måndag 3 juni 2013

Milstolpe?

Erkänner villigt att jag är med i alldeles för många hundgrupper på facebook. tack vare det har jag presenterat mig och Ior ett antal gånger, och insåg precis att sista gångerna har jag inte ens nämnt att han är en omplacering. Det har inte riktigt gått ett år, men det känns viktigt att jag inte längre definierar relationen med min hund utifrån det liv han hade innan.

Visst kan jag önska att jag hade fått arbeta med inkallning och hantering från början, istället för att behöva slita mitt hår med en slyngel som saknar minsta anknytning till mig. Men nu när så mycket av min träning ger resultat, och dessutom vissa av de beteenden jag arbetar med uppkom efter att jag tog över honom (könsmognad - hanhundar) så kan jag inte se honom som annat är just min hund. 

Ett exempel är passivitetsträning, som när den är "för sakens skull" är totalt meningslös enligt både Ior och mig. Samtidigt har jag en hund som sover på tågresor, kontakt- och träningsbar i ett sällskap där flertalet hundar gör utfall när det får chansen, och får ofta höra att han är otypiskt lugn för att vara dalmis. Dock inte av någon som haft rasen, än sålänge ;) Hur som helst så har han blivit skitduktig på det som är viktigt för mig, medan andra saker HOST signalkontroll HOST bara inte blitt av. 

Har i alla fall efterlyst lite träningssällskap i Skövde också, syrran verkade inte så tänd på att börja spåra själv utan ville gå kurs först, och springa inbillar jag mig inte att hon vill sällskapa med mig. Det blir en spännande sommar!