måndag 30 september 2013

Morgontrött jycko

8:30 går jag upp, äter lite slö frukost, småplockar. 9:30 behagar Ior glida ner ur sängen... för att lägga sig bredvid mig i soffan.

söndag 29 september 2013

Wihooo här flyger vi!

Tentan inlämnad! Måste firas. Vad göra? På med selen och köra!

Senaste passen som jag sprungit med Ior har jag haft honom vid sidan om mig istället för draghjälpsposition, och istället låtit dragpassen gå med cykeln där det är Ior som begränsar tempot, snarare än min kondis. Det har gett resultat! Knäpprick kutar numera ut i sträckt lina och har skitkul hela vägen även när vi springer, han matar på för att vi ska hålla högre tempo vilket är stor skillnad mot i våras. Härligt!

Och nu är det dessutom avgjort att husse avbryter sitt utbytesår och kommer hem. Så kan det bli om man trivs sämre än man tänkt sig... för oss är det inget annat än skitkul, vi kan börja med budföringen igen, och antagligen lite spår också eftersom Ior tar husses spår men inte mina. Ja, och så blev ju han helt såld på att springa med Ior, han också. Peppen!

Väldigt hjälpsamt

Tydligen verkar jag alldeles för tråkig och butter när jag sitter och skriver.

Svårt mysigt

Något jag ser som en stor fördel med att vi går mot svalare tider är att Ior blir otroligt gosig. Eller, under sommaren var han inte riktigt sig själv och ville ligga på golvet av alla ställen. När vi skulle sova verkade det som om han nattade mig: följde med mig i sängen, men när jag slumrade till, ja då hoppade han ner igen. Sötstrut!

Nu är det andra puckar däremot, ligger jag platt, alltså på rygg eller mage, så kommer ett dalmatinerhuvud och använder mig som kudde. Är inte det möjligt, ja då ska det spoonas. Särskilt på morgonen: om han märker att jag ligger och drar mig, så reser han sig upp och trampar ett par varv, för att sedan dunsa ner så nära som det bara går (halvt på mig). 

Och jag tillåter min hund i sängen för att det är skitmysigt (tycker vi båda två), och för att han ändå lägger sig där när han är ensam. Det slipper bli en konflikt i ensamträningen vilket jag faktiskt tror är viktigt, och vi värmer varandra lite nu... dock tycker han att det är dags att sätta på elementen, han skakar väldigt ofta om vi sitter stilla i soffan. Får kasta filtar över hunden i september liksom...

Så om vi ska vänta på hållplatser börjar det nog bli dags att packa fleecetäcket. Fast det gör inget heller, tycker det är mysigt att klä på honom när han uppenbarligen vill att man gör det, han slappnar av på ett himla  fint sätt när han slutar frysa (vem gör inte det?). 

Jag älskar hösten <3

lördag 28 september 2013

Inkallning och hundmöten a.k.a vi kämpar på med vardagslydnaden också

Har gått två promenader på över timmen idag, den ena med långlina ut i skogen, den andra på spåren, kopplat. Båda två gick himla bra! Nu är det jag säger inget nytt, men det är så skönt med saker som unkar så jag tänker rabbla upp dem en gång till:

  • Inkallning har jag tidigare tänkt att jag ska hitta på någon "aktivering", typ leta godis, eller något skitkul, typ kampleksak. Tydligen finns det något som är ännu roligare än såväl omedelbar kamp- eller tennisbollsbelöning: att göra rätt! Därför är rutinen numera: mjukost direkt, sen kör jag ett par rallylydnadsmoment, eller något annat kul och fartigt som jag shejpat in (roligaste inlärningssättet ger bra associationer även senare, verkar det som!), som också belönas friskt, och sen är det frisignal. Så sjukt mycket mer taggad hund, och det av att jag erbjuder lyckat samarbete <3
  • Hundmöten som nämnt så kastar jag godis på backen, en å gången, åt honom i hundmöten. Eller, i tur och ordning: 1 Ior stannar när han ser hunden 2 tills jag kommer ikapp och börjar mata 3 vi knatar förbi, Ior har antingen nosen i backen eller fokus på mig eftersom nästa torris kan trilla ner när som helst. Slakt koppel i hundmöten på gångvägar! Så långt har jag inte kommit på något annat sätt, åtminstone inte vad jag kan minnas. Jag tror det är kombinationen av att han får vända sig bort från den mötande hunden på ett lugnt sätt, och att det är tydligt för honom vad jag menar att han ska göra. Belöningen blir dubbel: dels funktionell eftersom han får stöd in i ett lugnt kroppsspråk som hjälper honom i sig självt, och dels torrisarna.
Ännu roligare? De där torrisarna är inte så mycket värda. Eller, de var inte det förrän jag shejpade in lite nya moment med dem. Ser vi ett mönster? Ior gillar att lära sig nya saker! Dagens nya var för övrigt ett läggande från sitt med lite pang i, studsupp från frambenen och sedan landa i liggande. Skitroligt! Dock upprepade vi inte så många gånger, eftersom jag inte ville att det skulle bli obekvämt för honom. 

Det jag behöver jobba på annars är, som vanligt, att bli tydligare. Ior blir ivrig och vill följa minsta vink jag gör med händerna, och ibland flyger de lite hur som helst... I övrigt stör det mig inte alls att ha handsignalerna, jag har tränat bort dem på vissa saker så jag vet att det är möjligt, det är bara för tråkigt för att jag ska bry mig. Hellre börja med något nytt, än traggla om något som jag redan har en signal för! Blir nog inga lydnadstävlingar för oss ändå :P

Här försöker man vara rolig

Eftersom det är slutspurt på hemtentan nu så laddade jag kongen och ett par rejäla benknotor med Iors färskfoder. Aktiveringsfrukost! Trodde jag ja. 

På morgonen: han blänger och fattar inte varför jag krånglar till maten. Samt "hallååååå jag måste på toa först!" tjurigheten.

Därefter är det roligare att släpa runt och kasta det i typ min obäddade säng. Tack, tack så mycket. 

fredag 27 september 2013

Åh förresten

Vi sprang igår. Musik i öronen, egen bubbla, mjukost i hand och Ior vid sidan. Jobbar på att få "Följ!" att betyda just trava bredvid, i motsats till startkommando drag som är "Kör!". Han vill liksom ändå in framför, vilket är högst olämpligt, säg, när man cyklar där andra cyklar och vill vara smidig. Finns en skitbra cykelväg med gräskant en lagom uppvärmingssträcka bort, men då måste han ju springa ordentligt och inte luta bort/framåt i selen. Vill inte belasta fel! Är inte superstrukturerad i inlärningen av följandet, så det kommer väl ta lite tid, men tyvärr är ju jycko så smart att han hänger med ändå efter ett tag.

Och jag har börjat kasta godis i hundmöten igen. Funkar över all förväntan, och jag tror det är vända bortåt och nosa som är det mest belönande för de där torrisarna är han annars halvsugen på i vardagssammanhang. När vi tränar är det en annan sak, kanske för att det är tydligare att jag vill något då. Hur som haver, till och med när lilla halvkiloshunden hängde och flåsade i ett låst flexikoppel mot oss, så begav han sig ut i diket för att leta torrisar. Till och med när tanta tappade den högljudda flexidosan och sagda lilla pyre sökte sig till oss kunde jag övertala honom att skita i dem och komma med mig, även om han kollade lite mot skramlet.

Inspiration

Sprang oväntat på en go mänska som gav mängder med tips på hur jag kan komma igång med personspårandet, blev riktigt sugen! Tyvärr måste jag pressa mig genom en hemtenta innan jag kan att lägga tid på att gå samma ställe två gånger... råkade visst missa att läsa hälften av kurslitteraturen så har slitit en del senaste dagarna, är i alla fall halvvägs i skrivandet nu. Inte en chans att jag skulle klarat den om jag inte haft helgen också. Planen är att lördagen ska resultera i ett "färdigt" utkast som jag tweakar på söndagen, och sedan lämnar in. Och då kan jag börja spåra på söndagen! 

Ja, och hundvakt har kört ihop sig igen. Får se hur jag löser måndagen, nästa vecka blir andra behandlingen för noskvalstrena och sen ska vi vara kvitt det också, men denna veckan kan han ju inte vara hos någon i kretsen pga isoleringen... så får väl missa plugg då. Har jag tur kanske jag kan sätta upp lite skypemöten.



torsdag 26 september 2013

Nytt regntäcke!

Undertecknad är något av en hurttafjant... men det outdoortäcket Ior har nu sitter inget bra alls. Det handlar väl mest om att det är för stort, tack vare hjälpsam säljare som drog fram det skitmycket på hunden. Gissa vad? Under sele, i rörelse, kanar täcket bakåt. Ganska osmidigt med långkjol på hanhund... Dessutom lämnar den rätt mycket muskler kring frambenen oskyddade, och det kan också vara storleken - hålen är större än de borde till min spinkfis - vilket dessutom är poänglöst, Ior hatar regn såpass att det inte blir överdrivet mycket jobb ute de dagarna. 

Vi uppgraderar alltså till stormtäcket, och självklart hittade jag ett "begagnat" felköp i rosa till mindre penning. Ha! Då ska det bara dyka upp, så får vi testa det också. Men jag har spanat på modellen länge, gillar att det täcker giraffens hals, så det blir nog väl. 

onsdag 25 september 2013

Tyvärr, det hjälper inte

Blir så fruktansvärt irriterad på folk som har sina hundar lösa i hundmöten när de uppenbart inte kan bete sig. Den här kopplade i alla fall upp en av sina tre luddtottar. Synd då att de andra två kommer rusande i full fart och glappande käft... Höll därtill Ior i klumpig ihoprullad långlina. Förtvivlat dumt, alltihop.

"Det är ingen fara, de springer inte fram! De är inte farliga direkt, slappna av"

Men kära lilla vän, hur svårt är det att förstå att det är jävligt ohövligt och otrevligt när dina hundar stormar mot min? Att min kanske inte är lika ofarlig, om han blir tillräckligt triggad? Det värsta är att jag blir så arg varje gång det händer, att jag inte kan få till en vettig promenad. Och tro fan att det jämt är på vägen ut som vi träffar på idioter.

Ja, också var det inne på bostadsområdet där man ska ha hundarna kopplade. Orkar man inte koppla så finns alternativen: skaffa inte så många pappilotter, eller flytta ut på anarkilandet. Eller, lär hundarna skita i mötande!

Ja, jag är putt.

tisdag 24 september 2013

Idéer

Väldigt många hundar reagerar på orden "gå ut". Så icke min. När jag fått på mig skor och ytterkläder, tydligt skramlat med nycklarna (med andra ord hittat dem efter lite letande) och lyfter ner koppel från kroken, då kan han bemöda sig med att ta sig till hallen. Han har helt klart lärt sig av ett oräkneligt antal turer efter kvarglömda bajspåsar godispåsar mobiltelefoner att man tjänar på att låta matte ta sin lilla tid inför promenaden.

Däremot när vi ska gå in, då får jag en såndär sprallig överlycklig tokhund som studsar på stället och krafsar på dörren. Jag vill in till sängen nununu! Är hussse inne? Åh nu var det så länge sen sist så då är han alldeles säkert det! Skyndarå, jag behöver tugga på min fotboll!

Se där!

Det blev ett pass med herr draghund ändå. Mestadels travtempo, det verkar vara svårt att klämma fram nåt annat (mer än i nedförsbackar och på väg hem) om vi inte har sällskap. Dessutom var det fruktansvärt stenigt i många av backarna som vi tänkt susa ner i, och givet att min cykel är modell pendlarhybrid snarare än skogsidiot blev det att promenera i de partierna. Blir mer och mer övertygad om att jag måste skaffa en ordentlig mountainbike i alla fall, jäklar vad kul det kn bli i sådana fall!

Svängkommandona satt som en smäck, det var rent jävla underbart, han sprang rakt förbi alla vi mötte, utom då jag bestämde att vi tränar på att stanna och komma intill (bra att kunna ifall någon signalerar enorm hundrädsla eller annat vadsom) och ett par pensionärer som gick i bredd och blockerade vägen samt gullegullade med Ior precis när vi kom in i skogen. Tur då att han inte lärde sig nåt av det, utan ändå körde på rakt förbi folk i övrigt! Och tränar man på vältrafikerade ställen är det sånt som händer, det är inte hela världen, snarare bra eftersom de var precis den typen som Ior varit skeptisk mot vid flera tillfällen.

En pinsam grej var när jag hojtade åt Ior att hålla höger - HÖGER i en omkörning, och mänskan klev ut i diket i högerkanten! Oops. Jag vinkade, "haha jag menade hunden, men tack!" med största flinet bakom en hund som började få upp farten till något riktigt roligt, och sen hade vi susat förbi honom också.

Efteråt blev det en promenad i långlina, på klipporna istället för spåren. Min tanke var att vi redan hade gjort dem under dragpasset, och Ior var inte missnöjd! Idiotrusher hit och dit, vid ett tillfälle försvann han iväg trots linan jag är klantig ja men det verkade som att han bara kutade ner och upp till mig igen. Inte kul att han försvinner utom synhåll såklart, men jag förstår att det är lite svårt att bromsa i den farten, i de backarna...

stackars planer

Hade tänkt ta mig till Änggårdsbergen och köra drag medelst cykel, ungefär för en timme sen. Istället sitter jag med yrsel och ont i magen. Blä. Visst kan jag sticka ut senare, men det börjar bli varmt och dessutom är det bra mycket mer folk ute på eftermiddagen än på morgonen...

söndag 22 september 2013

Uttråkad hund

Nej, han är inte understimulerad. Skulle jag hålla honom så trött att han inte hittade på dumheter skulle han vara konstant utmattad... Och det är inte skitkul att vara!

Dagens kvällsröj går tydligen ut på att buffa på kompostgaller. Grejen är bara att jag inte har dem framme, utan han knuffar på galler som står bakom soffan och alltså inte blockerar någonting alls. 

lördag 21 september 2013

Soffgrisar

Vi började dagen med ett dragpass på cykeln, full galenfart och duktigt trött hund efteråt. Mitt största problem just nu är att han inte alls vill hänga med på nedvarvning efteråt, utan bara lägga sig i det svala gräset... 

Dagens svårighet var att springa förbi mötande personer, gick utmärkt! Speciellt med tanke på att han blivit sådär social och fånig igen ;)  Likaså att bara kuta på medan ungkossorna(?) fick fnatt i hagen bredvid oss, himla fint. Kissepauserna blir färre och färre och dyker upp senare och senare, vilket jag tolkar som att han orkar mer. 

Välförtjänt slapparstund

fredag 20 september 2013

Stå!

Ikväll har vi kört ett pass med ställande. Kanske 20-30 minuter, inte så bra koll, med kastad kong som belöning. Man kan nöta lite längre om man springer 20-30 meter bort för belöning varje lyckad repetition ;) Och trots att söstra mi har slarvbuslekt med kongen hela tiden vi varit här, så fattade han efter typ två gånger att det var roligast att komma tillbaka till mig med den igen - då händer det ju nåt, till skillnad från om han springer runt och försöker reta mig. Han släpper på marken hos mig på min signal, för att få godis - inget perfekt överlämnande direkt, men det är det bästa jag åstadkommit hittills.

Nu har han ju ett väldigt fastetsat läggande, så i början av passet gjorde han det så fort jag gjorde ansats till att kommendera. "Ss-" PANG ner i backen. Nähäpp. Repeterade stå-sitt fram och tillbaka några gånger,och även om han var sned och överallt så visste han skillnaden. Försökte igen... rumpdopp. Och PANG i backen igen.

Sen, rätt vad det var, glömde han bort att göra båda två. Stod still, jag slängde iväg kongen och vips hade han fattat jag var ute efter. Har mer än kraftigt dk i nuläget, stannar nästan helt jag också och blänger ner på honom, men det är hjälper som jag tränat bort i läggandet förr och det är sekundärt. Det som är svårare är att vara kvar längre, till mig förvåning kunde jag knata iväg 5-7 meter någonting, stanna till och gå tillbaka utan att flyttade en tass! Fantastiska lillprutten <3 Det som behöver arbetas med är såklart mitt tempo, och att han ska bli säker och stadig på kommandot, han tvekade en del de flesta gångerna och då bekräftade jag honom, men det ska inte behövas.

Fast det kanske var för att vi körde lite plats med externbelöning i början av passet. Kanske 10-15 sekunder åt gången, men det är bättre än att jag väntar till han reser sig... Hmm, vi gjorde mer än jag trodde, om man dessutom räknar in busbackandet som var dels för att fixa in honom i position, dels belöning och dels i kontaktsyfte. Kul hade vi i alla fall!

onsdag 18 september 2013

Lite följsamhet, lite katthund

Dagens träning blev kort och gott att hänga med i svängarna på koppelpromenader.  Dvs vi knatade runt på en grusplan, jag vände, klick och godis då han vände och hängde med om inte kopplet sträcktes. Nog så enkelt, men fullt tillräckligt i ny miljö full med harar och joggare i mörkret. Dessutom behövde en småtjurig matte lite övning i att lyckas... vilket vi ändå gjorde. Och han släppte haren som sprang förbi! Förvisso efter lite tjat och stamp från min sida, men inget sträckt koppel!
Nu låter jag bra mycket nöjdare än jag är, men har haft ganska orimliga förväntningar på skruttis efter sommaren. Hundsällskap hemma verkar dock vara en grymt bra grej, även om det är en pensionär modell tjurfia. Funderar på om inte nästa blir en sällskapsomplacering i sina bästa år, istället för en ny träningshund... idéer idéer, får se vad som blir av dem.

Förbannade ***@*@**&***

Nu har han lyckats jaga hare också. Hade långlina på honom eftersom jag insett att jag behöver börja om med lösträningen (samling för skvaller, inkallning, vardagsföljsamhet osv). Tränar stadga och lite nos genom att låta honom hämta tennisboll som jag kastar ut i lite krångligare terräng, där såklart även haren ligger och trycker.
Han tappade bort den efter ett par hundra meter, men det är fortfarande en jävla massa träning i sjön på att han lyckats självbelöna. Särskilt som han faktiskt skvallrat på hare innan, känns som vi är tillbaka på noll, eller tamejfan negativa skalan nu. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.
Har haft en ordentlig ångestperiod i ett par veckor nu också, så orken till att träna på sånhär skit är lika med noll. Har fått inse att jag nog inte kan likna det vid en envis förkylning längre, och har tagit kontakt med akademihälsan... får se vart det leder. Både jag och hunden känns lika idiotiskt hopplösa i nuläget.

måndag 16 september 2013

Bloggelifix

Har importerat alla hundinlägg från gamla personliga bloggen! Självklara highlights är då jag först kom ut med mina hundplaner, och såklart när jag annonserade till världen att Ior var min! Mängder av babbel både innan och efter dessutom. Nu återstår bara att städa upp i etiketterna, för jag går då rakt inte med på att mitt gamla ostrukturerade jag ska sabotera den fina ordningen jag ställt upp här.

Nu är hösten här

Vilket innebär att man inte kan stå still med min fryslort, för då börjar han skaka. Även i solen på eftermiddagen! Vilket var fallet idag, dagmatte (nåja, max ett par dagar i veckan och har varit två veckor nu men verkar bra) ska kolla på valp nästa vecka så det blev en lite längre pratstund än åsnan trivdes med. Här hemma ligger han och skakar så jag kastar filtar och duntäcken - det som är närmast - över honom.

Nu småduggar det dessutom ute. Gissa tre gånger vad Ior tycker om det...
Vadå "vi bor inte här"? Jag ska in! 

söndag 15 september 2013

Vill inte vill inte vill inte

Måste ta tag i saken och backa i inkallningsträningen nu. Har varit alldeles för obrydd, han har självbelönat genom att sticka iväg som heldöv i full karriär. Ännu mer belöning blir det om jag gömmer mig: antingen får han leta upp mig och oj, vad kompetent han är som hittar mig, då kan han ju sticka ett varv till! Eller så gäller out of sight, out of mind, då bryr han sig inte om att leta utan passar på att ta en till upptäcktsfärd. Blir så förbannat trött bara...

Såg ett bra tips på forumet, att kalla in främst i lätta situationer och inte när hunden är på väg bort, eftersom inkallningen ska vara världsbäst och snudd på en belöning i sig själv (nå, vi är inte där än, men gillar principen). Framför allt så skiter han i om jag börjar leka på egen hand utan honom, om jag inte bjuder in honom, utan det krävs ett explicit kontaktsökande från någons sida. Däremot tar han gärna spontankontakt ute, stannar och väntar in osv så det är i de tillfällena jag får börja. Planen är som följande:

- kalla in i lätta situationer, även när det börjar gå bra igen (är dålig på att mixa svårighetsgraden i all träning, inte konstigt att han tappar suget),
- långlina så han inte kan jaga iväg
- ha med tennisboll ut som belöning, eller den leksak som råkar vara världsbäst för tillfället. Att vara lat med torrisar straffar sig (fast det funkade 1,5 h i förrgår, varför inte nu föööör jag blir så bitter).


lördag 14 september 2013

Dagens: tillämpad lydnad (och lite htm)

Det var byamästerskap idag, som förberedelse på kvällens kräftskiva, och jag vägde lite fram och tillbaka innan jag bestämde mig för att ta med mig Ior. Jag visste att det skulle både kastas och sparkas bollar av den typ som han lekt fritt med i stort sett hela sitt liv, men någon slags utmaning måste man ju lägga in då och då!

I början lät jag någon annan hålla honom när jag gjorde stationerna, men sen konstaterade jag att det inte ens behövdes. Han fick antingen ligga eller sitta Vid stationsmarkeringen (en pinne nedstucken i marken) medan jag gjorde allt det där andra. Det var inga enorma avstånd, så jag kunde stå på kopplet som säkerhet - så mycket litar jag inte på honom när tennisbollar flyger runtomkring. Men han var kvar! Alla gånger utom näst sista, då han var märkbart trött och reste sig för att följa en doft. En gång är ingen gång i det fallet, eftersom vi fick 6-7 lyckade övningar! Stadga är ungefär lika roligt som passivitet enligt både mig och Ior, men uppenbarligen blir det också lika mycket bättre när det fyller ett syfte. 

Eftersom vi var fyra personer som gick banan tillsammans blev det även en del väntetid. Den spenderade jag på att repetera de htm-positioner som jag började shejpa in häromveckan. Försvårade gradvis i den ordning jag tänkt: först stå still, sen att jag trampar runt och han följer med i position, sedan att jag rör mig framåt - bakåt och han får in sidvärtsrörelser. Det börjar ta sig! Sidoförflyttningarna är fortfarande trööööögt, men han kom på vad jag belönade och tog vid något tillfälle tre steg på raken. Mycket mer än det halva jag klämde ur honom förra gången!

 Nästa gång ska jag testa om det går lättare att träna rörelsen om han ska röra sig mot mig, istället för bort från mig. Jag har kört med bort från, dvs att jag går mot honom, eftersom det visar lite tydligare, men samtidigt steppar han gärna iväg med bara frambenen och går snett. Själva poängen har annars varit att han ska hitta rörelsen utan att behöva tänka på positionen, men jag vetetusan om det inte blir enklare om an får testa sig fram till bästa sättet att hänga med. Enda sättet att veta är att prova! Jag tror i alla fall att det kan bli mindre kravfyllt och stressigt, om jag backar och väntar ut honom istället för att gå mot honom och försöka tvinga fram rätt rörelse. 

Cykelbus

Rotade fram en gammal mtb hemma hos mor och far, som känns stabilare än den jag kört med innan. Och Ior hade skitkul!

Som vanligt cyklade mamma med, det blev intervallpass för Ior eftersom han drar mig fortare än hon trampar. Det blev alltså start- och stoppträning, med stadga däremellan. Han steppade runt lite när vi blev stilla för länge, men slutade snabbt med tjuvstarterna.

Dagens största misstag var t-shirt bakom hund som galopperar i full fart! Smågrus på armarna, i ansiktet, i munnen... jösses vad det skvätter! Men det är såna tabbar som ingår i att vara nybörjare :D

fredag 13 september 2013

Full fart!

Nu är vi hos mina föräldrar igen, det har blivit min lilla reträtt när saler och ting inte blir riktigt bra. Det hjälper!
Ior lever loppan, såklart. Det finns lite mer yta här. Bilden är från en ö som vi åkte ut till igår, himla roligt med blåbärsris! Vilket såklart också innebär att han har extrafläckar i nyansen blåmärke.
Äkta kanonkulemodell, då räcker mobilkameran inte jättelångt.
Nu har jag dessutom dristat mig till att ha honom lös hela skogspromenaderna, och visst tusan funkar det! Även de gånger han uppenbart fått fatt på ett roligt spår så räcker det med en vissling så räcker det med en vissling så kommer han flygande.
Kom igen nu då!
Å andra sidan är det inte lika knivskarpt tvunget att han kommer direkt: utan hundmöten eller hundrädda personer ute så gör det inget om han bara måste skvätta lite innan han kommer farande.
Det enda problemet är egentligen dessa fåglar. Han har lyckats självbelöna igen... å andra sidan gick vi och tränade kontakt i koppel i en kvaft när vi tog oss runt fågelfältet efteråt, så hopp finns. Dessutom kom han direkt när jag började gå åt andra hållet, så skrämma fåglar är inte roligare än att man måste ha med sig matte också. Trevlig insikt, tycker jag!

torsdag 12 september 2013

Eller bara mitt fel

Det där med dryga perioder? Idag har min kära skurk varit klockren med inkallningen, trots att jag hade promenadsällskap att babbla med. Eller, jag har snarare gått med på att inkallningen är tvådelad när så behövs. Om han tvärstannar på första signalen är det helt okej, och när han dessutom kastar sig runt och flyger hela vägen in i fotposition på den andra så tänker jag inte gå runt och säga att han testar eller trotsar. Han bara frågar! Och det är inte så himla konstigt, jag är inte precis berömd för min förmåga att vara tydlig.

onsdag 11 september 2013

Perioder

Jodå, en har blivit varnad av mer erfaret dalmatinerfolk att de där unghundsperioderna kommer tillbaka i omgångar. I våras spökade det, under sommaren var Ior en ängel (åtminstone nästan) och nu har det blivit dags för tokryck, vadd i öronen, tjuvhälsa på folk när vi går förbi... Okej, efter den är våren är det inte odelat dåligt att han blir lite mer utåtriktad och social, men det är fortfarande inte världens mest sympatiska beteende.

tisdag 10 september 2013

Noskvalster

Häpp, nu blir det antagligen 3 veckors isolering för krabaten. Han har haft indragningar varje dag i 2-3 dagar, rinnig nos och började klia sig mot nosen igårkväll på precis det sättet som han bara gjort när han hade kvalstren i vintras. Det, och att han börjat dammsugarnosa något alldeles förskräckligt. Han går som om varje kvadratcentimeter luktade löptik, med undantaget att han är kontaktbar som vanligt och inte löpdreglar. Min slutsats är alltså att nosen är tryckt ner i backen tack vare ett något nedsatt luktsinne, alternativt att det är distraherande att det kliar.

Det som stör mig mest av allt är att jag antagligen kunde ha förebyggt det. I ett obetänksamt tillfälle kom Ior fram till en allmän vattenskål på Hundskolan på rallylydnadshelgen, och jag är ganska säker på att det är därifrån det kommer. Jag hade till och med egen skål och eget vatten! Duktigt irriterande, alltså. Plus att jag får stryka oss från tävlingen i helgen, att släpa dit en hund med ohyra är varken schysst eller tillåtet.

måndag 9 september 2013

Ruggigt

Sitter i min varma soffa och spanar ut mot ett mörker som lovar regndroppar och jävelskap. Ior har planterat sig i sängen och misstänker att han är mint lika omotiverad till en springrunda som jag är. Men nu jäklar! Planen är att börja springa pass där jag får jobba lite själv också, använda hurttasetet till det eftersom ingen av den utrustningen används till drag + att träningskopplet är smidigt + reflexer(!). Som sagt dels för att jag ska bygga kondis nån gång, men också dels för att variera Iors träning lite. När han väl fattade grejen med cykeln i söndags var han fantastiskt duktig på att hålla rätt avstånd, och i vintras innan jag började köra drag med honom så funkade det också helt okej med vardagsfot på löppassen.

...

Som väntat, ruggigt och jävligt. Dock fortfarande ganska varmt! Passet gick mestadels på asfalt, men självklart fanns där gräskant som åsnan kunde springa på. Han skötte sig mer eller mindre exemplariskt, framför allt verkar han fatta grejen med att springa rakt fram istället för att ta kissepauser var 50:e meter om han är bredvid mig och inte framför. Troligtvis sparar jag dragarbetet till antingen cykelpass eller när vi har sällskap i fortsättningen, eftersom han är mycket mer motiverad då.

söndag 8 september 2013

Ytterligare en logga på bloggen

Nu har jag lagt till en till bild nere till höger vänster (tack för påpekandet):
Mer information här

Jag är inte den som argumenterar bäst kring detta. Mitt motstånd till positiv bestraffning/negativ belöning motiverar jag med att jag själv mår skit om jag hela tiden ska agera aggro mot hunden, samt att han blir låg och fjäskig och osäker gentemot mig, när jag vill ha en hund som vågar boxas och råka misstagsnypa mig! Och ja, med Ior råder motsatsförhållande mellan vad jag ser som "arg träning" och hur han beter sig med mig i leksituationer. Klok hund generaliserar! 

Ena halvan av argumentationen mot stryphalsband går ut på just detta: vi vill istället använda positiv belöning, och i den mån det behövs negativ bestraffning (något kul plockas bort, istället för att obehag tillförs som i positivt straff). Med en sådan syn på träning är ett halsband som ger obehag (klämmer åt runt halsen, stryper lufttillförseln) en väldigt konstig sak att använda. 

Andra halvan, som även den mest hårdnackade behaviorist i sitt  Det är det enda som funkar! borde ta hänsyn till, är rent fysiska skador som kan uppstå. Wiplashliknande rygg- och nackskador är ett fenomen som nämns, högre ögontryck är en konsekvens som man uppmätt och andra mer extrema fall nämner tunnare kedjor/snören som skär in mellan kotor och orsakar större skada. 

Eftersom jag enbart har känsloargument i den första halvan, och inte alls är särskilt kunnig i den andra, rekommenderar jag att den intresserade följer länken och läser mer där! 

Och personligen tycker jag att reglerna i rallylydnad, som enbart tillåter halsband (ingen begränsning på typ) och koppel, är en aning stelbenta. Må vara för att hunden ska föras med löst hängande koppel, men när det är inskrivet i reglerna att hundens viftande svans får slå omkull koner (vilket jag aldrig hört talas om!), tycker jag att man kan tillåta deltagarna att låta det sträckta kopplet bli en mindre obehaglig upplevelse för hunden. 

Och nu pratar jag om obehag igen, som om jag visste nåt? Nå, det enda jag kan tala om är att min hund är många gånger mer reaktiv i halsband än i sele, och i stort sett garanterat gör utfall i det förra i situationer som inte alls är ohanterliga i selen. 

Samtidigt får jag erkänna att jag så sent som igår hängde en kedja runt halsen på skurken. Vi skulle ut på kvällskiss, de fasta halsband som fanns att tillgå hade minst sagt veka plastspännen och enda selen jag fått med mig på resan till mina kära päron var den omåttligt jobbiga bilselen. Jag vet också att Ior inte drar särskilt mycket, om ens något, i den miljön. Detta är förklaringar, men ingen motivation till att jag tycker det är okej att hänga stryp på hunden: nästa gång ser jag till att ha med mig det jag behöver!

Dagens

Rallylydnad med externbelöning i form av tennisboll, samt mjukosten hos mig. Strålande sol på planen framför huset, perfekta förutsättningar!  Läggande under gång, kan fortfarande bli kvickare och jag rättar till honom alldeles för ofta (lägger sig inte hela vägen, armbågarna måste i direkt på "ligg"!). Följsam och riktigt fin kontakt i svängar, trängde någit i vänstersväng i början och tappade efter i transportsträckor på slutet.  Mitt fel, får sluta tidigare!

Ja, också har han fått ca 5 km cykeltrav också.  Bredvid cykeln pga värmen, det var lite lurigt i början men när han kopplade var han skitduktig! Finns kanske hopp om odågan ändå. Tyvärr var jag på lite för dåligt humör så han fick lära sig medelst inbromsningar och allt surare matte... bytte iaf ton när han sprang fint bredvid bakhjulet, men hade inte behövt lacka ur. Har blivit slarvig med det och känns som att han är mycket fjäskigare och osäker mot mig. Inte kul! Jag har mitt ideal för hur jag ska bete mig med honom eftersom jag vill ha en självsäker och trygg hund. Inte för att Ior är raka motsatsen, men jag tycker att vår relation går delvis åt fel håll. Alltså: skärpning!

lördag 7 september 2013

Fågelhund?

Ior har inte brytt sig om fåglar, åtminstone inte sen han försökte skrämma fart i några änder första veckan.  Och fram till idag, då.
En liten en, jag såg den, tänkte äh, han går förbi och sen såg jag honom galoppsnubbla ut i ett nyplogat gärde, fågel någon meter ovanför honom.  Pust och stön.
Som tur var har vi en helt okej inkallning från när han fixerar på nåt, så direkt när han stannade upp och spanade kunde jag ropa in honom.  Ingen stor skada skedd, mer än att jag behöver börja tänka på det där med anti-jakt träning lite mer på allvar.  Det och hundmöten behöver en nytändning... mitt problem är att jag inte tror på något tillräckligt för att lyckas med det.
Jag? Nä, jag har inte gjort nåt

fredag 6 september 2013

Hemskt

Läser om människor vars hundar hamnat i käften på större modell som ruskar och har sig, och är lite tacksam över att Ior är såpass stor att det inte händer honom. Utifrån erfarenheten att även om jag har koll på min hund så gäller det inte nödvändigtvis för andra, är det skönt med en som antingen kan sätta emot lite eller springa ifrån.

Springa därifrån antagligen, som sagt jagad av katt...

torsdag 5 september 2013

Dagboksinlägg - allt på en gång.

Först och främst har vi lekt ute i skogen. Han har haft en högst trevlig attityd, galopperat som en dåre på inkallningarna. Eller, han gjorde det fram till att det blev varmt, och det var inte jättesvårt att se på honom att det var värmen. Riktigt skittråkigt att han backar ur alla selar utom webmaster, annars hade han sluppit ha stor svart platta på ryggen. Min tanke är också att fortsätta använda samma sele fast kortare lina/släpande koppel/lös, i bästa fall blir det tydligare för honom, annars gör det varken till eller från och det är okej det med.

Vi mötte lite hundar ute idag också, sådana han träffat förut. Då fungerade inte inkallningen, däremot stoppsignal/bekräftande av att han stannar istället för att gå fram.

På rallylägret pratade vi om felsignal, att tighta upp så att hunden inte slarvar och låter sig rättas till med sånt den faktiskt kan. Och jag har försökt, både i träning och i vardag, men det skapar inget annat än osäkerhet. Må vara att jag är dålig på att hantera det, men Ior ska inte tycka att han behöver sikta två meter vid sidan av mig för att han inte litar på att jag faktiskt vill ha in honom, trots att jag ropat. Och jag vet  ju att vi funkar så, och jag vet att det är tillåtet att sålla i vad instruktörer säger. Och ärligt talat, jag är fullt nöjd om min dåre gör saken perfekt 8 gånger av 10 istället för 10 av 10.

Nu på kvällen har vi shejpat ett par htmpositioner (nr 2 och 6 i denna), många roligt! Börjar i stillastående så han vet var han ska vara, tanken är att sedan börja med att jag backar för att få ihop sidoförflyttningen. Det känns också som ett lättare sätt att kunna locka fram den rörelsen, när jag ser hela honom (sidosteg är det vi är sämst på i rallylydnaden, i min mening). Nästa projekt är motsvarande positioner bakom ryggen, att han ar ett snyggt läge där är väl också användbart i ingångar och liknande.

Jag tror dessutom att shejpingen är precis det jag och Ior behöver i vårt samarbete just nu. Vi har tragglat så mycket rallylydnad, snabba reaktioner och tighta positioner att det blir tjatigt. Vi behöver leka nya lekar, och jag behöver släppa all dum prestationsångest. Jag har absolut blivit bättre, och är väldigt glad över hur jag reagerade på tävlingen, men det sitter ndå där och pockar på när fröken kanonkula och hennes fantastiska matte har ett RLD N och kommer på inkallning i typ alla störningar och och och...

Det jag kämpar med i nuläget verkar vara att byta en extern måttstock det går så bra för alla utom MI-HIIIG  till en intern där jag kollar på 1) om vi har kul 2) om vi gör framsteg. Inte för att vi slutat med något av det, men det är dumt att tappa fokus på det som spelar roll ja jag gillar klyschor. 

Snart blir det kvällsrunda med mer knasigt positionsarbete. Det ska bli riktigt kul!

onsdag 4 september 2013

Slö rallylydnad, bättre skogspromenad

Jag behöver bli bättre på att hålla mina planer.

Tanken efter helgens läger var en rallyfri vecka, dvs skogslufsa med fokus på inkallning och fysträning utifrån vad kropp och väder tillåter. Ändå kunde jag inte låta bli att "passa på" när det nalkades träningsträff med bana.

Tio minuter innan vi gick till träningen. Visst tusan kunde jag låtit bli!

Och vad händer, när man går dit utan plan och utan egentlig vilja?

Nos nos nos, fokus annanstans (jag brukar säga att Ior tycker det är viktigare att skvallra än att träna rallylydnad). Å andra sidan, snygga svängar utan handsignalen - tänker att jag fortsätter vara tyst, men visar med axlarna - och ett riktigt fint sitt från springande. Och mycket bättre avstånd från skyltarna.

 Men den generella känslan var trött, ofokuserad och rörig, vilket är synd! Så nu rör vi inte rallyn på en vecka från nu istället, han kan alla moment så att det är tävling söndag nästa vecka känns lugnt.

Skogstroll
Nu på kvällen blev det en timmes vända i skogen, och tro fan att jag inte behövde använda linan en enda gång! Igen! Nu säger det inte så mycket eftersom vi bara mötte orienterare och inga andra hundar (inget synligt vilt heller för den delen), men å andra sidan är det bra med enklare tillfällen där hunden får lyckas, amirite?

Avsaknaden av möten kan vara pga att jag i stort sett helt slutat gå på spåren, utan istället satsar på att klänga runt i skogen. Mycket roligare enligt skrutt också! I inkallning på spåren lunktravar han, medan i skogen vänder han (oftast) på en femöring och galopperar (alltid) in till mig. Och detta när jag står still!

Däremot märker jag att jag börjar bli inkonsekvent, fel signal rullar ut ur käften och ajsing bajsing Kajsa lilla då blir han osäker och inte alls lika klockren. Det jag ska använda är: 1 vissling = stanna, 1 vissling + "IJOHR!" snabbt = inkallning. får la se om jag lyckas få nån ordning på min jävla skalle.

Idag märkte jag också hur mycket jag styrt honom. Inte konstigt, med tanke på att jag inte velat låta honom gå utanför linans räckvidd, men fortfarande lite kass när man har en hund som försvinner in i sin egen värld. Jag håller ändå koll så han hänger med, liksom. Därför lät jag bli att säga till när jag svängde, sådär en tre gånger i alla fall. När han stått och sett förvirrade ut en stund avslöjade jag med ett rop var jag befann mig, och jävlar vilken fart det blev! Han verkade något mer uppmärksam i alla fall, men det i kombination med skvaller på hund och hare blir nog mina största fokus i lösträningen som kommer.

Uppdaterat

Har lagt till älskade tant grånos i änglavänner. Det är snart sju år sen hon försvann, men lik förbannat svider det. Jag var in i döden rädd för hundar innan henne, och förlåter fan inte den här världen för att hon inte finns längre. Stina var jag beredd på, vi hade sett det länge, men Zita... hon fick vara pigg och frisk, ja, men det gör det knappast lättare för en själv. Själv gick jag ettan på gymnasiet och det är inte en rolig tid att förlora en vän.

Jag saknar dig gumman. 

Morgontrött åsna

Vaknade av mig själv kl 8, konstaterade att det var svalt nog att springa en vända med hunden om jag passade på direkt, och gick således upp. Ior ligger kvar i sängen och blänger. Han vill ha sovmorgon!
Alltså denna blick.

När jag sedan lyfter ner dragbältet, vad händer? Jo, han får tokfnatt! Ska busa, bråka, kom igen kom igen kom igen! Himla fint att han tycker det är så roligt. 

tisdag 3 september 2013

Promenad med Hundträffar Göteborg!

Yes, idag var det premiär för våra tisdagspromenader i Ruddalen. Tidigare har gruppen haft promenader på olika ställen på helgerna,och likaså träningsträffarna så det är lite roligt att vara med och dra igång något nytt. Själva gruppen (loggan till vänster är en länk till hemsidan) är  inte heller särskilt gammal, och går ut på att alla delar med sig av sin kunskap och tips om hur man har kul med hunden. En underbar idé, tycker jag!

Idag hade vi en ärkefiende med, och generellt ganska många hundar som inte varit med innan så bitvis blev hundarna väl spända, men jag tycker alla skötte det snyggt och respekterade varandras gränser på ett bra sätt. Egentligen är jag inget stort fan av flooding som träningsmetod, men just därför tror jag att återkommande promenader på samma ställe är en bra grej. En bekant miljö, inte samma press på att man måste ta sig runt slingan med alla andra utan man gör som det passar en själv och hunden. Nu funkar Ior helt okej även där, men jag kan känna att det hade varit bra om jag inte varit så jävla envis med att gå runt exempelvis Delsjön med en lite för stressad hund de där första gångerna, utan istället bara betraktat. Men det är lite som rasthagen, svårt att övertyga sig själv om nyttan i att skita i den förrän man tabbat sig. Yup, jag är mänsklig och klantar mig, men tycker i alla fall att jag närmar mig mitt ideal! Eller, Ior gör i alla fall det ;)

Nu ska vi bara se om jag får några som nappar på mina idéer för träningsträffar, behöver ju deltagare för att det ska bli något av saken!

Okej, jag kanske saknar sommaren litegrann



måndag 2 september 2013

Dagmatte och lite rallylydnad

Idag har vi hälsat på en potentiell dagmatte, hon verkar riktigt bra! Framför allt snäll och omtänksam om hunden, erfarenhet av stora hundar och ett fint grönområde nära intill. Tjoho! Jag har känt att det behövs lite hjälp, särskilt nu när husse är borta, för att jag ska kunna ha heldagar i plugget. Det blir alltså inte varje dag, mer än under VFU-perioderna, och när jag har sådana så är han inte helt ovan vid att lämnas över dagen. Perfekt!

På vägen hem fick vi vänta lite på Järntorget i ett vagnbyte. Vad bättre att göra än lite rallylydnadsträning? Massa störning och lite publik, precis det Ior och jag(!) behöver öva på. Enkla saker: kontakt i frontposition, och sedan sitt - stå i grundposition. Ett varv runt en stående hund blev det också, han rörde inte en tass! De saker jag försökte mer halvhjärtat, och som nog kan behöva lite eget fokus nästa gång, är ingångar och raka positioner.

Idag tar vi en soffdag


Eller, det blir väl en del skogsmys också, men jag upptäckte att jag lånat hem fel bok så måste köpa och läsa en till seminariet idag. Hipp hurra för läskunnighet! Eller nåt.

I övrigt märks det väldigt tydligt att hösten är här: igår var det fingervantetemperatur på morgonvändan, och Ior ligger i sängen och nära och fryser redan ibland. Jag gillar hösten, finns inget bättre än höstluft, men vetetusan om min regnhatande hund håller med mig.

söndag 1 september 2013

Träningslägertrötta

Både lördag och söndag har gått i rallylydnadens tecken, kl 10-17 båda dagarna har lämnat både mig och Ior ganska möra.  Man kan tro att en lärarstudent på sitt fjärde år äger någon form av planeringsförmåga, men icke... Numera kommer det alltså bli lite mer träningsdagbok här, där jag förhoppningsvis lyckas
 - planera passet konkret
 - välja få tydliga kriterier som belönas,
 - tänka ut vad hunden "får göra fel" som ignoreras pga annat fokus under passet, 
 - och om något är såpass befäst att jag kan använda felsignal.
 - dokumentera och utvärdera efteråt.

Sedan har vi den rent genomförandemässiga förbättringspotentialen, det vill säga hur det ser ut när vi faktiskt går banor. Att göra där:
 - Öka tempot! Ser ut som sirap, insåg jag när vi kollade på filminspelningar av banor. Vet inte om det är en nyuppkommen gardering mot nos eller om det alltid sett ut så, men oavsett så ska det bort! Ior blir frustrerad och uttråkad i längden, så tjänar antagligen på att få lite fart på benen. 
 - Jobba bort mitt viftande med vänsterhanden när vi svänger. Började med det när vi fick en kvart att göra vad vi ville, och vred istället bara på överkroppen lite innan svängen. Känns verkligen bättre! 
 - Hålla avståndet till (inte springa in i) konor och skyltar...