onsdag 30 oktober 2013

Apropå förmänskligande

Det är ingen hemlighet att Ior sover i sängen, allra helst mellan mig och husse. Däremot känner jag att det börjar bli lite väl fjäskigt när hunden får en egen kudde. Och när rovdjuret sedan använder kudden just som hvuudkudde, då är det rent omöjligt att hålla sig för skratt.

måndag 28 oktober 2013

Tappat sugen lite

Jag kan ju skriva ett inlägg varje gång vi sticker ut och springer, men det känns ganska meningslöst. Det är lite samma sak, om och om igen. Och ärligt talat händer inte så jättemycket på någon front: förvisso har vi haft mängder med bra hundmöten ute, där Ior har stannat när han sett den andra hunden och inväntat mig, så det är främst jaktintresset som står i vägen för promenader hel lös nu. Men inte mycket träning, eller åtminstone inte målinriktad sådan, utan snarare aktivering och berikning för att hålla honom nöjd. Lätt att tappa sugen då.

Det största som händer är egentligen att jag fått torka kräks på morgnarna. Därför backar jag tillbaka till torrfoder, om han inte kräks mer så ska det gå två veckor innan jag börjar med rått igen. Då gäller det också att ta det lugnt, planen är att introducera ett köttslag per vecka. Misstänker att det som pajar hans mage är att jag har för bråttom med alla olika roliga saker, så nu kör vi enformigt och hoppas att magsyran lugnar sig.

måndag 21 oktober 2013

Slurp



Jag kan ha fått tag på den sötaste dumbomen någonsin.






lördag 19 oktober 2013

Externbelöning

Dagens snilleblixt var att låta husse med kampleksak vara störning/belöning. Eftersom det lockade ganska starkt så var det främst att invänta "varsågod" som var träningsmomentet :D Det blev sidbyten och lite sitt/ligg/stå, alltså enkla moment som som han förstår, och som utförs nära mig vilket innebär mindre frestelse att sticka iväg. Det gjorde han i och för sig några gånger ändå, men eftersom husse är en pålitlig typ så blev det ingen lek de gångerna, utan bara när jag sagt varsågod. Planen är att Ior ska bli motiverad av att ha husse med på träning, men fortfarande kunna hålla fokus! Plus att upplägget passar bra, det är jag som tränar medan han mest tycker det är kul att leka med Ior.

torsdag 17 oktober 2013

Bloggen och döden

Det blev ett litet uppehåll. Skyller på 1) Glee 2) plugg som är kul igen(!) och... ja, typ det. Hur som haver, det som hänt med Ior är mest skogspromenader och canicrossande. Igår blev det hundmöte runt ett hörn, en liten dvärgschnauzer som han susade förbi! Antagligen för att han inte såg den förrän i samma höjd, enligt husses beskrivning av förloppet. Hoppas det gick bra för dem, Ior och husse dånar verkligen fram i nedförsbackarna... fartdårar. 

De senaste dagarna har jag även börjat sörja Stina på riktigt. Eller, tänker inte påstå att det var på låtsas innan, men de gångna två månaderna har varit som i en dimma, ingen riktig smärta. Tror inte att jag riktigt vågat. Jag har haft en hel del skuldkänslor, för att jag pushade för att de skulle ta bort henne, alla systrar hann inte säga hejdå... men hon kunde inte gå. Det var grymt att hålla kvar henne, eller det tyckte jag då, men det går inte att säga om jag överdrev. Om det bara gjorde för ont att vänta. Redan när hon fick de första kramperna, i februari, förberedde jag mig. Jag ville inte överraskas, som jag gjorde med hennes mor. Ett halvår av att vänta på att en hund som man följt från den stund den föddes inte finns mer, det är väldigt lång tid. På ett sätt är det skönt att gråta sig till sömns. Erkänna känslorna. Men jag är livrädd för när den dagen kommer för Ior. Det är förhoppningsvis långt kvar, men jag vill inte, aldrig någonsin behöva ta beslutet. Om jag fick välja skulle det ta slut i sömnen, när han ligger vid våra fötter om natten. Tryggt. 

lördag 12 oktober 2013

Sötsnut

Ior kommer med sin kong och vill busa. Mitt svar: "ligg" och lite störningar, bland annat kastar jag samma kong. Jag väntade mig såklart ett visst sug mot kongen... så jag var inte beredd på nosen som dunsade in i mitt öga på "varsegod". Skitlycklig hund som får pussa matte! En himla tur att han får belöna sig med det han själv tycker är lämpligt.

torsdag 10 oktober 2013

Lite velig

Jag filmade i stort sett hela kickbikepasset i måndags. Jättefint, tänkte jag, bara att klippa till lite gobitar och lägga upp!

Problem 1: jag försökte förstå mig på Movie Maker, som jag använde för något år sen ungefär, och det gick inte så bra.

Problem 2: när jag kollade på filmen blev jag väldigt medveten om hur arg jag låter. Bra att jag fick märka det, men synd att det ser ut så. Jag kommer jobba stenhårt på att vända min attityd från och med nu, det är ju löjligt att låta arg när det är i dragsammanhang som Ior lyssnar bäst. Får se om jag lyckas hitta fina klipp utan svordomar, lägger ett ljudspår över eller blottar mina sämre sidor. Oavsett vilket det blir så kan processen ta ett tag ;)

Själva passet var löjligt roligt, vi körde runt större delen av Änggårdsbergen. Men nästa gång kör vi åt andra hållet, fick gå nerför på flera ställen eftersom det var för stenigt, men hade jättefina vägar i uppförsbackarna, där jag ändå fick hoppa av och springa för att Ior var trött. De gånger vi hade tillräckligt bra nedåtbackar för mina nybörjarskillz var i alla fall skitroliga! Ior sprang som en idiot och jag blev nästan religiös för en stund, i kombinationen av WOHOOOOO och gaaah jag kommer volta, när som helst nu! Åtminstone tills jag fick svettas i uppförsbackarna, då.

En trött natt

Ior har varit kass i magen inatt, husse sprang ut med honom eftersom jag har en tid att passa på morgonen och inte han. På eget erbjudande, jag hade aldrig tvingat honom och dessutom tänkte jag inte ens på att han har sovmorgon, men det är fruktansvärt snällt av honom när dealen från början är att min hund, mitt ansvar.

 Sen kunde jag självklart inte somna ändå, låg och lyssnade efter att de skulle komma tillbaka, och sedan att Iors mage skulle börja knorra igen, för om han inte kommer ut och äter gräs då så kräks han. 

Och det är bara för att jag varit glömsk, lat, klantig, vilket som och gett 50/50 morgon/kväll av maten, han måste få åtminstone 60-70% på kvällen för att inte bli tom i magen under natten. Eller så var det den där oidentifierbara grejen han lyckades äta utanför porten häromdagen... oavsett, blä. Ska försöka ge större del egenkomponerad barf igen, då lyckas jag bättre med proportionerna än om jag har en 500 g korv som jag delar på hälften för att det är smidigt. 


Nu borde jag släpa ut en väldigt trött hund på morgonrunda innan jag ska åka. 

måndag 7 oktober 2013

Lite grusplansträning igen

Kan bara inte låta bli att träna lite när vi ändå går förbi två stora planer på promenadrundan. Idag blev det först stadga i vänsterposition: ignorera att jag kastade godis, funkade över förväntan! Har gett mig fan på att jobba upp hans självbehärskning, det känns som att det kan hjälpa i hans störningskänslighet lite. Känns som en typisk grej som borde vara enkel att träna, eftersom jag inte lagt något egentligt krut på det innan.

Efter en mysig vända i skogen kom vi till andra planen, där vi tränade lite onödigheter: sidbyte framför, svängar i högerposition, och sidosteg åt höger i vänsterposition. Inget som är direkt användbart i vardagen på samma sätt som självkontrollen, men lite roligt ska man ha också! Tror visst att vi kommer fortsätta tävla i rallylydnad. Däremot kommer det antagligen bli en kemisk kastrering snart, jag är lite för orolig med tanke på hans osäkerhet för att göra något permanent innan jag ser effekten. Och då blir det 6 månaders uppehåll från tävlingsbanan, men det är kort i sammanhanget. Får bli proffs på allt annat sålänge!

Svårt och jobbigt med lösträning

Idag skulle jag och husse ut och springa med Ior i lina, helt off från stigarna. Det gick jättebra! Han lyssnade på inkallningen! Han hade skitkul med att springa mellan oss!

Sen, när vi skulle ta en liten transportsträcka på ett spår, så får vi hundmöte. Ior stannar! Spännig, men inväntar mig, och följer med åt andra hållet, även om det kräver lite tjat. Vi sticker rakt ut i skogen, jag tänker att då kommer vi undan från andra hunden... tyvärr så vek hon av åt samma håll, och gick parallellt med oss. Tredje gången blir det för mycket, Ior stannar men klarar inte att stå kvar. Flyger i stort sett hela vägen fram i sitt utfall medan jag försöker få tag på linan, och misslyckas. Återigen tur att vi har en kompetent husse bakom oss, som står på linan. 

Inledningsvis går jag bara sönder av såna här grejer. Dels brast jag i ansvar, när han lyckades springa fram till en annan hund pga att jag inte tog tag i linan. Dels var en av de för mig viktigaste sakerna med att skaffa hund att kunna sticka ut och springa med den. När jag har honom dragkopplad springer han för nära så att jag trasslar in mig i draglinan (om vi inte har sällskap som han tävlar mot), när jag har honom kopplad drar han åt alla håll och kanter samtidigt, och ja, lös är som ni förstår inte ett alternativ. I skogen för en timme sen ville jag bara vrida nacken av honom och bli av med mitt jävla misslyckande. 

Det gjorde jag inte, såklart. Faktum kvarstår att med det beteendet han hade första två gångerna han såg hunden så hade han lika gärna kunnat vara lös. Om jag hade tänkt mer hundträning, och mindre "nu jävlar ska vi springa", hade jag efter andra gången bytt håll igen, belönat ordentligt och gått en stund tills Ior varvat ner. Jag får börja springa själv ibland, eftersom det är värdefullt för mig att kunna pressa på utan att tänka på Ior så får det vara så. När han är med är han prio ett, för annars funkar det inte. 

Nytt mål med inkallningsträningen också, jag har kört fast eftersom jag känt mig lite lost när han funkar bra, haft svårt att konstruera bra störningar. Nu är stora målet att kunna kalla in honom från en kastad tennisboll, kong, allt som är skitroligt och som triggar jaktbeteendet. Börjar med självkontroll att han sitter kvar, sedan att kasta medan han går i koppel, till sist i lina. Kombinerat med skvallerträningen ska det nog gå att ha honom lös så småningom, men jag ska sluta räkna år eller månader till när jag tycker att det "borde" funka. Det beror helt enkelt på när jag får till det samarbetet jag vill ha. 

söndag 6 oktober 2013

"Nån gång i månaden kanske"

Ja, så ofta påstår jag att vi överraskas av hare eller dylikt, på ett sånt sätt att jag måste hoppa på linan för att kunna ha kvar hundskrället. Senaste gången i förmiddags. Linjäveln snodde sig runt benen, så det var husse som stod för bromsandet, tur att han var med.

Å andra sidan har han varit fin i hundmöten. Han stannar när han ser en annan hund, och tar 9 av 10 gånger belöningen som erbjuds. I annat fall är det ett för svårt möte, men han är banne mig 99% säker i stannandet. Och igår började han vända sig mot mig spontant, innan jag berömde, för att få belöningen! Skvallret funkar faktiskt som det är tänkt! Halleluja.

lördag 5 oktober 2013

Kickbike! -eller konsten att köpa lycka.

Det är löjligt kul. Punkt. 

Det blev ganska kort pass idag, skulle haft en träningsträff där vi sprang men bidde inget med det, så jag susade runt lite extra på den nya leksaken istället. Ior kryssade mellan promenerande på mina svängkommandon (okej, vi mötte kanske ett tiotal på lika många minuter), och galopperade till och med i en uppförsbacke! Det är inte illa för att vara min lilla travare. 

Fördelar mot cykel:
  • Lättare att hoppa av, jag springer hellre upp i branta backar än trampar på cykeln. 
  • Bättre ställning för min kassa rygg
  • inget behov av att underhålla växlar och kedja
  • och i mitt fall, dämpad framgaffel
Det är en lite annan balanskonst i nedförsbackarna, men det handlar bara om att lära sig. Jag åkte ju snowboard en helg för två år sen, hur svårt kan det vara? ;) Inga vurpor än i alla fall! Och Ior lystrar fint när jag ber honom sakta ner, i alla lägen, det är en stor säkerhet. Eftersom jag kan hoppa av så vågar jag gasa på lite mer också.

Den här gången var jag lite smart och väntade med att klippa klorna till efter passet... Inte för att de slits ner särskilt långt, utan för att de flisar sig av slitaget. Vill inte behöva vänta ut en flis som öppnat sig lite för djupt in i klon...

torsdag 3 oktober 2013

En liten vända spring

Med husse i släptåg, jag invigde nya springskorna utan att sitta fast i hund. Inte särskilt långt, men fick röra lite på fläsket och trycka på i uppförsbackar, dvs allt roligt! Inte mycket att säga om Iors uppförande, dels för att jag inte hade huvudansvaret och därför inte så uppmärksam, dels för att han var rätt duktig ;)

onsdag 2 oktober 2013

Inte som planerat

... såklart.

Ior började pipa på morgonen, innan jag hunnit packa väskan för utflykt. Ut på morgonvända, hysteriskt luktande hund, sitta ner och andas... klockan är för mycket, skit samma då får han väl frukost så tar vi vagnen bort. Ja, och så fick jag ont i magen halvvägs och var tvungen att vända hem.

Ändå himla fin dag! Jag och Ior har suttit stilla och solat på Frölunda torg i två timmar, han tog det väldigt chill sålänge jag inte råkade ta kontakt med honom Åh är vi klara nu JAJAJAJA!, han kan konsten att slappa men vet att det finns roligare saker att hitta på :D han låg och halvsov när skolklasser sprang förbi, så jag är helnöjd. Och ja, eftersom han var så cool så fick jag gjort just det jag skulle: observera, ta in, tänka... inspireras. Låter inte särskilt specifikt men det beror nog på att jag inte är van på att formulera sånt.

Ja, och sen kom husse hem till en tokglad prickigfis och höstmysig soppa. En skogspromenad med lite budföring blev det också, med en superduktig överlycklig Ior. Eftersom han hade lite sämre fart ut till mig så bytte vi och så fick Ior stanna hos husse medan jag gick iväg en gång, funkade precis som avsett, kalasfart!

Och lite, vet inte om det är uppletande eller vad, men jag håller i en pinne så det luktar matte, platsar Ior, kastar pinnen där den inte syns, och sen får han leta reda på den. Kräver inget direkt arbete av mig och Ior får ett roligt nosjobb, funkar skitbra! Har inte heller brytt mig om att kolla upp nåt om hur man "ska" lära in sånt. Ren aktiveringslek, och han har fattat galoppen, så jag är nöjd. Försvårar genom störra avstånd, sneda kast, över kullar och stenar... eller så är jag bara dålig på att kasta.


Dagens plan

Ställt klockan på tidigt för att kunna köra ett dragpass i morgonluften. Cykel i Änggårdsbergen, får inte glömma handskarna!

Därefter ska vi transportcykla ner till Frölunda torg, där vi parkerar oss på en parkbänk i 2*2 h, med en timmes "lunch". Kursen som började igår är fantastisk, har fått i uppdrag att välja en plats och bara observera. Inte sitta "med kompisar" men det är ju inte som att jag sitter och pratar med Ior, tanken är att han får ligga där och spana han också, och funkar det inte får han åka hem på den där lunchrasten.

Och ungefär samtidigt som jag glott klart kommer husse hem! Ior kommer gå i taket av lycka (jag och husse också). Det är drygt en månad sen han åkte, och Ior reagerade på första skypesamtalet, men sen har han bara ignorerat den där bekanta rösten...

Dessutom fick Ior sista dosen av noskvalstermedlet igår, så halleluja nu kan vi snart vara sociala med annat hundfolk igen. Det är ganska viktigt för både hunden och mig att komma ut och prata av sig ;)

tisdag 1 oktober 2013

En till dum grej

som Ior gör är att kittlas.

Redan första veckan upptäckte han att matte börjar skratta om man buffar och slickar i armhålan. Att där finns mängder med dofter (och deo!) gör det nog inte mindre spännande...