Hundgöra

Jag började ju formulera nuvarande utmaningar i hunderiet i förra inlägget, och kom såklart på nu att det kan vara bra att spalta upp det ordentligt, alltihop, för att kunna gå tillbaka och gotta sig i allt som hänt (redan en hel del på inte ens en månad, men man blir så lätt hemmablind och vill mermerMER).

• Promenader (såklart). Grabben verkar tycka att det där med att gå bra i kopplet, det lär man sig från person till person: testar gränser och vad som faktiskt krävs, kan dra något ohyggligt om man inte är konsekvent och stabil. Ett tag klickade jag på slakt koppel, men dels så är han som sagt inte så intresserad av den belöning jag kan erbjuda i jämförelse med typ tikpiss, och dels vill jag till att börja med inte belöna att han springer med näsan i backen (då var det absolut noll kontaktsökande från hans sida, jag som tog initiativ konstant). Hittade någon som publicerat anteckningar från kurs med Turid Ruugas, och även läst hennes bok om lugnande signaler. I alla fall, inspirerad av detta har jag nu kört med att stanna, helt passiv, tills han söker kontakt. Det kan ta en jäkla tid ibland, eftersom precis allt annat är så fruktansvärt intressant, men eftersom det är ögonkontakt (och numera även ett par steg mot mig, stegrar svårighetsgraden eftersom) jag väntar på så blir det även mycket mer kontakt, som Junior själv får ta intitiativ till. Dessutom har detta långdragna stillastående haft positiva effekter på
• Passivitetsträningen som i början var helt omöjlig: han kröp ur selar, tjöt och ylade så fort man satte sig på en bänk och var även stirrig inomhus. Har dels suttit och kliat honom på skuldran/bröstet (skuldran var den enda kontakten han accepterade första tiden, allt annat gick han ifrån mig), sittandes på bänk och satt honom mellan knäna så att han har mig bakom, och väldigt lugnt hållt honom stilla. Nu sitter han på egen hand och spanar lugnt när vi väntar på vagnen vid Korsvägen! Just att stanna när han drar i kopplet (stressar iväg) och låta honom spana in det närliggande området i sin egna takt, och han sen bestämmer när vi går, tror jag har haft lugnande effekt också för att han hinner ta in alla nya intryck (ett år gammal och flyttar till centrala Göteborg, klart det är spännande!).
• Ensamträning däremot har varit både till och från, dels har det tagit tid innan han varit trygg nog med att jag kommer tillbaka, dels vill jag att han är nyrastad men nervarvad när man går vilket ger halvsmalt tidsintervall. Kan numera gå och handla utan att han låter, vare sig när man går eller kommer hem (ska lägga telefonen att spela in nästa gång så man vet vad som händer under tiden), men han ligger vid dörren och väntar, vaket uttryck, så något sova är det inte tal om i alla fall. 
• Skäller gör han väldigt sällan, och då handlar det oftast om att han haft det för tråkigt för länge. Han börjar röja runt och leka med det som står till buds (soffkuddar och filtar är en höjdare), tittar på mig för att få respons, och skäller om den uteblir. Dessutom blir han mycket mer vaktig och reagerar om det låter i trappuppgången, vilket inte händer annars. Helt enkelt, understimulerad pojke hittar egna uppgifter. Eftersom jag inte tycker att han är sådär förtvivlat svår att hålla nöjd så blir detta mer och mer sällan. Dessutom var han som sagt långt mycket stressigare i början: har även bytt ut lekar som innebär springa efter boll/pinne med godisletande i gräsmattor/skog, kampandet om reptrasan kvarstår pga det jag tidigare skrivit om hundmöten (orkar inte upprepa här). 

En vanlig dag består av morgonrunda 20-45 min, lunchrunda likadan, längre på eftermiddagen (alltemellan 1-3 h då det tar en stund att ta sig till bra skog eller rasthage), och en till normalrunda på kvällen. Sista-på-kvällen-kiss är omöjligt, eftersom han stressar upp sig och i sådana fall behöver nattas i en halvtimme; då kommer jag hellre in en halvtimme innan jag tänkt gå och lägga mig. 

Aktiviteter: skogspromenad i långlina (vänder då och då, igen när han sprungit förbi mig då som följsamhetsträning), balansgång där vi hittar nåt kul - han hoppade på eget intitiativ upp på ett par ställen vid Liseberg/Korsvägen/Universeum någon vecka efter att jag trugat honom upp på stockar! - och krypa under, hoppa över saker och så vidare. Hitta godisar som jag kastat ut vilket är jätteroligt, jag har aldrig spårat men skulle vara kul att testa med honom! Samt miljöträning, där det blir mycket stillastående och titta på allt häftigt: första gången vi gick förbi Korsvägen tog det nog halvtimmen-trekvart, men oj vad lugn han kan vara där nu! Tycker stanna och titta är ett väldigt bra sätt att hantera nya konstiga saker om man är hund, så det har ju kommit lite gratis även om jag måste vara uppmärksam så han inte låser sig på något och stressar.