tisdag 28 augusti 2012

Vilodag

min lilla åsna <3
Igår var vi ute i 5 timmar. 3 av dessa i för oss ny skog där vi gick, klättrade i ganska branta backar, och så fick Ior simma lite på ett ställe. Ior kutade dessutom runt i 15 m lina (som ca halvvägs togs in till drygt halva pga svårt att upptäcka möten) och hade jätteroligt och blev totalt sett JÄTTEtrött - och skitig och nöjd, så klart.

 På hemvägen, alltså efter över 4 h ute, drog han något fruktansvärt i kopplet, inte jättekonstigt, han är väl trött tänkte jag. Testade i alla fall att öva lite fot och på-vägen-trix (snurra bredvid mig), och oj har nog aldrig sett honom så lyhörd i så, hur säger man, störd miljö? Gissar att han behövde få ur sig ltie spring i benen för att skallen skulle funka rätt.

Så idag är vi hur som helst soffpotatisar. Det regnar, båda är möra efter gårdagen, och det vi gjort idag är mest lite hjärngympa:

  • del av frukosten i kongen, ost som lock i båda ändar
  • "slöa" = ligga på sidan, nytt för idag: ibland blev det för roligt att träna och då rullade han runt istället, men annars satt det på ett par minuter!
  • repeterat gamla godingar som snurra, sitt och ligg (de två sista funkar bäst på bara handsignal, tror de låter lite för lika).  

måndag 27 augusti 2012

Solen skiner

Jag och snyggot till vänster har haft massor av äventyr senaste dagarna!

  • Åkt tåg till och från Skövde för att hälsa på familjen och tillhörande flock (9-årig surtant och 2-årig busfröken, massa hundar!). Lite gnälligt på vägen dit, men hem sov han nästan hela tiden!
  • Buspricken försökte rymma konstant eftersom han kommit på hur man öppnar dörren hos mina föräldrar: ett par gånger glömde vi låsa, men han kom direkt när jag ropade! Eller snarare mullrade, så han vågade inte annat...
  • Besökt hundrastgård med tidigare nämnda busfröken, så sprungit och lekt (bilden är därifrån)
  • Varit på öppet hus för att spana in ett ställe som har hundkurser. Ännu mer andra hundar, sjuuuukt spännande! 
Nu blir det ut på långskogspromenad i lina, han springer inte sådär himla mycket mer men det blir ju friare rörelser än att bara vara kopplad. Ha honom lös törs jag inte alls, han sticker efter allt som rör sig eller bara ser lite intressant ut för stunden. Tränar inkallning under promenaderna, oftast med lek som belöning när han kommer, och vänder utan att säga till/gömmer mig för att han ska hålla lite koll. Får hoppas att det ger lite resultat så småningom.


onsdag 22 augusti 2012

Skratta då för fan

Jag har fått tag på en hund med särskild smak. Han har tidigare uppskattat torkade hudben, så fixade ett sånt till honom, lite i hopp om att behålla den vattenflaska jag har kvar (3 st har fallit offer för bestens tänder, hittills).

Vad gör han? Vankar av och an, gnäller, allmänt upprörd. Fattar noll tills han lägger tuggisen i soffan, först försöker trycka ner det i soffan, sedan buffar och knuffar på kuddar och filtar så det ska gömmas. Han vill gräva ner skiten! När den är tillräckligt gömd går han och hämtar - ja, just det - en vattenflaska! har behållt en av de tidigare offren som aktivitetsleksak, gjort hål på visa ställen och sådär, och den är såklart mycket godare att tugga på (fast inte tillåtet pga vill inte ha vassa plastbitar i magen).

Har även upptäckt det i bokhyllan en gång (han har inte varit själv med det - är sjåpig - men jag har som sagt tentapluggat).



Övrigt småjobbigt: ibland plockar han upp saker som ligger i vägkanten. Där kan tydligen finnas sanitetsprodukter av typ slutar-med-blått-snöre. UÄEWCH

tisdag 21 augusti 2012

Hundgöra

Jag började ju formulera nuvarande utmaningar i hunderiet i förra inlägget, och kom såklart på nu att det kan vara bra att spalta upp det ordentligt, alltihop, för att kunna gå tillbaka och gotta sig i allt som hänt (redan en hel del på inte ens en månad, men man blir så lätt hemmablind och vill mermerMER).

  • Promenader (såklart). Grabben verkar tycka att det där med att gå bra i kopplet, det lär man sig från person till person: testar gränser och vad som faktiskt krävs, kan dra något ohyggligt om man inte är konsekvent och stabil. Ett tag klickade jag på slakt koppel, men dels så är han som sagt inte så intresserad av den belöning jag kan erbjuda i jämförelse med typ tikpiss, och dels vill jag till att börja med inte belöna att han springer med näsan i backen (då var det absolut noll kontaktsökande från hans sida, jag som tog initiativ konstant). Hittade någon som publicerat anteckningar från kurs med Turid Ruugas, och även läst hennes bok om lugnande signaler. I alla fall, inspirerad av detta har jag nu kört med att stanna, helt passiv, tills han söker kontakt. Det kan ta en jäkla tid ibland, eftersom precis allt annat är så fruktansvärt intressant, men eftersom det är ögonkontakt (och numera även ett par steg mot mig, stegrar svårighetsgraden eftersom) jag väntar på så blir det även mycket mer kontakt, som Junior själv får ta intitiativ till. Dessutom har detta långdragna stillastående haft positiva effekter på
  • Passivitetsträningen som i början var helt omöjlig: han kröp ur selar, tjöt och ylade så fort man satte sig på en bänk och var även stirrig inomhus. Har dels suttit och kliat honom på skuldran/bröstet (skuldran var den enda kontakten han accepterade första tiden, allt annat gick han ifrån mig), sittandes på bänk och satt honom mellan knäna så att han har mig bakom, och väldigt lugnt hållt honom stilla. Nu sitter han på egen hand och spanar lugnt när vi väntar på vagnen vid Korsvägen! Just att stanna när han drar i kopplet (stressar iväg) och låta honom spana in det närliggande området i sin egna takt, och han sen bestämmer när vi går, tror jag har haft lugnande effekt också för att han hinner ta in alla nya intryck (ett år gammal och flyttar till centrala Göteborg, klart det är spännande!).
  • Ensamträning däremot har varit både till och från, dels har det tagit tid innan han varit trygg nog med att jag kommer tillbaka, dels vill jag att han är nyrastad men nervarvad när man går vilket ger halvsmalt tidsintervall. Kan numera gå och handla utan att han låter, vare sig när man går eller kommer hem (ska lägga telefonen att spela in nästa gång så man vet vad som händer under tiden), men han ligger vid dörren och väntar, vaket uttryck, så något sova är det inte tal om i alla fall. 
  • Skäller gör han väldigt sällan, och då handlar det oftast om att han haft det för tråkigt för länge. Han börjar röja runt och leka med det som står till buds (soffkuddar och filtar är en höjdare), tittar på mig för att få respons, och skäller om den uteblir. Dessutom blir han mycket mer vaktig och reagerar om det låter i trappuppgången, vilket inte händer annars. Helt enkelt, understimulerad pojke hittar egna uppgifter. Eftersom jag inte tycker att han är sådär förtvivlat svår att hålla nöjd så blir detta mer och mer sällan. Dessutom var han som sagt långt mycket stressigare i början: har även bytt ut lekar som innebär springa efter boll/pinne med godisletande i gräsmattor/skog, kampandet om reptrasan kvarstår pga det jag tidigare skrivit om hundmöten (orkar inte upprepa här). 
En vanlig dag består av morgonrunda 20-45 min, lunchrunda likadan, längre på eftermiddagen (alltemellan 1-3 h då det tar en stund att ta sig till bra skog eller rasthage), och en till normalrunda på kvällen. Sista-på-kvällen-kiss är omöjligt, eftersom han stressar upp sig och i sådana fall behöver nattas i en halvtimme; då kommer jag hellre in en halvtimme innan jag tänkt gå och lägga mig. 

Aktiviteter: skogspromenad i långlina (vänder då och då, igen när han sprungit förbi mig då som följsamhetsträning), balansgång där vi hittar nåt kul - han hoppade på eget intitiativ upp på ett par ställen vid Liseberg/Korsvägen/Universeum någon vecka efter att jag trugat honom upp på stockar! - och krypa under, hoppa över saker och så vidare. Hitta godisar som jag kastat ut vilket är jätteroligt, jag har aldrig spårat men skulle vara kul att testa med honom! Samt miljöträning, där det blir mycket stillastående och titta på allt häftigt: första gången vi gick förbi Korsvägen tog det nog halvtimmen-trekvart, men oj vad lugn han kan vara där nu! Tycker stanna och titta är ett väldigt bra sätt att hantera nya konstiga saker om man är hund, så det har ju kommit lite gratis även om jag måste vara uppmärksam så han inte låser sig på något och stressar. 

tenta, hundmöten m.m


Heh, ja, har nog aldrig brytt mig så lite om en tenta någonsin. En kvalificerad gissning är att anledningen är stor och vit med bruna prickar och kattgula ögon.



Min lilla gris/katt/ko sover såklart skitgulligt, samt är väldigt trött efter att ha rejsat runt på Storön i Bottensjön (och inte helt bekväm med ljudet från båten, får väl erkännas). Han är lite feg, på HUVVA NU STICKER JAG/VÄGRAR JAG GÅ-sättet vilket i min värld är oändligt mycket bättre än ett machopaket som hanterar rädslor med aggressivitet.

Klippa klorna är ingen höjdare, och mat/godis är ganska mähä så att belöna/distrahera funkar lite halvt. Hundmöten är alldeles för spännande och helst ska man fram och leka direkt, det är väl bara att dra tills det lossnar? Jag tror att allt kontaktjobbande har haft lite resultat iaf, för nu kan jag distrahera honom med en repknut så skuttar vi iväg i lek istället för att bry oss om andra hundar. Dock krävs minst fem meters avstånd för att han över huvud taget ska bry sig när jag buffar till honom med leksaken, och jag vet ju inte hur det uppfattas av andra hundägare (ähem, lösa hundar som hänger på förstör lite idén med det hela). I min värld är det trots allt oändligt mycket trevligare med ett ekipage som kampar lite för sig själva än att besten hänger mot dem.

Sådan är alltså min början till skvallerträning, och jag kan lova att jag försökt med alltifrån vanlig mat till "riktigt" hundgodis (inte lyxiga köttvarianter då) till falukorv samt farmors hemmalagade köttbullar. Hade jag kunnat distrahera honom med mat hade det varit så oerhört mycket enklare, men ser han något intressant spottar han bara ut allt som bjuds. Förut tog han inte leksaken heller, oavsett avstånd till mötande hund, men en del är väl som sagt att det har blivit lite mer relation nu.

Som avslutning en lite mer actionbild - han sover ju långt ifrån hela tiden! (Lek med syrrans tös, hon som tog bilden)

tisdag 7 augusti 2012

Sommarledigt

Ja, det kan man väl kalla det som varit, även om jag mest inte orkat pga jobbat som en tok. Nu har jag bytt bort mina sista dagar istället, för

  • (om)tentaplugg
  • slutet på säsong är seeeeeeeeegt 
  • JAG HAR BLIVIT MED HUND U GUYS HE'S AWESOME
En dalmatinerpojke på ett år som tar mina mjukisbyxor och lägger sig på när han vill påstå sig övergiven, leverfärgade med de ljusaste ögonen jag någonsin sett på en hund, + leker som en katt med sin goseråtta. Namn: Boris i stamtavla, Junior från förra familjen, kallas här bl.a katten, spöket (farmors påfund, pga teckningen i ansiktet) eller kräket (min underbara syster). Bakgrund: lite bortskämd familjehund som inte fick den tid de tycker han förtjänar. Så eh, uppdateringstakten kanske inte kommer vara sprudlande i fortsättningen heller: jag vill ju fokusera på plugg och hund istället för tusen olika saker OCH NU ÄR JAG DÄR! Otroligt häftig känsla att faktiskt kunna förändra sitt liv till det man vill.