Nu på förmiddagen lämnade vi honom ensam för andra gången. Jag åkte till läkaren (får nu gå normalt utan gips, men äter antibiotika eftersom såret spruckit och blivit äckligt), och husse till föreläsning.
Första dagarna sprang han ylande till dörren så fort det lät någonstans i huset. Någon gång förra veckan slutade han möta oss på samma sätt när vi satte nyckeln i dörren (vi har tagit enskilda utflykter, så Ior har haft sällskap). Och idag, då orkade han inte ens lyfta sig ur sängen förrän jag var inne och hade tagit av mig skorna.
Han må vara lite stissig, lite ängslig och ganska fånig, min kära lilla åsna. Men han är ändå anpassningsbar - inte sådär omärkbart, han är inte helt smidig att bara släpa med hur som helst, men det märks att han steg för steg får grepp om situationen och slappnar av.
Betraktar lugnt de andra som springer i full fart. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar