kommer fortfarande vara tillåtna och uppmuntras: de när han kommer med ett föremål för att få bekräftelse på att jag är mottaglig för lek, och sedan mysknorrar och krokodilar lite slött i soffan. Däremot kommer jag försöka undvika sådant som stimulerar rena stressdrifter, som kasta sig iväg efter föremål, eller kamp som är så intensiv att han knappt klarar av att släppa, och då slits mellan samarbete och instinkt.

Om han börjar slicka igen trots detta, och trots att det just nu är träningsvila medan mitt ben läker, så utgår jag från att det handlar om miljöfaktorer. Om det då är familjen, stadsmiljön, eller lägenhet kontra hus är såklart svårare att säga. Den lilla träning som blir ska jag verkligen jobba med min egna frustration, att inte smitta över på Ior och sånt. När jag introducerar de häftigare lekarna, se till att föra loggbok. Ett enkelt krysschema borde räcka, med fys: kondis/styrka och lekar: jaga/kampa som kategorier. Det är de sakerna jag främst tänker mig att pysen behöver vila från, av olika orsaker.