Först och främst har vi lekt ute i skogen. Han har haft en högst trevlig attityd, galopperat som en dåre på inkallningarna. Eller, han gjorde det fram till att det blev varmt, och det var inte jättesvårt att se på honom att det var värmen. Riktigt skittråkigt att han backar ur alla selar utom webmaster, annars hade han sluppit ha stor svart platta på ryggen. Min tanke är också att fortsätta använda samma sele fast kortare lina/släpande koppel/lös, i bästa fall blir det tydligare för honom, annars gör det varken till eller från och det är okej det med.
Vi mötte lite hundar ute idag också, sådana han träffat förut. Då fungerade inte inkallningen, däremot stoppsignal/bekräftande av att han stannar istället för att gå fram.
På rallylägret pratade vi om felsignal, att tighta upp så att hunden inte slarvar och låter sig rättas till med sånt den faktiskt kan. Och jag har försökt, både i träning och i vardag, men det skapar inget annat än osäkerhet. Må vara att jag är dålig på att hantera det, men Ior ska inte tycka att han behöver sikta två meter vid sidan av mig för att han inte litar på att jag faktiskt vill ha in honom, trots att jag ropat. Och jag
vet ju att vi funkar så, och jag vet att det är tillåtet att sålla i vad instruktörer säger. Och ärligt talat, jag är fullt nöjd om min dåre gör saken perfekt 8 gånger av 10 istället för 10 av 10.
Nu på kvällen har vi shejpat ett par htmpositioner (nr 2 och 6 i
denna), många roligt! Börjar i stillastående så han vet var han ska vara, tanken är att sedan börja med att jag backar för att få ihop sidoförflyttningen. Det känns också som ett lättare sätt att kunna locka fram den rörelsen, när jag ser hela honom (sidosteg är det vi är sämst på i rallylydnaden, i min mening). Nästa projekt är motsvarande positioner bakom ryggen, att han ar ett snyggt läge där är väl också användbart i ingångar och liknande.
Jag tror dessutom att shejpingen är precis det jag och Ior behöver i vårt samarbete just nu. Vi har tragglat så mycket rallylydnad, snabba reaktioner och tighta positioner att det blir tjatigt. Vi behöver leka nya lekar, och jag behöver släppa all dum prestationsångest. Jag har absolut blivit bättre, och är väldigt glad över hur jag reagerade på tävlingen, men det sitter ndå där och pockar på när
fröken kanonkula och hennes fantastiska matte har ett RLD N och kommer på inkallning i typ
alla störningar och och och...
Det jag kämpar med i nuläget verkar vara att byta en extern måttstock
det går så bra för alla utom MI-HIIIG till en intern där jag kollar på 1) om vi har kul 2) om vi gör framsteg. Inte för att vi slutat med något av det, men det är dumt att tappa fokus på det som spelar roll
ja jag gillar klyschor.
Snart blir det kvällsrunda med mer knasigt positionsarbete. Det ska bli riktigt kul!