onsdag 20 november 2013

Bekännelse

Jag har skaffat ett flexikoppel. Och det är jättesmidigt! Eller ja, inte själva dosan, den är klumpig som få, men för sitt syfte är det super.

Användningsområdet är för mig ganska smalt, eftersom jag vill träna för att ha Ior lös. Problemet är att han sticker iväg fort som attan när han ser en hare, eller något annat bepälsat som kan springa för den delen, och det är särskilt i mörker som de små rackarna rör sig. Det är ganska svårt att gå med långlina då, som jag gör annars (och börjat jobba bort! Dvs kortare lina som får vara utanför stampradien). Ett flexi med reflexband hela vägen -inte lina!- kändes faktiskt som en rimlig investering i det läget, särskilt givet hur jävla lång och mörk vintern är här... och nu under praktiken kan jag ju glömma att kunna gå ut på långpromenader medan det är ljust ute. Kommer nog inte ens vara hemma någon av dygnets ljusa timmar... Tur att det bara är 10 dagar.

Det känns också som en rimlig grej för springturer. Ior blir extra spännig där, så vill jag ha mer kontroll än långlinan erbjuder (de gånger han inte är draghjälp alltså). Att å andra sidan ha vanligt koppel och förvänta sig att det är slakt... Jag väljer mina strider, helt enkelt, och en där jag inte kan gå pga ömma hälsenor och hundkräket inte lär sig nåt annat än att matte har svårt att tvärstanna om man jobbar upp lite fart, det känns som en given förlust som jag helst slipper. Inte för att jag inte försökt, heller. Men när man får gnällig rygg och hälsenor av mer än en timme i vanligt koppel på en dag, då tycker jag inte riktigt att det är värt det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar