tisdag 30 december 2014

Min lilla stjärna

Tippex är så otroligt smidig just nu. Han kan det som behövs i vardagen: inkallning, både kontakt och sova i alla miljöer (nå, i alla fall på bussen och centralstationen i Göteborg helgen innan jul), gå vettigt i koppel, på och av i lek, gå över vägen utan förvirrade stopp...

Det har känts som att han bara är där nu ett tag. Vi har fått en trygg relation, han har lärt sig min vardagsrutin, och han bara flyter med. Därför känns det som att det är dags för lite träning!

Som jag sagt tusen gånger redan så är det omvänt lockande, självbehärskning och stadga som står högst på listan. Därefter vill jag få honom att jobba bort från mig - har gett mig på framförgående och rutan med Ior nu och det är verkligen jättesvårt när jag bara jobbat för att han ska gå och glo på mig i lydnaden.

Sen måste vi såklart utställningsträna inför rasspecialen i februari ;) två timmar om dagen! Minst!

Nä, men att inte sätta sig ner automatiskt kan vara bra att lära sig även för lydnaden.

För stunden blir han i alla fall helt slut av alla dofter i snön. Men den töar bort, verkar det som, och då kanske det kan bli lite små bäbisspår åt honom så småningom. I julas fick han gå med kopplad medan Ior spårade, och han verkade i alla fall inse lite vad det handlade om - nosade i backen och höll sig i spåret. Om det var Iors eller mina han följde vet jag inte, men eftersom det påstås att hundar har theory of mind så lär han förr eller senare koppla att Ior inte följer sina egna, tänker jag. Han ska såklart få helt egna små spår också, men tror det blir ett bra komplement!

lördag 27 december 2014

Julspår

I dagarna tre har det julfestats, och i dagarna tre har Ior spårat. Som vanligt spenderades julen hos mina föräldrar, med både fina grusplaner och ypperlig spårskog utanför dörren.

Första dagen blev det kanske 70 meter på gräsmatta och varierande gruskvalité, fyra underlagsskiften och en 90 graders vinkel på gräset.

Spår nummer två började på gräsmatta, gick sedan över en grusväg, på en uppfart med grövre grus, och sedan via taggtrådsstängsel ut i skogen. Otaliga vinklar som han skötte perfekt, däremot låg det inte så länge pga starten så han sprang som en dåre. Jag flög efter och jobbade mest för att inte tappa linan. Å andra sidan var det precis vad jag var ute efter - stärka självförtroendet så att han inte blir så störd av ifall linan fastnar eller lliknande. Han var tvärsäker på sin sak, i ca 500 meter utan föremål innan godisslutet.

Efter en sådan framgångssaga måste såklart något skita sig.

På den tredje dagen ville jag utmana honom med ett svårare hårt spår. Grässtart, vinkel över på betong, vinkel över på grus fullt med isfläckar, 15 meter raksträcka och sedan vinkel över på gräs med godisslut. Tyvärr kom vi aldrig så långt. Han startade bra, men problemet var att några hundkompisar hade gått förbi efter att jag lagt spåret. Ior må vara en bra hund, men han har koll på sina prioriteringar. Ytterligare ett av mina spår var inte högt på den listan.

Jag fick tillbaka honom på spåret ett par gånger, och där skulle jag egentligen brutit och belönat. Men jag blev så frustrerad, varje gång jag lägger ett riktigt roligt spår så är det något sånt här. Vi behöver uppenbarligen störningsträna på enklare spår först, men hur som haver slutade det denna gången med att jag bröt när han än en gång flög iväg ät ett helt annat höll, och gick raka vägen in. Den som inte jobbar får inte vara med. Grejen är att jag har gjort så många gånger, det enda det gör är att bygga osäkerhet. Alltså, backa i träningen och bygg upp mera. Finns ett hund- och rådjurstätt skogsområde hyfsat nära oss, börjar nog där. Skogsspår är enklare.

fredag 19 december 2014

Skogspromenad

Eftersom Ior drog iväg efter ett rådjur sist så fick han gå som draghjälp istället.









onsdag 17 december 2014

Kvalitetstid med Ior

Har haft en ganska intensiv veckostart, med besök på vårdcentralen två dagar i rad. Därför lämnade jag Tippex hos hans favorittant Sofie, och passade på att ha det riktigt fint med Ior.

Först en långpromenad i flexi, med noll krav. Väldigt ofta får han anpassa sig efteresom valpen är bäbis, så det var riktigt fint! Jag var dessutom för trött för något annat, och han var en dreglande idiot av alla löptiksdofter. Dock fortfarande klockren på stopp/kontaktljud och inkallning, älskade buse <3

Sen tog vi en rejäl sovmorgon, där han fick vara lilla sked. Sedan valpen kom har han hållt sig nere vid benen, och det märktes att han var så himla nöjd med att få gosa med mig helt själv ett tag. Låg kvar tills han bestämde att det var dags att gå upp, fick lite morgonbus från Ior! Det är ovanligt ;)

Effekten verkar också ha hängt i. Igår kom han och lade sig uppe i kramläge istället för fötterna när vi halvsov i soffan, och idag har han kommit och varit mysbusig både på morgonen och när valpen börjat trakassera mig. Älskade prickelur!

tisdag 9 december 2014

Förhastade slutsatser

Min kära valp är ganska smart. Hans idéer om samband, och hur han själv kan ta genvägar i dessa är ibland lite underhållande... 

Som det här med min bajsplockarrutin. Eftersom Ior kan bli utåtagerande när jag är bortvänd och nedåtböjd, och därmed uppenbart sårbar, så kastar jag ut godis som de får leta upp medan jag plockar bajs. En annan fördel är att jag slipper att de lyckorusar runt efter bajsningen - ärligt talat är sådana stolligheter rätt dryga när en ofta rastar hundarna kopplade, nära trafikerade vägar. 

I alla fall, de kommer och tigger direkt när de är klara. Ior roar sig med annat fram till att det finns godis att leta upp, ingen idé att hetsa upp sig i förtid! 

Valpen däremot. Han vet att Ior bajsar på morgonrastningen. Han vet också ungefär när det händer. Ett par minuter innan väntad avföring börjar han gå med nosen i Iors rumpa, putta och hoppa på stackarens bakdel för att den vägen sätta igång godismaskinen. Inte heller begriper han att komma till mig och tigga när Ior väl sätter sig - då är det stenhård bevakning på att den prickiga lurifaxen gör det den ska.

Jag har en smart valp. Men kanske inte den smartaste.

söndag 7 december 2014

En regnig dag

Och många, många med dåligt samvete över för lite roligt för Ior. Nu har jag satt igång projekt inomhusaktivering!

Jag insåg att det där med att använda nyckelband ju innebär att det finns något som lukt fäster i, och därför kan han få leta upp dem. 10 klick med nycklarna som target på olika ställen, 3 där han såg mig placera dem, 3 väl synliga men han såg mig inte placera, och den sista lite mer gömd (i bokhyllan, så i någorlunda annan doftmiljö). Han blev lite ofokuserad när det blev för svårt, så jag ska försöka lägga ut dem på enkla ställen men där han ändå måste använda nosen för att hitta dem. Kanske ett pass ikväll?

Valpen sov till 12 idag efter en kväll på ny plats med nya människor igår (och fina pepparkakor att sno!) så är inte direkt orolig för honom. Han är mest jobbig för att tänderna börjar dryga sig på riktigt - 3 framtänder är väck hittills.


torsdag 4 december 2014

Saker jag vill skriva mer om


  • LK1 23 november. Tävlingsrapport kommer!
  • Valpen. Dumheter, gos i mitt knä, växande osv
  • Ior skäller på folk. Ibland.
  • Bithämning. 
  • Vuxen hund med valp
Ja, ni ser ju. Senaste veckorna har jag mest legat och stirrat i taket, men det kommer roligare saker! Någon gång. 

lördag 15 november 2014

Hallträning

Idag var vi och tränade i stora hallen på Åskvädersgatan med ett gäng från bk. Jag får erkänna att jag inte var så välplanerad som jag hade önskat, men det blev en givande träning ändå. Framför allt så stället Iors sträckning till det, vill inte traggla för mycket ff och alla moment med fart i går bort.

Därför började vi med fejkkommendering för en inkallning. Inget tjuvande alls! Jag gick tillbaka och belönade eftersom jag inte vill ha spring. Sedan blev det väldigt hattigt, jag fick lite kommendering för ff som jag inte riktigt tänkt ut hur jag skulle hantera, och dessutom fick jag för mig att "bara testa" vittringen vilket gick åt skogen med noll nosarbete. Min gissning är för att hans kontakt med sågade pinnar har varit i spåret, och då ska han ta dem - nu fanns många, då kör vi en i taget! Med andra ord får jag börja lägga andra föremål i spåret också, för att få honom att söka främst min doft och inte trä som luktar annorlunda.

Apporten är såpass osäker att jag inte lade mer tid på den än att jag testade att bli kommenderad ett par gånger, men det gick ju bättre än KM i alla fall ;) Sen körde vi en klockren LK2-fjärr som avslutning, ville ge Ior nånting som han är riktigt bra på eftersom det varit lite snurrigt. Väldigt skönt.

Fick väldigt bra tips på belöningshantering och -placering när det kommer till godis också, för att få rak position. Det har ju varit kört för mig att få ordning på med annat än leksak innan, jag har inte haft tekniken men nu funkade det! Och bra är väl det, eftersom jag inte tänker belasta Ior med dragkamp än. Där är det verkligen all in som gäller, om han kunnat leka lugnt hade det väl varit en annan sak. Kommer såklart vara väldigt användbart i framtiden också, eftersom han tenderar att bli övertänd när det blir för mycket leksaker.

Jag fick hjälp med en lite bryskare tandvisning också, rakt på och inte hälsa på mig, även det klarade Ior galant. Bästa coolingen!

Och platsen sen. Han frös (inomhus! bubbelubben) så han hade täcket på sig, låg och skakade av kylan men var så sjukt stabil i en grupp på tre hanar och en tik. Dessutom störningen att valpen står och vrålar, men det hade de blivit så vana vid att det var snarare när valpen tystnade som ett par hundar undrade vad som hände. Jag gick fram och belönade en gång precis innan vi avslutade, han hade nog klarat det annars också men han började behöva lite stöd och då ger jag hellre det.

Valpen fick ett pass i början också, med kontaktövningar (både shejping och på min signal) och "varsågod". Han är så himla duktig på självbehärskning så jag måste lära honom en signal för att bryta, annars kommer han garanterat tappa tålamodet! Älskade lilla superpuppyn <3

torsdag 13 november 2014

Felsökning: fritt följ

Började bråka med Ior lite om ff igen. Sen orkade jag inte mer, tänkte "jamen vi lattjar lite vad som helst då" och körde sidoförflyttningar och backa på båda sidor, plus i några extra htm-positioner. HUNDJÄVELN GICK SOM EN ÄNGEL. Med andra ord, jag har varit dum nog att tråka ut honom med linförigheten från LK1 så till den grad att han vägrar och käkar gräs istället. Lite intressantare rörelser och vips har jag tillbaka

Så, nu ska jag göra fotgåendet mer intressant. Förhoppningsvis kan jag bygga upp tillräckligt med värde att han står ut med ett program om ett par veckor.

Sträckning

Häpp. Ior tjöt till och haltade efter en bollbelöning på ett lydnadspass i början av veckan. Verkar vara höger fram, även om jag inte litar till 100% på mitt eget omdöme i sånt. Har kontaktat fysio men inte fått svar än, håller mig tills vidare till kopplade promenader vilket innebär en ÄNNU mer uttråkad dalmatiner. Jag låter honom i alla fall busa med valpen, det är fortfarande på en så lugn nivå för Ior (typ, ligga ner och krokodila) att jag inte ser någon skada med det. Återstår väl bara att jobba järnet med apportering och plats inför vår lydnadsdebut. Om jag känner mig riktigt motiverad kanske jag börjar jobba på liggmarkeringar, det verkar som en så himla bra grej men är tveksam till om jag orkar lägga tiden på det.

söndag 9 november 2014

Sovadags

De här två är så söta att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det är inte ens ett skämt.







lördag 8 november 2014

Valp och omvärld

Idag blev det en timmes strosande runt Krokängsparken. Ior lös valda delar, valpen hela tiden (utom när han tydligt hörde mig och ändå stack på fåglar, efter det åkte kopplet på!).

Eller ja, dumt att sätta parentes på det, det är ju just de där fåglarna som är problemet. Om det är så kul att jaga redan vid 12-13 veckors ålder, hur ska det då bli när han blir vuxen? Utöver skvallret ska jag alltså börja med stadgeträning redan nu, med lyhördhet under svår retning som mål.

De goda nyheterna är i alla fall att han hittills är 100% när det kommer till andra människor och hundar. Inget jag räknar med kommer fortsätta av sig självt, så jag jobbar med att träna träna träna i lagom svåra lägen. Han är mätt av belöningarna efter varje utflykt, och då använder jag ändå leksaker också!

När han är kopplad däremot, då drar han mot varandra människa vi möter. Självklart handlar det om att jag behöver jobba mer aktivt med honom även i koppel. Ior är likadan, mycket mer följsam, lyhörd och ibland rentav påfrestande när han är lös, sådär så att jag tar på honom flexit så han ska gå iväg och göra sin egen grej istället.

I alla fall, valpen och folk. Jag har totalruttnat på alla som börjar ens prata med honom när han sätter sig och tigger uppmärksamhet när vi tydligt ska gå FÖRBI människorna. Har börjat påpeka att jag försöker lära honom just det, men det hjälper ju inte vid nästa gäng. Alltså, återigen, jobba mer med kontakt med valpen i koppel, när vi går.

En tanke är att vi sätter oss vid en busshållplats och varierar passivitet och lekträning, med hälsningsförbud. En annan att jag erbjuder just det han är ute efter - superentusiastisk kontakt - när vi närmar oss andra människor. Typ sätta mig ner och låta honom bita i jackan och näsan. Andra människor  = PARTY  hos mig!

Det svåra i det här fallet är att vi bor vid campus. Ibland går det inte att undvika att båda hundarna behöver ut samtidigt, och då blir det felinlärning och pannkaka. Kanske ska jag bara lyfta upp valpen och gå, innan han hinner fixera på någon annan? Och sen PARTY  när vi kommit till en plats med utrymme för det.

Och självklart ska signalen för superduperextrabelöning vara just PARTY! På så sätt kan jag förhoppningsvis hålla fast vid vad det ska betyda och inte tjata sönder det.

Nu hoppas jag bara att jag är smart nog att gå tillbaka och utnyttja det jag skrivit här. Det blir lätt så att jag får en himlans massa idéer när jag bloggar, och sen är hjärnan precis blank när jag väl står därute.

Liten gillar att klättra

Kan Tippex springa uppåt, så springer han uppåt. När han är på toppen väntar han på att jag ska hämta ner honom. Knäppgulle!

Dessutom springer han självmant på träd, sandlådekanter och alla möjliga lagom svåra balanshinder. Så fort valpis ser något lämpligt så är det full fart dit!

tisdag 4 november 2014

Den där eviga apporten

Eller, snarare Ior eviga tuggande. Han kan ha fattat något idag, dock! Han kastade med huvudet och höll fast bettet, istället för att rulla runt med apporten samtidigt. Han fick bara chansen till 1½ sån innan jag klickade och belönade, började han tugga så snodde jag den. Kan jag ha fått bättre teknik? Eller var skillnaden att jag tränade med skinka som belöning? Eller så har mitt tålamod och öga för detaljer förbättrats av att jag skaffat valp som 1) är mycket mindre och 2) har en annan stil och kräver annan kompetens av mig för att jag ska kunna läsa av honom. Då blir det väldigt enkelt att jobba med min trygga, bekanta Ior <3

Han slänger den inte på marken i alla fall, utan sitter där och tuggar i 10 sekunder om det är så. Jag tänker fortsätta köra korta pass hemma i några dagar, superkampanja apporten helt enkelt, och sen börja jobba in det i utomhuspassen. Först som separata pass, och sen i kedjor. Framför allt kedja apport - hopp, eftersom hoppet är så himla roligt så kan det fungera som en lite tidigare belöning.


Valpvaccinet avklarat

Tippex hälsade överlyckligt på alla, spang upp på vågen lite av bara farten (6,5 kg) och verkade inte ens särskilt kränkt av sprutan.
Vi gjorde utflykten själva, eftersom Ior är både nervös hos veterinären och lite sur på folk som hälsar på valpen. Dessutom tycker jag att det är viktigt att låta honom hantera nya miljöer på egen hand!
Fick bekräftelse på att hans valpfinnar inte är något farligt också. Misstänkte det, men kändes lika bra att fråga när jag var där.

måndag 3 november 2014

En stilla fundering

Jag har sett flera uppfödare stoltsera med att de minsann haft rasen i en herrans massa år, och minst X hundar åt gången. Det brukar vara bra mycket fler hundar på samma gång än den vanliga hundägaren, och denna erfarenhet ska innebära att uppfödaren kan uttrycka sig om det ena eller andra. Ofta gäller det hälsa.

Jag undrar verkligen om dessa hade ens lagt märke till Iors allergi. Många hundmänniskor i min närhet har avfärdat mig med att "hundar kliar sig", och missat när han stannar i inkallningen för att det kliar, eller för den delen inte blivit väckta tre gånger varje natt av en kliande hund. Har dessa personer sina 10 hundar i sängen, eller sovrummet för den delen? Jag vet inte, jag kanske är cynisk men jag tror att det hade varit lätt att missa. Förhoppningsvis har jag fel.

Ja men, då är han kanske inte så allergisk? Ptja, numera sover vi hela nätter (när valpen tillåter, då). Dessutom har han ett helt annat lugn, som inte enbart kommer av mognad. Ni vet hur svårt det är att somna med ett myggbett? Jag tycker i alla fall det är det, trots att de är hyfsat harmlösa. Att alltid ha något som kliar när en försöker vila, då är det inte så konstigt att det sätter sig på skallen. Det fanns en väldigt god anledning till att han inte kunde slappna av. Och varje gång han råkar få i sig något han inte tål, så ser jag samma sak igen. Han börjar klia sig lite, men blir framför allt mer stressad, mer reaktiv och fruktansvärt ofokuserad.

Om nu Ior fått vara bara en skruttig sällskapshund nånstans på landet, hade han lidit av detta? Jag tror hade uppfattats som normal, och han hade säkert fungerat i det sammanhanget om än varit lite svår att få kontakt med.

Det finns andra anledningar till att Ior blivit lättare att ha att göra med i vardagen. Men när jag fick ordning på foderallergin slapp jag äntligen jobba i motvind. Då märktes det också hur mycket han faktiskt vill samarbeta, han hade bara blivit distraherad av klådan innan.

Att vilja och ständigt misslyckas, det sätter sig också i skallen. Jag förstod inte varför vi inte utvecklades mer, och den frustrationen smittar. Ett starkt argument för att sknda långsamt och ta saker på hundens nivå, absolut, men också en anledning att ta även det som ser ut som mild klåda på allvar. Det gör stor skillnad!

Fritt följ med valpstörning

Valda klipp från morgonen. Nästa klipp välte käre herr valp mobilen direkt, då gav jag upp filmandet :P Det är inte världens snyggaste, men vi är som sagt ringrostiga. Behövdes väldigt mycket mer hjälper än jag är van vid, så det blev lite tafatt :P

Om inte annat så kan ni ju njuta av busvalpen.

söndag 2 november 2014

Busingar

När matte pluggar får en roa sig på egen hand.



Morgonlydnad

Jag är dum.

Något kan det inte kallas, när jag gång på gång tänker att " Ior kan det här nu", typ som att han hade sjukt bra fotgående innan valpen kom. Eh. Nu tränger han, hamnar ömsöm för långt fram, ömsöm helt bakom mig, och helt plötsligt en halvmeter bort. Wtf. 

Dessutom hinner jag glömma bort de rätta signalerna, så han blir osäker och börjar käka gräs. Annars är kontakten i alla fall fortfarande stabil när vi väl går, skönt att något sitter!

Idag backade jag därför rejält och var övertydlig med handsignaler, godishand, leksak i armhålan osv. Kriterier parallell position i rätt höjd och tight, dvs inte sväva i sidled, på raksträckor och i högersvängar. Jobbade med belöningsplacering av både godis och leksak, han fick både på utsidan av sig och bakåt. Tyckte att jag fick förbättringar, och slutade när det gick bra. Försökte filma ett tag, men valpen hade väldigt roligt med att hämta telefonen så får se om jag fick nåt vettigt! Annars kommer en blooperfilm när jag ligger bättre till med plugget.

Eftersom gräsätandet var rent katastrofalt började jag väldigt basic där med, körde ett pass där jag kallade upp honom från det och belönade med väldigt kontaktintensiva belöningar. Utökade sedan till att lägga på ett "fot", och även ett par steg, som om vi samlade oss för ett moment eller ingång på plan. Det är det här jag vill hyra hallen för att träna, eftersom tävlingen är inomhus. Lyckas han med det där, så kan vi jobba på momenten var som helst.

November månad blir lydnadsmånad, helt enkelt. Vi kör minst ett pass varje dag, som antingen är moment enligt följande 

  • Linförighet/ff
  • Läggande/Inkallning/Ställande (i kedja och/eller detaljträning)
  • Apporten
  • TL-störning - låta bli att tjuva på instruktioner
Samt platsliggning på promenader, och gärna i anslutning till träningspassen om jag hinner och orkar. 

Om det finns plats till oss på tävlingsträningen om en vecka, så kommer den bli ganska intressant... 

lördag 1 november 2014

Hundhull

Ior har blivit mullig!

Eller, han har fått vintervilohull. Ser ut som en frisk sällskapshund, men jag som är van att fysträna honom hyfsat ordentligt och utfodra därefter får nu nästan börja skära ner måltiderna. Tanken är förvisso att ensamträna valpen genom att ta med Ior ut på joggingturer - inledningsvis 10-15 minuter - men det ger ändå långt ifrån samma fysik som den han får av att springa 5 mil varje vecka.

Mig själv ska vi inte ens tala om... Jag bär i och för sig valpen en del, men jag rör mig inte heller i närheten av lika mycket som jag brukade göra. Det är ju högst tillfälligt, det här med valp, och tur är väl det. Till våren skulle jag nämligen väldigt gärna komma igång och tävla barmark! Jag och Ior får helt enkelt träna upp oss tillsammans efter bäbisdippen i träning.

fredag 31 oktober 2014

Gonatt!

Senaste kvällarna har jag lagt någon minut på att träna tandborstning med Tippex. Tänker att om han av någon anledning inte skulle få tugga ben på ett tag så behöver han inte bygga tandsten, som Ior gjorde under allergiutredningen (han är omöjlig).

Det är inte så himla avancerat. Sitter på golvet med valpen i ryggsäcken (övningen alltså, inte den jag bär honom i), belönar med tugg på tandborstens handtag. Våra steg hittills:


  1.  Peta på läpparna, alla sidor
  2. Lyfta läppen och titta på tänderna, ökade tid
  3. Lyfta läppen och borsta, 1 sen 2 sen 3 drag med borsten innan belöning
Som vanligt hoppar vi lite fram och tillbaka i trappan för att inte göra det jobbigt.


Skogspromenad

Bäst att hundarna får sitt innan jag sätter mig med hemtentan, liksom. Sen bara råkade jag gilla bilderna så mycket att jag ville lägga upp dem här direkt!











 

EDIT det fanns viss många fler roliga bilder. Håll till godo!











torsdag 30 oktober 2014

Skvallervalp

Det där med skvallerträning är inte så himla svårt, om hunden inte upptäckt livets all roliga alternativ! Som Tippex - han har lärt sig att stanna upp när han ser ett möte för att få godis. Flera gånger idag har han också kommit springande till mig självmant, efter någon sekunds tankeverksamhet. Coolaste valpen nånsin!

Däremot har han redan ett starkt intresse för att jaga fåglar. Där arbetar jag parallellt med att belöna när han stannar och tittar, och det bara i de fall som jag är säker på att han tar belöning, och med baklängeskedjning på inkallningen. Om han springer iväg så har han fått springa så långt han vill ibland, varefter jag kallat in honom; nu ökar jag svårigheten genom att kalla in allt tidigare, hittills 100% lyckat.

Dagens misslyckande stod jag för: har äntligen laddat kamerabatteriet, så tog med mitt klumpiga åbäke till kamera för att ta fina bilder i höstsolen. Startar, och självklart ligger minneskortet kvar hemma på bordet...

tisdag 28 oktober 2014

Snurrigt bakom kulisserna

Jag och husse har gjort slut, och kommer troligtvis flytta isär inom överskådlig framtid. Hundarna är ju trygga med mig oavsett var vi bor, och Ior har ju hunnit flytta ett par gånger redan, så den biten är jag inte orolig för. Däremot är jag väldigt trött på att flytta varje år, är mer trygghetsjunkie än en sån som tröttnar fort. 

Vi är fortfarande goda vänner, och det är ingen konflikt åt nåt håll, vi har mest glidit isär eftersom vi har så olika livsstilsideal. Så sett är det här en väldigt bra sak - jag kan leta efter en plats där jag bor så nära skogen att jag inte behöver busskort för hundarnas skull. Till GU har jag en idé om att jag kommer kunna cykla, och på så sätt snåla jättemycket! Nu åker jag buss eftersom jag ändå har kortet för att kunna gå på något annat än asfalt med fyrbeningarna.

I nuläget går snacket om att dra ihop lite folk och ha ett djurtillåtet kollektiv någonstans där det passar bra. Så den delen av framtiden känns väldigt rolig!

Men jag har såklart deppat också. Då är det väldigt bra att ha hundar, som både släpar ut mig i busvädret och gosar tätt, tätt intill i soffan så att vi tre ligger i en enda rörig hög. 
Eller springer på mitt huvud, det går bra vilket som.
Det är läskigt att börja om med framtidsplaner på egen hand. Men jag tror också att det kommer bli så otroligt mycket bättre att tänka lite mer på vad det är jag vill, åtminstone ett litet tag. Hundarna är hittills det starkaste uttrycket för det som är jag. Förhoppningsvis kan jag bygga ett helt liv som speglar den jag är, och vill vara! Med mer utomhusliv, komma igång med träning när valp kan vara ensam/hänga med (lätta joggturer, då), och ett hem som är sådär ljuvligt genomtänkt plottrigt av vackra böcker och mina egna skapelser. 

Det är svårt att starta om. Jag är bara så himla tacksam att jag och M kommer överens bra nog att vi kan ta en filmkväll, och inte har bråttom med att bryta upp när vi väl kommit fram till hur vår relation faktiskt ser ut. Det blir så mycket lättare att blicka framåt, och se allt spännande som väntar runt hörnet, när det inte är så fasansfullt trassligt bakom en.

Och han ska fortfarande ha Ior när skurken är pensionär. Han säger det, och jag tror på det - bandet till den hund som bryter igenom ens hundrädsla är något väldigt speciellt (Zita <3) och det har jag sett hos dem. Det känns fint.

måndag 27 oktober 2014

Iors MH-diagram

För den om inte orkar glo på filmen ;) Eftersom många gör MH med dalmatiner ganska sent, och så även jag, så valde jag att jämföra med hela rassnittet och inte bara unghundar. Iors värden är samma oavsett, såklart, men jämförelsen kan också vara intressant. 


Valpens ordförståelse

Tippex första fraser var antagligen nu går vi, som ju blir ganska tydlig på alla andra sätt också, och vi går runt. Den senare betyder att vi går runthörnet på huset för att komma till soprummet, om det är så att jag har en bajspåse att slänga på en valprastning. Han sätter av full fart åt rätt håll, men smiter inte före runt hörnet (som f.ö ändå är glas) och väntar in mig duktigt. Han vet dessutom vilken dörr han ska sikta på. Håller sig nära huset, ingen risk att ha honom lös. Älskade tokvalp!

Döm inte efter utseende

Jag menar, vem ser mest djävulsk ut av dessa två?



Ledtråd: den som ser söt och snäll ut är ganska överjävlig, den andra är världens snällaste gosplutt.

söndag 26 oktober 2014

Parallellträning

Ior ligger plats medan valpen får ett pass med sitt. Himla fiffigt!

Sök - nu jobbar vi fram skallet!

Ja, men eftersom det nu kräver en del av både hund och förare att få till en bra skallmarkering, så är det såklart det jag ger mig in på. Egentligen hade jag tänkt köra på rulle, men träningssällskapet är såld på skall och jag var inte så svårövertalad.

Först körde vi ett par halvkluriga sökskick. Ior fick cirkla och vinda in på ett par tillfällen, men var väldigt målinriktad - analyserade vinden och gick på djupet utan att tveka.

Efter det gick vi på markeringsträningen, där jag har grundat med att shejpa fram ett bra skall hemma. Först testade vi om figgen kunde få Ior att ljuda, och det funkade. Sen fick Ior se figgen kuta iväg och "gömma" sig på nivån stå bakom ett träd 5-10 minuter bort, dvs rejäl synretning, och sen väntade han ut att det kom ett skall. Innan har vi byggt förväntan eftersom belöningen fortfarande är kamp hos figge varje gång.

Ior fattade snabbt vad det gick ut på! Ingen stabil kvalitet på skallen än, men den kan ju jag jobba på hemma också. Han har vettig frekvens (fick ur sig 2-3 i rad på neutral figge mot slutet), och jag råkar veta att han inte har svårt för att stå och glappa käft rätt länge om han tycker att det är befogat. Hans skall är alltid medvetna, det tror jag är en fördel!

Så nu har jag en väldigt trött och nöjd dalmatiner. Det var faktiskt ett tag sen <3 Blev ju både fys och nosjobb i söket, och jobba med skallen i markeringsträningen. Ikväll får han en välförtjänt massage! Han bar ju dessutom vatten, sitt täcke och arbetstecken i klövjan dit och hem. Det blev med andra ord både styrka och spurter i samma pass, kanske inte det optimala ur utvecklingssynpunkt men i min erfarenhet är det okej att ha såna dagar så länge som det blir ordentlig återhämtning efteråt.

Nu är ju både jag och personen som vi tränar med helt gröna på sök. Dessutom har ingen av oss bil, så det är inte optimala förhållanden. Samtidigt är det väldigt kul att sitta och googla och läsa, diskutera hur vi ska göra för att lära in något moment, och sen testa sig fram!

Jag tänker att när markeringen sitter, då kan det vara dags att försöka utvidga träningskretsen lite för att kunna köra med flera figgar, plus då kul och lärorikt att se fler hundar jobba. Men innan dess behöver jag få upp uthålligheten själv också, det är hårt jobb att figga ;)

Valpträning: sitt

Ja, jag skulle ju inte träna moment med Tippex. Men eftersom han hea tiden sätter sig, tänkte jag att det är lika bra att lägga signal på det! Blir en första övning i shejping för lillen också. Det innebar även en övning i omvänt lockande, eftersom liten hemskt gärna ville komma åt skinkan jag hade i handen.


Jag säger ordet när han satt sig, och belönar därefter. I nuläget har han nog ingen större förståelse för att det är just agerandet jag belönar - att sitta när han väntar så himla naturligt för honom. Så jag ska försöka öka min tajming för att pricka in själva rörelsen av att sätta sig, så kanske det kan göra saken lite tydligare. Sen är det bara en fråga om att lära honom lära sig, få en kommunikation för sånt är inte helt fel att göra med liten!

Inkallningen och kontakten är det inget fel på hittills. Han stannar upp och tittar på det som är intressant (fåglar är det senaste), och kommer skitlycklig när jag ropar. Har han månne sett hur storebror gör? I morse träffade vi på en 8 veckors mops som flyttat in på vår våning, helsöt! Kallade såklart in min buse så att den slapp bli attackerad av terrieristen. Men lite valpträffar framöver är nog supernyttigt, särskilt som mopsar är lite speciellt byggda och kan vara svårlästa. Nu är han ju redan van vid konstigt tecknade hundar, då går vi vidare med nästa variant!

torsdag 23 oktober 2014

Dagens utflykt

Idag har vi varit hemifrån i över tre timmar, varav Tippex gått kanske 20 - 30 minuter.  Resten åkte han ryggsäck på min mage, sovande. I tiden ingår också bussresa, eftersom vi stack iväg till Hisingsparken.


Jag gillar ju halvruttet höstväder, när de enda som är ute är riktiga entusiaster. Till skillnad från parkturisterna på sommaren, har svårt för människor som bara kan uppskatta naturen när den är bekväm.

Nu återstår bara bilder:

Vi klättrade uppför en rejäl backe det första vi gjorde.
Tippex kämpade på!
Sen satte han sig bestämt. "Nu är jag klar här, hiva upp mig!"

Ner och snusa lite på backen. 
Trött goding på bussen hem.

Medan Ior alltid kan se pigg ut för en godisbit.