Ja, så ofta påstår jag att vi överraskas av hare eller dylikt, på ett sånt sätt att jag måste hoppa på linan för att kunna ha kvar hundskrället. Senaste gången i förmiddags. Linjäveln snodde sig runt benen, så det var husse som stod för bromsandet, tur att han var med.
Å andra sidan har han varit fin i hundmöten. Han stannar när han ser en annan hund, och tar 9 av 10 gånger belöningen som erbjuds. I annat fall är det ett för svårt möte, men han är banne mig 99% säker i stannandet. Och igår började han vända sig mot mig spontant, innan jag berömde, för att få belöningen! Skvallret funkar faktiskt som det är tänkt! Halleluja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar