fredag 31 januari 2014

Paus planeras

Ior kommer få tidig semester, och bo hos mina föräldrar från och med någon gång nästa vecka. Därför är det en ganska välgrundad gissning att det blir åtminstone en månads uppehåll från bloggen. Visst kan jag reagera på och reflektera kring olika träningsmetoder, men ärligt talat känns det ganska meningslöst när jag inte kan prova det. Får se hur mycket roligt jag hittar på med skurken i helgen, jag kommer sakna honom som tusan men det håller inte riktigt att ha honom kvar här när husse inte hinner med honom på egen hand.

Jag bröt visst benet

Ont, vill inte vara gipsad resten av vintern, vill inte behöva krångla med att få hjälp med Ior när jag äntligen har ett år utan praktik. Typiskt att det inte går att få som man vill nu...

Jag har väldigt lämpligt slarvat bort min klicker. Men jag har en lista på saker som jag kan träna med Ior under min konvalescens. Inte så att jag påstår att jag kommer göra det, men ändå, om jag gör en lista här kan jag inte gnälla över understimulerad hund sen när jag struntat i det. Tänker jag mig i alla fall.

Planen består dels i servicemoment, som hämta (höger)skor, kryckor, vattenflaska och allehanda objekt. Antingen så att jag pekar och bekräftar när han tar rätt, eller med ordsignal, inte bestämt. Specialsök är också enkelt att göra, enda kruxet är väl att det är svårt att göra särskilt många rumssök på 30 kvadrat... men liggmarkeringen, och någon form av banarbete ska jag nog kunna få till. 


tisdag 28 januari 2014

Lyckad kvällspromenad

Utlösande faktor: lekglad Ior på vinterunderlag. Däremot är jag skyldig till förutsättningarna: satte fast honom i midjan (ingen säkerhetsutlösare) på promenad med bästa kompisar som precis kommit ut ur löp, samtidigt som han är undersocialiserad pga alla löper. 

Om man ska vara en sån som tänker positivt alltså det är jag fan inte just nu men ändå så fick vi till några riktigt fina inkallningar när ja tränade innan promenad. Fullt ös in i kaklet, dvs studs in i fotposition, efter raketgalopp. Han placerar sig antingen långt bak eller snett, men att han är pålitlig och gör alla delar är det viktiga för mig Tränar med stående istället för sittande eftersom han är så frusen, men sånt spelar ju bara roll om man ska tävla. Detaljer är som sagt inte min grej!

lördag 25 januari 2014

En tågresa

Idag fick jag tipsa en pälsallergiker om att sätta sig någon annanstans än de 9 platser som finns i djurkupén. Självklart efter att hen hade bett mig hålla undan hunden... Förlåt, men det är bara resten av tåget som anpassats till dig.

Nå, jag var inte fullt så ohövlig mot personen ifråga. Det räcker så mycket längre med en mix av förvåning och hjälpsamhet!  Men jag slutar aldrig förvånas över att de som vill ha maximalt avstånd till djur (rädda, äcklade, allergiska) inte lärt sig att hitta den där lilla hundsymbolen, så de kan slippa såna som mig och Ior. För deras egen skull, menar jag: själv tycker jag det är helfestligt att få ett skämt serverat på det sättet.

Nu är Ior butter, för det ligger skräp efter kebab i en påse här. Om han nu inte lyckades tigga till sig något av den där karl med mat, så måste han väl ändå få ta för sig när det är övergivet?  Så sjuuuukt orättvist.

Han har hunnit med att kittla några helcharmade högstadiekids också. "De brunprickiga är ju finare" jamen jo självklart!

Miljö- och socialträning

Idag hängde vi med Stadsjyckarna Göteborg på promenad. Rätt ballt med 20 hundar nedför Avenyn! Och Ior skötte sig över förväntan, ett par busryck men han var absolut inte otrevlig eller okontaktbar. Tvärtom! Så fick vi in lite cykelställslalom och gå på studsmatta (helkonstigt). Eftersom vi var hemifrån nästan 3 timmar, med både spårvagn och bussåkning inkluderat, så har jag en väldigt trött hund nu. Han var ju tvungen att behärska sig när han skulle gå bredvid mig, istället för ziczacka runt i änden av kopplet. I pausen skuttade vi lite rallyrörelser också, det gick verkligen superbra! Må vara att jag fuskade med godis i handen för det mesta, men med tanke på hur doftorienterad skurken är så är det inte alltid som det gör någon skillnad ändå.

Nu bär det av till landet, jag ska hämta kurslitteratur hos min käre mor (väldigt smidigt att hon läst samma saker) och passa på att låta Ior dra lite pulka, är tanken. Lös vet jag inte om jag törs ha honom med tanke på hur stollig han varit på sistone, men så länge han får jobba lite med både kropp och hjärna så brukar det lösa sig. Jag har ju dessutom tänkt att han kan vara behjälplig med veden när han är hos mamma och pappa, dags att börja träna för det i sådana fall!

fredag 24 januari 2014

Samma som igår

Var ute i skogen och blev arg, tränade inne och hade det jättemysigt jippie han kan backa i fotposition!. Det blev i alla fall några snygga bilder i snön! Klicka på dem om ni vill se större, standardstorlekarna i Blogger är antingen detta eller WOHO TAR ÖVER HELA BLOGGEN och även om jag gillar bilder så är det faktiskt ganska fult att ha det så.

Söte lelle gresnosen
En liten serie som kan kallas kampen med trädet. Egentligen är det mer än dubbelt så många bilder, men tror inte någon annan än jag tycker det är kul med så många snarlika motiv. 





Och sen blev det mörkt:
Räser
Toköra

torsdag 23 januari 2014

Den sämre sortens dag

PMS + Ior vägrat sova utan bara ränt upp och ner i sängen inatt, blähelvete vad dåligt humör en kan ha utan att ens ha börjat med något. Etter värre blir det, när sagda hundkräk inte lyssnar.

Nu ska jag dricka lite kaffe mot orkeslösheten, och försöka bota min och Iors konflikt medelst lydnadsträning. Jag lyckades såpass bra med att göra träningen rolig i våras, då jag körde kamplekskampanj på fotgående, att vi båda slappnar av och har väldigt mycket roligare när vi tränar än under promenader. Antagligen för att ramarna är tydligare, lättare att förhålla sig till då. Så, en av halvtimmespromenaderna ska bytas ut mot grusplanspass, varje dag ett tag framöver. Med andra ord till min helveteskorta stubin vuxit till sig lite igen...

tisdag 21 januari 2014

Äntligen!

Det känns som att det var länge sen jag gick en hel promenad utan att behöva använda linan. Idag hände det! Å andra sidan var vi inte ute särskilt länge, någon timme och det är snarare efter 1½ som jag börjar behöva stoppa honom. Han blir helt enkelt trött i huvudet. Antagligen skulle det vara en god idé att dra ner promenaderna till en längd där han får lyckas hela vägen, och öka på med lydnadsträning m.m för att huvudet ska få sitt. Det är bara det att promenadvägarna blir ganska begränsade då... Å andra sidan ingen stor uppoffring, nu när vi ändå snart flyttar. Och som introduktion till nytt område tror jag att det är ett bra upplägg.

Over n out, har föreläsning kl 12...

måndag 20 januari 2014

Canicross, och träna för vardag eller tävling

Idag sprang vi hela 6,5 km! Nåväl, gick i nedförsbackarna eftersom det börjar bli halt, och jag inte vill riskera mina knän med att öka distans och lägga på dragbelastning nedför samtidigt. Mer än innan blev det i alla fall! Planen är max 3 km, flexikoppel och inga nedförspromenader som nästa pass. Slut på knärehabrapport!

Något som dels förvånade mig, men framför allt gjorde mig förjävla nöjd var Iors reaktion på hundmöten. Inga supersvåra, men ändå halvtaskig sikt och lite klurigheter. Han stannade varje gång och inväntade instruktioner. Klockrent! När jag började låta honom dra blev det utfall så fort han såg en annan hund, han överförde energin som han riktade framåt i springandet till hundmötet och det var verkligen skitjobbigt.

Han klarar av att köra om och möta människor hur som helst, noll problem, så han har ett lugnt alternativt beteende. Tyvärr är han oerhört intresserad av andra hundar, och måste reagera på något sätt. Då tycker jag stanna är ypperligt: må vara att det är ganska olämpligt om man tävlar och kommer in för en omkörning (ha! stor chans) men just nu tränar vi. Och jag vill klara träningar utan att hundstackarn blir totalblockerad 5 gånger per pass.

Dessutom, om han får in stanna som miljörespons trots att han tar i framåt, så tror jag rätt mycket är vunnet i antijaktträningen också. I muskelminne, om inte annat. För visst får jag lite extra skjuts om vi ser rådjur eller liknande... då har jag faktiskt slarvat och låtit honom springa. Med mig på släptåg går det så långsamt så det blir väl knappt ens självbelönande, om man ska vara krass ;)




söndag 19 januari 2014

Lite snöbilder

Husse har släpat på kameran, kalasfint!

Vi har haft en späckad helg, med en träningsträff på tema inkallning på lördagen (jag var pinsamt oplanerad och ostrukturerad: jag visste vilken situation jag ville träna på, men inte hur jag ville ha Ior), och utflykt rakt ut i skogen i förmiddags. Ingen vidare analys av den saken, hjärnan har semester nu när jag har helg mellan två kurser(!), tänker utnyttja det till fullo.

Skitnöjd liten smitare
Vi har tränat lite sidoförflyttningar, följa efter, i de där htmpositionerna som jag aldrig kommer ihåg vad de heter. Först kom jag inte ens ihåg mina handsignaler, stackars Ior blev skitfrustrerad och jag också. Det löste sig i alla fall! Jag tror vi behöver träna mer ute på plant underlag så jag kan utmana honom i tempot, för här inne blir det max 4-5 myrsteg innan vi vänder, och då kutar man inte direkt bakåt.

torsdag 16 januari 2014

Frusen liten skrutt

New gear!

Ja, pryltoka deluxe. Men ett fast syntethalsband och kort stretchkoppel har stått på önskelistan, pga

1) Har enbart det breda snygga läderhalsbandet, vilket känns kasst att använda i sämre väder. Samtidigt använder jag mest halsband i grisigt väder pga selen drar täcket bakåt (eller till träning, då funkar existerande samling bra!). Fleecefodrade halvstrypet blir blött, och strypdelen är bara i vägen.

2) Vill ha ett bra stadskoppel för yrhönan. Simple as that. Ior studsar igång av förväntningar när vi rör oss i större folkmängder (åh, vi kommer träffa någon jag känner!) och även om han numera lärt sig att behärska sig hyfsat så känns det skonsammare för oss båda att ha lite dämpning när han kommer på att stolpen vi precis passerade säkert luktar JÄTTEGOTT.

3) Det är blått (min springfärg, sjukt töntigt) och nytt och fräsigt. Och känns som en bra kombo för springa bredvid cykeln.

Så. Rea på vipdog gjorde det väldigt svårt att stå emot ovanstående argument. Koppel från ezydog (mutley, känns absolut kraftigt nog för Ior) och halsband från rogz (alpinist) kan förhoppningsvis stilla mitt jävla shoppingbegär ett tag.

Det där är lite roligt, konstaterade häromdagen att jag knappt handlat kläder sedan jag skaffat Ior. Visst, jeansen går sönder och då måste jag ha nya, och jag får lite tröjor till jul och födelsedag, men det där okynnesshoppandet när man dröjer kvar i stan efter avklarade studier har helt dött ut. I nästa sekund insåg jag att jag bara ersatt det beteendet med hundsaker...

Jag har i alla fall sålt och skänkt sådant som jag inte använder längre. En för liten dragsele kvar att bli av med, annars är samlingen ganska komplett! Och jag sydde fleecetäcke av en gammal tröja istället för att köpa, + handlar det mesta begagnat. Alltid nåt.

En bra promenad, ändå

Dagens långpromenad började sådär, får jag erkänna. Först en ärkefiendes matte (åtminstone utan hund!) som glatt vinkade och hälsade å avstånd, med resultatet att Ior närapå stryper mina händer medelst långlineryck. Blä. Hela vägen osm jag gick med upprullad lina var en jäkla tålamodsprövning, som vanligt. Och som vanligt var jag svag och förstärkte det hela genom att släppa ut linan så fort jag bara kunde, för att slippa bli argare än jag redan var. Lite dumt att skapa konflikter, så på det sättet var det väl ändå klokt.

Väl i skogen får jag lov att ställa mig på linan då och då, tack vare alla spännande dofter som fastnat i snön. Men ändå: samtliga hundmöten går bra. Jag utmanar honom ibland och låter bli att berömma tills han vänt mot mig, i svårare lägen talar jag om direkt att han gör rätt som stannar. Till och med när bästisen gått förbi tre minuter innan (han kände bara vittringen, men jag såg dem) stannade han till, fick belöning att springa och nosa, och kom tillbaka för dessa jävla torrfoderbitar efteråt! När jag klev på linan var vi dessutom på väg hem, med trött matte och svårt område med mycket harar. Eller mycket och mycket, men det är på det stället vi oftast ser dem. Under de förutsättningarna gick det ändå bra, tycker jag!

En lösning på första styckets problem skulle vara att jag börjar stoppa linan i en ryggsäck tills vi kommer till skogen, och har vanligt koppel fram till dess. Då blir det mer av en släppa lös-ritual också, kanske är vettigt? Det andra skulle kunna avhjälpas med att jag äter lite vettigare frukost (en apelsin och en halvliter te är lite klent) för att hålla det pissiga humöret och orken i schack. Synd att enkla lösningar är så svåra att genomföra, åtminstone för slarviga töntar som undertecknad. mvh "sitter som en säck potäter i soffan istället för att träna och gnäller över ryggont"

onsdag 15 januari 2014

Vi sprang igen!

Däremot insåg jag, efter husses påpekande, att vi inte tränat lydnad på skitlänge (a.k.a sedan i lördags).

Hursom började vi dagen med 4,5 km, flexikoppel, backar, gick i hundmöten vilket det var en del av. En särskild ickeapplåd till mänskan som hade sin särskilt ickelyssnande chihuahuahane lös på spår där det är skyltat om att hunden ska vara kopplad. Blääääääääää.men jag sprang ändå en bit längre utan att få ont! Och Ior tog inga fåniga kisspauser utan tuffade på, vilket är en lättnad eftersom han lagt av efter 1 km när han fått dra under löppassen. Någon slags grundform har han alltså ändå.

Planen nu är skvallerträning på riggade situationer på lördag, och innan dess prioritera stadga, skvaller och inkallning järnet. För att få ut det mesta av spektaklet!

måndag 13 januari 2014

Mysig dag

Började dagen med canicross (3,5 km, inget blodigt men det är ju backigt och vi har haft uppehåll båda två!). Efter en superbra opponering så kom jag hem, var energisk nog att gå ut med skrutt utan att ens byta till mjukbyxor. Skyller på kaffet, som är ungefär lika obligatoriskt som närvaro i pluggsammanhang. Hittade en jätteglad och fin tik att leka med i rasthagen, som tydligen är lika socialt inkompetent med tikar som Ior är med hanar. Soul mates liksom!

Kloklipp av framtassarna, ja det gick som en dans. Skrutt låg ner i soffan, husse agerade omvänt lockande/godismaskin, och jag kunde fixa till precis så kort som jag vill ha det. Eller, bara nästan, tycker tången är för slö för Iors hårda klor. Jag må vara töntig, men det slutar nog i en giljotintång med utbytbara blad. Min gamla, som saknar den funktionen, är bladet numera helt knöligt på, så även om den fortfarande är vass så går det inte riktigt att använda den. Alltså använder jag en Millers som jag hittade hemma hos mamma och pappa. Den kanske är gammal, men jag är i alla fall inte lika såld som på giljotintång.

söndag 12 januari 2014

Nyss hemkommen, och lite träningsplaner

Från möte med  Västra Aktivitetsgruppen i Dalmatinersällskapet. Himla trevligt! Och väldigt blandat gäng, som det ska vara.

Idag är jag nöjd med att marken är frusen. Äntligen slipper jag torka tassar! Ior är tröttgalen, han har hållt igång i tre dagar och det är visst för mycket... Vet inte hur jag ska lyckas träna rallylydnad, spår och drag med herr trötter på ett bra sätt. Det är svårt att få kontinuitet i något när han blir så uppenbart övertrött!

Eller snarare, jag tänkte ju komplettera med längre/aktivare promenader, och då orkar han visst inte träningen. Svårt att välja, tycker jag. Det är riktigt skönt att sticka ut i skogen i 2-3 timmar, men inte på bekostnad av träningen. Tror jag. Å andra sidan har jag kört en del annat nosarbete i skogen, främst får han leta upp pinnar. Jag plockar upp en, kramar om med händerna över hela pinnen så det inte finns luktfria fläckar (håller i den max en halvminut), slänger iväg, gör ett par enkla moment och låter Ior nosa fram pinnen som belöning. Det är skithäftigt att det fungerar! Jag visar inte heller pinnen innan, dvs han nosar inte på den.

Så öh, träningsschema. Springschema tänker jag drag - flexi - vila, dvs rullande tre dagar. Ska bara få tummen ur att följa det själv ;) Lydnad/spår (som jag gärna kombinerar) kan ligga på dagar med antingen flexirundor eller fysvila. Troligtvis kommer flexirundorna varieras med cykelträning, dvs han springer bredvid cykeln, för uthållighet i högre farter. Det är dock ett projekt för varmare årstider.


lördag 11 januari 2014

Matskålar är överskattat

Massakrerade fotbollar är tusen gånger roligare!

Charmigaste pluggsällskapet

Ja, jag pluggar i sängen. Det är döden för min rygg att sitta, men dagar som idag klagar jag inte :D

fredag 10 januari 2014

Dumheter

Detta med att gå upp en timme tidigare för att springa. Vet inte om det är jag eller Ior som tycker mest illa om idén, såhär på morgonen snarare än kvällen innan (då är ju peppen på topp). Det är ju fortfarande mörkt!

onsdag 8 januari 2014

Nästan seriöst på grusplanen

Fick sällskap på hemmaträningen idag, jättekul! Framför allt som jag upptäckte att apportträning innehåller ungefär allt som Ior behöver träna på att låta bli: föremål som flyger iväg snabbt och springande hundar! Så den tänkta lydnadsträningen blev mest vardagslydnad och skvaller, ett par inkallningar (han sätter sig snett ibland men annars fungerar de som de ska), och lite blandade svängar och tempoökningar med rallylydnad i åtanke. Han börjar hamna lite närmare mig nu, förut har han sprungit på en meters avstånd ungefär, vilket gör vänstersvängar rent omöjliga.

 Plus att jag lade ett superkort enkelt spår, kanske 20-30 meter totalt med en svag vinkel, mat i slutet. Det var tydligen för enkelt, virrpottan vägrade sluta spåra utan fortsatte hela vägen tillbaka till planen! Känns som att han ganska ofta gör så. Kanske ska lägga en belöning precis i början av spåret, och sen gå ett längre? Han vill spåra och tar upp mina spår i alla fall, rent fantastiskt trevligt är det :D Tråkigt att flytta när man hittar bra träningssällskap, men så får det väl vara.

tisdag 7 januari 2014

Äntligen!

Detta med nomesele har varit lite knöligt. Den första, måttsydda, tryckte ner på nacken eftersom underdraget var för kort i förhållande till överdrag, åtminstone för min pys. Nästa var en rundhalsad, ställbar i ryggen, som blev alldeles för tight, helt och hållet mitt fel. Den väntar fortfarande på ett nytt hem... Och nu till sist har jag beställt en vanlig dogman/kennel kombisele (inte den som heter kombisele utan "kombi pulka"), dvs även med skakelfästen ifall mitt lilla projekt från i somras, med cykelkärran, skulle råka bli färdigt. Den sitter perfekt! I både hals och rygg. En vanlig sele i vanlig standardstorlek, så svårt var det... 

I och för sig fick jag byta pga storleken. Beställde först den för 26-32 kg, men den drunknade han i, och därför blev det istället storleken för 20-25 kg. För den nyfikne väger alltså Ior 25-27 kg... letade hur länge som helst efter något omdöme om huruvida de var stora eller små i storleken utan att lyckas, så för andra i min position kan jag ju tala om att den är stor. Ior är nätt byggd också, djup bröstkorg men smal på de flesta andra hållen. 

Tog ett kort canicrosspass innan frukost, då hade tyvärr inte selen kommit än så körde med bilselen. Den är kort men sitter okej i fram, så den har fått duga under tiden. Jag är skitnöjd med att jag kan springa i nedförsbackar utan att få ont i knäna, och Iors tassar ser bättre ut igen. Men jag ska vvara sansad och smart och mjukstarta, så de inte blir slitna igen... Därför blev de 13 minuters springa idag, bara. Det kändes bra, i alla fall!

söndag 5 januari 2014

Härliga lilla pucko

Ior börjar stöka, prata och tyka med saker i lägenheten efter bara två timmar innan. Vafalls? Han borde hålla sig nöjd längre än så.

Äsch, jag kan ju sträcka på benen och göra en kopp te. Ser mig om, konstaterar att jag inte tänt lampan. Åtgärdar saken.

Medan jag knatar runt, byter från stationär till laptop, och letar upp raggsockar till mina frusna fossingar lägger sig Ior i soffan och suckar.

När jag sätter mig och börjar plugga igen, då gömmer han huvudet under en väska och sover.


Alltså, pip och stress när det är halvskumt, men när ljuset är tänt kan man ta det lugnt? Det måste finnas ett ljus att komma undan ifrån, ungefär. Han har ju lärt sig det på något sätt, men än så länge tänker jag skratta åt egenheterna och plugga vidare (det börjar lossna wihooo).

Harar överallt!

Häpp, här har jag grinat över att det är omöjligt att skvallerträna när vi aldrig träffar på det vi behöver träna mot, och pang poff så springer vi in i tre harar på två timmar. Tyvärr var det just så att vi sprang på dem, och om jag joggar bakom är sannolikheten att Ior stannar närmre noll.

Bättre: har börjat med stå-stadga när jag slänger iväg saker, springer även bortåt med leksak i snöre släpandes. Idag var första tillfället, men lyckades i alla fall oftare än inte, och de gånger herrn bröt och sprang fram placerade jag tyst tillbaka honom, vilket gav utdelning på nästa försök. Även börjat på inkallning med ställande, tänker att det kan vara lättare att lära honom beteendet "stanna på väg till ett mål" på det sättet. När han började göra rätt pusslade jag ihop så jag började springa, tanken är att "stå" ska sitta utan att jag står still alls. Därefter ska jag börja lite smått att träna med riggade svårigheter som rör sig bortåt!

Men allt det där hade jag såklart inte planerat innan. Det blev som det blev, jag tränade på det som kändes som en naturlig fortsättning av det vi gjorde innan. Det är i alla fall riktigt fint att kunna reflektera efteråt här i bloggen, borde helt klart göras oftare ;) får tacka forumet för fin input också, hade nog inte haft samma idéer utan diskussionen som varit där. Men det är skönt att hitta tillbaka till improvisationen, omvandla allt det där teoretiska till min egna praktik och allt sånt.