lördag 29 mars 2014

Berg- och dalbana

Hujedamej en sån dag!

Börjar med att testa hårda spår med Ior, denna gången var det helgmorgon och helt tomt på parkeringen utanför huset. Liggtid 5-10 minuter, inget enormt utan tränade lite lydnad emellan bara. Han var superduktig! Fick visa lite att "vi" letade efter något på marken, och när han fick upp spåret gick han målmedvetet, och säkrade av inom bredden på mitt steg + några cm åt vardera håll. Enorm skillnad mot hans vanliga vittringsradie på 2 meter ;)

Därefter var planen att cykla till ett naturreservat som jag precis upptäckt (det här stället är inte alls så isolerat från naturområden som jag trodde när vi flyttade hit), men när jag kom ner till cykelförrådet möttes jag av detta:
Något är trasigt här. Något annat fattas. Något annat råkar vara cyklar, däribland min.

Surt, sa räven. Ägnade istället förmiddagen åt stöldanmälan hos polis och försäkringsbolag, kan ju hoppas att man får ut en slant eftersom jag faktiskt använde ett godkänt lås, i ett låst förråd... Nåväl, blir ingen ny innan jag får besked från försäkring och vet budget. Vore ju trevligt om det gick att komma över någon billig bra variant, typ som den förra som var restexemplar av en utgående modell.

Denna krigare låter sig i alla fall inte nedslås! Släpade med mig hund och kickbike på färjan, för ett par hållplatser bort finns en park där Ior springer superfint på gräset bredvid asfaltsgångvägen.

Asfaltsgångvägen som dessutom leder till en rasthage, där vi tog första vatten och lekpausen.
 Sedan råkade vi vara så pigga så vi tog oss hela vägen till den planerade skogen på samma sätt. Väl där ångade Ior på som en galning, trots att det var ny miljö och han brukar vara mer intresserad av att pissa in sin identitet på stället än att jobba. Halleluja för chipkastrering!

Supertaggad.
Men får vända sig om eftersom jag ville ha en bild som inte var på hundrumpan.
 De där buskarna rakt fram på bilden? Stigen fortsätter i stort sett rakt in där. Sen svänger den över 90 grader, geggigt, ducka igen för grenar... Superkul! Och Hela tiden jobbade Ior på som tåget, samtidigt osm han lyssnade superfint när det dök ett par små fallna träd bakom en kurva - tillräckligt små för att Ior skulle kunna springa rakt över dem, tillräckligt stora för att kickbiken skulle tvärnitat och jag landat på backen om han gjort det.

På väg hem.
Sist men inte minst så var han superlugn när vi väntade på färjan hem. Lade sig och solade på bryggan, hälsade superfint på nyfikna barn och var allmänt underbar. På båten var det tyvärr skugga, så han frös lite, menhan gick ändå runt och kollade ut över kanten, och njöt av vinden i ansiktet. Härligt värre! En dalmatiner och en kickbike är för övrigt ett ekipage som väcker en hel del uppmärksamhet, så han har agerat god rasrepresentant och jag har var dragsportsambassadör. Skitkul! 

På väg hem tränade vi lite ställande, läggande och inkallning, alltihop ligger på ungefär samma nivå. Han gör det han ska, men snyggt är det inte ;) Men behöver några såna här pass där han gör rätt direkt innan  jag börjar peta i detaljer. 

Nu är vi hemma, och jag är superangsty eftersom jag missade att käka lunch mitt i spektaklet, och även om jag inte märker att jag blir hungrig så är lågt blodsocker = ångestbomb. Tur att det är lätt åtgärdat!

fredag 28 mars 2014

torsdag 27 mars 2014

Liten är borta

Har gått lite mer än foten egentligen orkar idag. En liten vavva har kommit bort i vårt område, så jag slängde med mig retrieverkoppel och gick och spanade åt alla håll och kanter på kvällspromenaden. Mötte många andra som var ute i samma syfte, med och utan hund, men när min fot gav upp så hade lilla Milo fortfarande inte gett sig till känna. Håller tummarna för att han dyker upp oskadd!

För de i närheten finns bild och info på Missing dogs efterlysning på facebook.

onsdag 26 mars 2014

HJOOOOTOOOOOOB




Ett pass på 15 minuter reducerat till ca fem, varsågoda. Ior visar stolt upp rövhålet genom hela filmen, nästa gång ska jag tänka mer på position i förhållande till kameran ;)

Läser

Google is my friend. Särskilt när det gäller att pluggflykta!

Exempel: om hårda spår.

tisdag 25 mars 2014

Cykelträning!

Med betoning på träningsaspekten. Efter att Ior rastats och vi uppvärmningspromenerat en stund, så tänkte jag att det skulle vara lämpligt att trava igång. HA! Hundkraken sprang som en ostbåge, så långt från cykel som han bara kunde.

Bara backa bandet. Gå och superbelöna position med mig mellan hund och cykel, med cykel mellan mig och hund, i både skritt och trav innan jag satte mig på cykeln. Väl uppe var det kicka med bortre foten, en hand på styret och en godishand en stund, och sedan kunde det börja bli tal om att springa med, en sådär fem meter i stöten. Mot slutet tog vi nog en 100-150 meter åt gången. Inte så dåligt med framsteg för 1½ timme ändå!

Nu är han i alla fall ordentligt med trött. Som det ser ut nu har jag ett par olika träningskampanjer på gång:
  • Springa bredvid cykel eftersom Ior har tappat en hel del medan han varit hos mina föräldrar, och jag inte har möjlighet att gå några superlånga svängar i terräng med långlina, så vill jag ändå lägga in någon slags fysträning. Målet är att cykla till och från dragskog, där vi antingen kör bikejoring eller canicross. 
  • Personspår Min eviga nemesis, kungen av lugnande och fokuserande aktivering, som jag liksom aldrig riktigt mer än nästan kommit igång med. Målet gäller främst för mig, och är både kvalitativt och kvantitativt: bli bättre på att läsa av Ior i spåret, och lägga upp träningen därefter. Minst två spår i veckan. 
  • Targetträning musmatta kan vara användbart i inlärning av många moment som verkar spännande, men då måste det först bli en självklarhet. Sändande till kon, rutan, balanshinder i agility är några saker jag har i åtanke, men först ska Ior tycka det är självklart vad musmattan betyder, i olika miljöer och på olika avstånd, i olika tempon. 
Om jag känner mig själv rätt står de i den ordning jag kommer prioritera dem.

EDIT glömde tydligen att jubla över att jag faktiskt sprang, med cykel i ena näven, hundgodis i andra och hund i midjebälte (öppen krok och kort stretchkoppel). Okej, foten är lite mörbultad nu efteråt, men jag hade stannat och gått hem om det gjort ont. 

Soffmys


Finns värre sätt att plugga. 

måndag 24 mars 2014

Yttepyttepersonspår

Jamen, det börjar ju bli dags att försöka komma igång med att spåra. Igen. 

Cyklade en omväg hem och lade ett kort, kanske 50 meter, spår. Delvis för att jag inte ville lägga för mycket arbete ifall Ior inte skulle ta det,  delvis för att om han tog det och spårade superentusiastiskt skulle min fot inte palla mer än så. Liggtiden blev cirkus en timme, höll inte superkoll. Insåg dessutom att jag missat att kolla vinden innan jag började gå, men den var i ryggen, och efter vinkeln (trubbig) i sidan. 

Hur gick det då?

Redan när jag skulle sela på honom insåg jag att området tydligen hade något som konkurrerade om uppmärksamheten - särskilt mumsig avföring. BLÄ. Men han hittar spåret (går vinkelrät mot det), knatar iväg åt rätt håll och gör sin grej. 

Äta bajs- paus. 

Tillbaka till spåret. Trots vind åt rätt håll så genar han i vinkel, riktigt så trubbig var den inte. Travar runt ett par varv, för det är kul, och se ut som att han tappat spåret. Tillbaka. Knatar rakt förbi pinnen som jag preppat på samma vis som när vi leker uppletande: kramat över hela och blåst på den. Spårar hela återgånger också, när vi närmar oss stället jag parkerade cykeln under spårläggningen så kallar jag in honom (det var i alla fall enkelt!) och kampar loss en stund. 

I det här fallet inte jättekonstigt, han är van vid att ta pinnar som är ivägkastade hyfsat nyligen, denna hade legat ute ett tag. Men anledningen till att jag testade pinne, som han ändå har rutin på, är att han gjort precis samma sak med både leksaker och mat i spårslutet. Pinnar på och låtsas som om de inte existerar. Fantastiskt att han tycker det är så roligt att spåra, men ändå!

Sen tycker jag det är lite svårt att avgöra hur jag ska justera svårighetsgraden. Det verkar som att han blir varm i kläderna och vill fortsätta, men egentligen skulle behöva gå längre innan det kommer svårigheter som vinklar och liknande. Alltså: minst dubbelt så långt spår, och vinkeln först mot slutet. Ska bara komma ihåg att ta med mig det till nästa gång (och hoppas foten är starkare tills dess). 

Skvallerbytta bing bong

På gårdagens sömniga kvällsrastning träffade vi på en hare. Två gånger, dessutom! På ganska stort avstånd: fyra trafikfiler, samt busshållplatser och gångvägens bredd mellan oss och vilddjuret. Eller, den var inte så värst vild: satt och tryckte tills jag fått kontakt med Ior, och småskuttade sedan iväg.

Hur reagerade stjärnan då? Jodå, han spände upp sig, stannade till, tog något steg framåt och jaktsvansen hoppade igång... men jag snackade med honom, och när jag var kanske 1,5 meter bort så vände han sig till mig! Detta var självklart också i flexi, som jag inte behövde låsa en enda gång trots att Ior gick fritt 3-5 meter framför mig när det hände. Andra gången, då var tassarna helt låsta i marken. Fantastiskt! Med tanke på att det var såhär hundmöten såg ut i september, så är jag helt plötsligt ganska hoppfull att det ska kunna gå att ha honom lös.

Så varför kallar jag detta skvaller? Han kommer ju inte till mig?

Jo, han talar om för mig att det finns något intressant framför oss, innan jag sett det. När jag sedan ger signal på att jag uppmärksammat hans signaler, så släpper han det och går avslappnat hos mig för att få fortsatt belöning. Det är inte fullbordat skvallerbeteende, eftersom jag behöver vara aktiv i att vända honom från triggern, men det fyller en praktisk funktion som jag tycker är viktig.

söndag 23 mars 2014

Åka tåg osv

Varit hos mina föräldrar för att botanisera i mors bokhylla inför kommande litteraturkurs. Vilket innebär att Ior fått åka tåg, och jag blir så löjligt tacksam över hur enkel han är med det varje gång. De där plågsamma jävla resorna där det var aktiv ryggsäck som gällde, medan han skakade och pep av förväntan i 1½ timme... han lugnade i bästa fall ner sig ett par minuter innan tågets nästa stopp, sen var det dags igen för ALLA RÖR PÅ SIG DÅ ÄR VI FRAAAAMMME KOM IGEEEEEEN

Nu då? Han får sin filt i sätet innanför mig, och sover i stort sett hela vägen. Jag får tjata upp honom när vi är framme, måste ju packa undan filt och få på mig stora väskan vilket tar lite tid. Älskade tröttgubbe!

Ännu härligare var det att släppa honom på gräsområde och se honom dra iväg i full fart, för att sedan självmant cirkla tillbaka - fortfarande i idiotfart, men följsam och samarbetsvillig! Känns som att jag bara inbillar mig, inte kan han väl ha blivit såhär bra.

Å andra sidan har vi inte stött på vilt på väldigt, väldigt länge. Eftersom min fot fortfarande är klen vill jag inte utsätta den för eventuella misslyckanden i den träningen, och när vi nu bor mitt i betongen så finns inte så himla mycket att jaga efter. Tyvärr är istället väldigt mycket bilar, så lös går han ju inte ändå... Men det är mycket öppna områden, breda gångvägar och möjligheter att ta ut avstånd i hundmöten osv. Har dessutom hittat ett till ställe att köra kickbike på, där jag nog kan testa lite downhill själv också. Spännande! Men innan dess måste jag ju kunna använda foten normalt.


fredag 21 mars 2014

Solen skiner

Och nu är Ior superbitter. Han vill ju vara ute lääääääänge! Men idag är bestämt vilodag. Vi har slarvat med vilodagarna hittills, och han har verkat trött. Dessutom hittade vi en grusslinga på kanske 500 meter igår som vi körde kickbike på, halleluja! Jag trodde att vi skulle få ställa av den medan vi bor här, pga långt till skog och ingen bil. Ännu bättre är att han ville springa på gräset, tidigare har han hållt sig på vägen så mycket han kunnat - alltså kan vi nog lära honom att springa bredvid asfalt också. För även om vi behöver träna på att köra flera varv på samma bana, så är det väldigt kort...

Däremot så är han ju väldigt mycket ur form. Ett varv  + lite starter var ett lagom pass! Och lite belöningslydnad mellan varven. Vill inte kampa igång direkt utan fortfarande ha våra vanliga ramar runt det hela, och det är en del av våran kamplek numera att lägga in diverse rallylydnadsmoment.

tisdag 18 mars 2014

Genomskådad a.k.a stadgeträning

Jag har alltid tyckt att husse saboterar lite när han leker med Ior och låter honom kasta sig efter leksaken hur som helst. Det är ju självbehärskning som ska löna sig!

Verkar som att jag haft fel. Ior lade sig ner, huvudet i backen och svansen still, och vägrade ens röra sig mot bollen när den rullade förbi, några centimeter från nosen. Han genomskådade en orättvis lek: även fast aporna skrattar och verkar nöjda med att han försökte ta bollen, så fick han den ju inte! Alltså, dags att byta strategi, och vänta ut tills husse tröttnar. Smart hund, det där.

Drömma går ju alltid

Inatt har jag sovit kasst, på alla sätt och vis. Men å andra sidan kom jag ihåg en dröm som verkligen kändes!

Någon typ av omplaceringsorganisation hade fått in en dalmatinertik, som jag åkte och kollade på. 2 år och fyra månader, ganska liten, glest svarttecknad och skulle lite försynt ligga i knät. Trots att jag varken i verkligheten eller drömmen har ekonomi till två stora hundar så var hon bara tvungen att följa med hem. Hon var helt perfekt!

Det där med att prova andra raser kanske inte alls blir av. Eller så är jag fortfarande bara salig över att ha träffat så många fina prickiga på draghundträningen :D

Börjar bli hemma här.

Igårkväll vaknade Ior till, hade tråkigt och intog sin vanliga position i soffan vid fönstret. Skillnaden mot tidigare kvällar var att han höll sig till att sitta och muttra åt förbipasserande, istället för att eskalera till stressigt skällande som kräver en del arbete för att få bort. Inte så att jag bara låter honom hetsa upp sig, men även själva upptrappningen har varit svår att bryta. Börjar känna att det väl får vara så, att han låter lite första veckan på ett nytt ställe, eftersom han vänjer sig sen. Och han trivs ju med att ha koll.

Nu på förmiddagen lämnade vi honom ensam för andra gången. Jag åkte till läkaren (får nu gå normalt utan gips, men äter antibiotika eftersom såret spruckit och blivit äckligt), och husse till föreläsning.

Första dagarna sprang han ylande till dörren så fort det lät någonstans i huset. Någon gång förra veckan slutade han möta oss på samma sätt när vi satte nyckeln i dörren (vi har tagit enskilda utflykter, så Ior har haft sällskap). Och idag, då orkade han inte ens lyfta sig ur sängen förrän jag var inne och hade tagit av mig skorna.

Han må vara lite stissig, lite ängslig och ganska fånig, min kära lilla åsna. Men han är ändå anpassningsbar - inte sådär omärkbart, han är inte helt smidig att bara släpa med hur som helst, men det märks att han steg för steg får grepp om situationen och slappnar av.

Betraktar lugnt de andra som springer i full fart.


måndag 17 mars 2014

Lite mer om gårdagens dragdag

Jag väckte Ior från hans skönhetssömn 7:55, illa tvunget eftersom vi skulle åka klockan åtta. Han var yrvaken, men kände direkt igen fröken kanonkulas husse och matte. En liten vända med överlyckligt hälsande, snabbkiss och sen in i bilen och iväg.

Förmiddagen ägnades åt dels teori, och dels canicrossövningar. Det var då jag tog majoriteten av de bilder som nu finns på aktivitetgruppens hemsida. Ior fick ligga i solen på sin filt, han låg ner och spejade till och med när alla andra sprang! Stor skillnad mot hur han brukar gråta när jag går iväg. Å andra sidan tog han på sig jobbet att tala om för oss när han såg någon som gick, vilket ju faktiskt händer när en är vid en brukshundsklubb omgiven av fina promenadvägar. Men det var bara larmande: han skällde, men reste sig inte upp ;)

Lite fick han sträcka på benen även under förmiddagen: efter lite uppvärmningspromenerande fick han testa på både att ha kedjor efter sig, och en lite springtur med Christina. Han travade sådär lagom nöjt som vanligt.

Vid lunchtiden tyckte Ior att han hade legat still tillräckligt länge. Lagom till att vi åt upp hade han hunnit springa runt och försöka tigga av alla inom räckhåll, samt hoppat upp på bordet framför mig. Som tack för det fick han sitta och vänta igen, medan vi testade kickbike/pawtrekker utan hund.

Så, till slut, var det Iors tur att dra! Han har lite svårt att springa rakt över öppna ytor, och dessutom väldigt van att hålla sig bredvid mig sedan jag bröt benet, så jag bad om lite draghjälp. Tony kutade iväg med leksak, Ior stod helfokuserad men också superstadigt till jag gav startkommando - sedan jävlar! Det tog säkert en minut att lirka loss bollen från honom, när han väl kom ikapp. Tillbaka likadant, Ior fick vänta ännu längre och mer eller mindre tacklade Tony när han kom fram. Himla bra startträning!

Nu försöker jag hitta en lösning där jag kan köra kickbike trots skitläget på lägenheten (har en halvmil till vettig skog, känns långt att kicka utan att låta Ior dra).

söndag 16 mars 2014

Pysslar med bilder

Men de dyker kanske inte upp här, utan främst på http://www.dalmatinervastra.nu/ . Måste ju dokumentera vilka fantastiska draghundar vi har!

På väg hem satt Ior och nickade till. Så har jag bara sett honom en gång tidigare, det var när han var bakis från sedering efter röntgen. Mycket sött.

lördag 15 mars 2014

Äntligen lite socialisering

Gulleåsnan har ju inte träffat några andra hundar under månaden hos mamma och pappa, jäpp en månad. Med andra ord har han låst sig och blivit tokivrig när han sett en annan hund ute. Och när vi gick mot en rastgård där det redan befann sig ett par hundar började han självklart pipa. Han gick åtminstone trevligt i kopplet, underbart!

Jag vet att det finns många nackdelar med att släppa in hunden i flockar hur som helst. Nu var det dock två andra hundar (en tredje dök upp efter oss), och de hälsade snällt genom staketet först. 

Ior var så lycklig! Han rejsade runt i full fart och njöt av sällskapet, blandat med lite försiktiga brottningsförsök från de andra. Det avvisades lugnt och tydligt av Ior, och sen var det blådårestilen igen. 

Vi fick lite träning också, dels eftersom det var en annan hund på första bussen (valde att vänta) och dels efter att de andra gått från rastgården. 20 minuter rallylydnad på hållplatsen gick strålande, tränade på:
  •  svängar på båda sidor
  • sidbyten: vända, framför och bakom, åt båda håll
  • några ställanden
Sidbyten bakom är ganska nytt, men vi började leka det med handtarget, men det var ändå lite svår miljö och i efterhand dumt att introducera det där. I övrigt var han en dröm, det är egentligen bara frestelsen vi behöver träna på. I rastgården klarade han att jobba på tre meters avstånd, ungefär. Det är helt tvärsom mot vad vi jobbat med innan, har mest jobbat in stora avstånd till externbelöningen. 

I rastgården blev det lite fritt följ, jag höll tennisbollen i högerhanden eftersom jag inte ville stoppa ner den i fickan - lerigt! Den var även ganska söndertrasad, så den åkte i soporna efteråt. Belönade på raka sättanden i halterna, testade svängar utan röstkommando (invant från rallyn) och båda grejerna funkade bra! 

Vi avslutade men en uppletanderuta, jag är ju lat och kör ovallat för det mesta, men nu ville jag testa vallat. Det första Ior gjorde var att följa mitt spår tillbaka från rutan... Sedan hittade han båda pinnarna, och den första plockade han upp och kom till mig direkt! Den andra var han inte lika säker på, plockade upp och släppte igen. Inte så konstigt, å andra sidan, han har nog bara fått mer än ett föremål att hitta en eller två gånger förut. 

Det allra bästa var dock att när jag skickade tillbaka honom för nästa föremål, så släppte fågeljävlarna ovanför oss ner en halv grillkorv! Sjukaste belöningen, det börjar regna supermat liksom, och rakt ner i munnen dessutom, den landade aldrig på marken ens. Det är å andra sidan inte bästa sättet att få honom att koppla nosen ner i backen, men det såg så kul ut så det gör inget. 

Inser nu att det blev väldigt mycket nytt idag. Och då behärskade jag mig ändå och lät bli att lägga spår rakt över det perfekta parkområdet vid rastgårdet :D jag har fått lite motivation till att få in mer nosaktivering i alla fall, känns bra. 

Nu har jag i alla fall en väldigt trött hund här i soffan. Kanske lite överdrivet trött, med tanke på att vi ska åka hemifrån 8:00 för en heldag med barmarksdrag imorgon... å andra sidan hade han blivit galen där om han inte fått leka av sig lite. 

fredag 14 mars 2014

Detta med karens

Får övertala mig själv om och om igen att det faktiskt var en bra idé med chipkastrering. Började kolla på datum som BPH går, och upptäckte att det inte ens tar en kvart härifrån med buss till provplatsen... meneh spela roll när hunden är dopad. Likaså roliga tävlingar: glöm det, händer inget sånt förrän nästa år. Visst kan man starta inoff, men ändåååå.

mvh bitter_cheey

torsdag 13 mars 2014

Idag kan jag gå!

Var självklart då ute nästan en timme i eftermiddagssolen. Jätteskönt!

Min kära Iorskurk, han var överlycklig. Han har varit mycket bestämd på att det är fel när jag inte följer med ut, så nu fick han som han ville! Efteråt kom han coh tackade mig, först med sin älskade trasiga fotboll i hallen medan jag tog av mig skorna, och sedan med största blötaste pussen när jag satt mig i soffan.

Själva promenaden då? Jag borde helt klart lära mig att använda mössa (mina öron gråter) och allergitabletterna hjälper inte fullt ut, så om jag hade försökt anstränga mig fysiskt hade det nog blivit andningsstopp. Men det gick bra! I enda hundmötet fuskade jag och tog in Ior i träningsläge.  Vi körde lite ställanden med inkallningar, för kallt för att göra lydnadsmomenten ordentligt med all stadga som ska till. Jag verkar ha börjat fuska, säger "ååååh - stå!", aja baja. Över huvud taget är signalkontrollen kass för tillfället, och utifrån tanken att tydlighet minskar stress så är det helt klart något att arbeta med. Nu har vi ju följsamheten och träningsviljan att faktiskt få till något vettigt med.

 Nere vid vattnet släppte jag kopplet så fick han trava runt lite själv, han lyssnade superfint och var inte brydd av de fåglar som var där. Det var inte heller särskilt mycket folk där han fick gå och ströva, där det var fler tog jag in honom till min sida igen.

onsdag 12 mars 2014

Stressad?

Som jag nämnt så har Ior slutat slicka på bogen/tassarna, vilket inte hände under de nästan två månader som han stod på eliminationsdiet innan jag bröt benet. Däremot hade jag och husse samtidigt en ganska låg stund förut, och då började hundstackarn... på oss, sängen och sig själv om vartannat. Kombinerat med hur mycket mer kontaktsökande och trevlig Ior blivit, plus att vi får väcka honom för promenader istället för att han börjar studsa runt efter max tre timmar inne, så känns det som att han varit ganska stressad innan. Och eftersom skillnaden har varit att han på senaste tiden haft markant mindre att göra, så är det inte helt orimligt att se det som en följd av överstimulans. När han kom så stressjuckade han ju, det är inte alls omöjligt att ett beteende ersatts med ett annat.

Vilket ställer ganska mycket mer krav på mig, helt plötsligt. För nu måste jag försöka få en struktur på våra aktiviteter som låter Ior varva ner på ett sätt som han hittills inte verkar ha fått möjlighet till. Begränsa stressiga aktiviteter, som kamp- och jaktlekar är ett sätt. Han är fantastiskt rolig att jobba med i lydnaden eftersom jag betingat den med kul skit via föremålsintresset, men samtidigt är det inte värt hans välmående. Är det inte värt att göra för godisbelöning, så är det kanske inte värt att ägna sig åt, punkt? Lite vill jag ju se honom glad av själva samspelet, att vi jävlas fram och tillbaka med att hitta på regler och utmana den andres uppfattning om vad vi håller på med. Numera är han det också, i många avseenden. Ändå tycker jag mig behöva skruva upp honom lite för att få ett pålitligt fotgående. Lite dumt, egentligen, jag vill ju motivera honom, inte hetsa.

Det kan ju vara så att det är chipkastreringen som har effekt, att han helt enkelt inte är lika berörd av miljön längre pga hormoner. Men varför chansa, om jag nu kan försöka göra det hela ordentligt?

Våra mysbuslekar kommer fortfarande vara tillåtna och uppmuntras: de när han kommer med ett föremål för att få bekräftelse på att jag är mottaglig för lek, och sedan mysknorrar och krokodilar lite slött i soffan. Däremot kommer jag försöka undvika sådant som stimulerar rena stressdrifter, som kasta sig iväg efter föremål, eller kamp som är så intensiv att han knappt klarar av att släppa, och då slits mellan samarbete och instinkt.

Om han börjar slicka igen trots detta, och trots att det just nu är träningsvila medan mitt ben läker, så utgår jag från att det handlar om miljöfaktorer. Om det då är familjen, stadsmiljön, eller lägenhet kontra hus är såklart svårare att säga. Den lilla träning som blir ska jag verkligen jobba med min egna frustration, att inte smitta över på Ior och sånt. När jag introducerar de häftigare lekarna, se till att föra loggbok. Ett enkelt krysschema borde räcka, med fys: kondis/styrka och lekar: jaga/kampa som kategorier. Det är de sakerna jag främst tänker mig att pysen behöver vila från, av olika orsaker.

Låg prio på "gå ut"

Bara älskar hur lite värde Ior lägger i att gå ut. Efter att ha knött med helfnattiga jyckar i hallen under min uppväxt är det en fin kontrast, som dessutom bjuder ett och annat skratt. Typ idag:

  • husse ska ut med Ior, eftersom jag fortfarande har ont i ben********. Nä vadå, jag vill ha med Kajsa muttrar Ior och travar in till mig i köket, medan husse står i hallen och lockar. När jag går med ut till hallen dyker han i selen.
  • När de kommer utanför dörren vill Ior trava iväg bortåt i korridoren. Vägen ut är till vänster, och dessutom har han redan fått utforska resten av vår våning, eftersom husse tycker det är jättekul när Ior är lite nyfiket korkad. Ändå ska han gå rakt fram. 
Okej, nu ser det inte alls lika hysteriskt kul ut som jag tyckte att det var. Men med Iors attityd - bestämd, glad, "det blir bäst såhär så gör nu som jag säger" fast han har noll koll - så är det svårt att hålla sig för skratt. 


Uppdatering om äckelsåret

Jag var dum och satte ett vanligt plåster över nya tejpen, vilket verkar ha haft resultatet att det inte blev någon riktig sårskorpa. Istället började skiten blöda så fort jag belastade foten - det jag upplevt som att det svider de senaste dagarna. När jag nu kollat på saken och låtit det hela koagulera, så tro fan att jag kan gå runt igen!

Däremot är det fortfarande lite för läskigt att vrida foten inåt, det stramar något väldigt så avvaktar kanske till ikväll eller imorgon med den övningen. Men hundpromenader, here we come! Också dragträning på söndag :D

måndag 10 mars 2014

Glupska galning

Blev väckt kl 7 på morgonen av att Ior hoppar upp ur sängen och travar iväg till sin nya fina bädd. HUU-UUUUUUUGGH så när jag kommer dit ligger en slemmig kotte i hörnet.

Nog för att tokern gillar allt, inklusive gammalt knäckebröd, men en KOTTE?

Det är inte stopp någonstans i magmaskineriet i alla fall, så på nåt sätt är det väl tur att han har vanan inne att gå och kräkas (bläbläbläblä)

-------------------------------------------------------------------------

Apropå maten så har ju herrn stått på allergifoder igen nu, ett bra tag dessutom eftersom han fick åka på semester till mina föräldrar medan benet började läka. Självklart ganska nära slutet på eliminationsdieten, men inte tillräckligt nära för att kunna avgöra fullt ut om han blivit bra. Framför allt tyckte jag att han slickade sig alldeles för mycket fortfarande, både på bog och frambensområdet, men även bakåt.

Nu har han lyckats norpa åt sig choklad (ilfart till jourveterinär, hurra!) och en halv tårta under denna semester, för att inte nämna all mumsig kattskit som de förvildade inavlade fanskapen lämnar efter sig. Så när jag pratade med veterinären på ordinarie uppföljningstid så kom vi överens om att förlänga eliminationsdieten, för att sedan bedöma hur vi ska gå vidare.

Utöver att Ior totalälskar de där torrisarna, vars innehållsförteckning skulle ge vilken BARF-frälst som helst panikångest, så har han i stort sett helt slutat även med de andra beteendena! Just tassarna har jag misstänkt som stressrelaterat, han började ju tugga på dem när kossorna stod och glodde i somras (stackarn ville inte lämna mig med monsterdjuren, utan lade sig snällt under trädet men mådde uppenbarligen inte alls bra). Och en månad med låg aktivitetsnivå och inte lika konstig miljö verkar ha gjort gott. Förhoppningsvis håller det i sig, idag har han varit lite dofttokig och slickat på marken, men verkar cool när vi kommer in.

söndag 9 mars 2014

Äckligt, jobbigt, och inte alls hundrelaterat

Just nu är jag lite äcklad. Och förstår varför Ior nosat oroligt mot den skadade foten...

Tejpen över operationssåret har börjat trilla bort, vilket jag antar inte är så konstigt efter en månad. Grejen är bara att den drog med sig bitar av sårskorpa. Större delen har läkt ihop fint, men det är små pluppar av irriterade ledsna områden, kanske 3 mm rakt över. Snabbkoll mot röntgenbilden: ajjemän, det är nog över skruvarna/spikarna (vad de nu använder) som det inte läkt ihop. Det är på vänstra fotknölen, vänster fot, och en till kanske 5 cm upp, dvs tunn hud.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄ.

Har inte vågat vrida på foten sedan jag upptäckte detta, typ kl 13. Vilket är dumt eftersom det ingår i sjukgymnastiksprogrammet. Men BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ tänk om skrotet typ river upp huden inifrån och sticker ut?

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.

Lägg till insättningseffekter från SSRI (säkert förstärkta av att jag vet om dem, hipp hurra) plus pollensnor/förkylning inte vet jag, det är i alla fall drygt så har vi en ytterst jäkla skitlåg dag idag. Det är i alla fall fint med en sambo som ställer upp och tar alla hundpromenader trots att jag lovat att ta rastningarna så han bara behöver gå de rejälare svängarna plus bakar kladdkaka en dag som denna <3

lördag 8 mars 2014

Solen skiner, och Ior ska hem!

Svårt att vara butter en dag som denna! Eftersom jag är lite peppad så började jag med att packa Iors grejer imorse - jag har ju lämnat kvar honom här ett par gånger, och ville inte att han skulle börja oroa sig över att jag skulle sticka ifrån honom igen när jag började plocka med väskan.

Så, halv 10 på förmiddagen när packningen var hyfsat klar så satte jag mig ner för att ta det lite lugnt.

Jättekonstigt, tyckte hunden.¨

Kom igen kom igen KOM IGEN vi ska ju hem nununu! pep Ior. Om och om igen.

Som tur är slutade han när jag gick iväg för att duscha. Antagligen för att han upptäckte solfläcken i soffan.

Sedan dess har vi även hunnit med ett kort lydnadspass. Alltså denna ängel! Stadgan är sisådär, jag har slarvat lite med stadga i sitt vilket innebär att han antingen lägger sig ner eller tjuvar när han ska sitta kvar, t.e i inkallningar. Däremot fattade han skillnaden på ställandet och läggandet, kalas!

Och, störst av allt, han var supermedgörlig även i belöningsleken. Jag hade en kong med ut som jag kastade, och det var såklart därför han var lite het på gröten i inkallningen också ;) sen sprang han och busade och ärevarvade tills jag kallade in honom, och han släppte leksaken direkt utan tjafs och undanmanövrar.

Nu ligger han och sover i solen igen, den lilla nöten <3

tisdag 4 mars 2014

Annat kul från helgen

Tränade någon minut ute på en gräsplan. Ior var heltaggad! Till och med lite för mycket, han trängde och gick på snedden långt fram. Jag fattade inget, vi hade ju bara torrisar? Nog för att det var länge sedan, och visst går jag långsammare med ortos, men inte så himla mycket.

När han hoppade mot jackfickan fattade jag till slut.

Min lilla åsna trodde, självklart, att kopplet som stack upp ur fickan var en leksak! Vilket dels är ganska dumt, för tvivlar på att det kopplet mår bra av att kampas med, och dels ställde till positionen en hel del - han gick ju på vänster sida och siktade på högerfickan.

Nästa helg får han komma hem i alla fall. Jag har gått från Humanisten till Brunnsparken två dagar i rad, så visst tusan ska jag orka med några hundrastningar. Kommer antagligen inte kunna hålla mig ifrån att mer heller, trots att husse lovat att ta ansvar för Iors motion tills foten funkar igen <3

söndag 2 mars 2014

Ior har hittat ett nytt favoritgosedjur

Han bär med den överallt och det är inte en skråma på den, hans bästa röda elefant nånsin. Nu när vi skulle sova smet han iväg för att hämta den innan han kom och lade sig <3

lördag 1 mars 2014

Sträcka på benen

Efter att jag fått hyfsat fin kontakt med Ior i flexit så bestämde jag mig för att låta honom springa lite på ett fält. Tydlig sikt, inget vilt, och han skvallrade fint på vittringen (låg älgbajs i ett hörn). Långlinan var på och precis vid mina fötter, så jag kunde stampa på den med friska foten, men han lyssnade som en pärla så det behövdes inte! Superglad liten skit.

Och guuuuuuuuud vad jag har saknat att ligga och knö med tjockisen om natten. Gästsängen hos mor och far är inte den största, och han har ju inte fattat att det finns mer plats vid mina fötter än vid rumpan, men det gör just ingenting alls.

Eftersom jag är en optimist utan like har jag anmält mig till en träningsdag i barmarksdrag via Västra Aktivitetsgruppen i rasklubben. Eftersom jag får gå nu, och klarar av det ganska hyfsat, så inbillar jag mig att jag kommer kunna stå på en kickbike till den 16 mars. Och tisdagen därpå ska jag tillbaka till sjukhuset för kontroll innan jag får börja gå utan ortos, hurra! Det har snart redan gått en vecka, gäller att hålla sig positiv. För tillfället går jag dock stelare än värsta artrostanten, har nämligen träningsvärk efter torsdagens marklyft... jag spar ingen tid när jag nu får lägga vikt på foten igen! Och sådant som kräver symmetri känns ju som en bra grej, tränar inte tyngre än det svaga benet klarar av.