måndag 24 mars 2014

Skvallerbytta bing bong

På gårdagens sömniga kvällsrastning träffade vi på en hare. Två gånger, dessutom! På ganska stort avstånd: fyra trafikfiler, samt busshållplatser och gångvägens bredd mellan oss och vilddjuret. Eller, den var inte så värst vild: satt och tryckte tills jag fått kontakt med Ior, och småskuttade sedan iväg.

Hur reagerade stjärnan då? Jodå, han spände upp sig, stannade till, tog något steg framåt och jaktsvansen hoppade igång... men jag snackade med honom, och när jag var kanske 1,5 meter bort så vände han sig till mig! Detta var självklart också i flexi, som jag inte behövde låsa en enda gång trots att Ior gick fritt 3-5 meter framför mig när det hände. Andra gången, då var tassarna helt låsta i marken. Fantastiskt! Med tanke på att det var såhär hundmöten såg ut i september, så är jag helt plötsligt ganska hoppfull att det ska kunna gå att ha honom lös.

Så varför kallar jag detta skvaller? Han kommer ju inte till mig?

Jo, han talar om för mig att det finns något intressant framför oss, innan jag sett det. När jag sedan ger signal på att jag uppmärksammat hans signaler, så släpper han det och går avslappnat hos mig för att få fortsatt belöning. Det är inte fullbordat skvallerbeteende, eftersom jag behöver vara aktiv i att vända honom från triggern, men det fyller en praktisk funktion som jag tycker är viktig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar