torsdag 20 december 2012

Konsten att glida nedför en isig trappa

Det här hände egentligen igår, men eftersom livet ganska sällan bjuder på anekdoter av värde, och jag var upptagen med att ha det riktigt gött igår, så kommer min lilla berättelse idag.

Fast det är ingen stor grej, eller så orkar jag inte bekymra mig om berättarteknik och sånt. Tog hursom en långpromenad igår, lite fram och tillbaka vid golfbanan, Ior kan kuta på öppna ytor och vi har det mysigt, typ. Kriterier för hemvägen var ungefär 1) inte gå tillbaka samma väg som vi kom och 2) gärna inte precis utmed all pendlartrafik.

Utifrån dessa, i mina ögon inte orimliga, önskemål knatade jag åt ett håll som vi går ibland, med en ganska rejäl nedförsbacke i slutet. Därtill är jag lite småtrött av att ha balanserat på den isgata som uppstått ur det pånytt frysta slasket, och tänker att jag hellre tar en kortare backe än att halka runt en ganska lång bit innan jag får kontakt med barmark.

Första bästa, alltså.

Nästan bäst av allt var att första halvan var helt okej. Det fanns en snökant som gick att gå på utan att halka okontrollerat, Ior följde godishanden och det var mest lite kul att behöva koncentrera sig lite. Sedan kom komplikationerna lite alltihop på samma gång.

En hund, av allt att döma ensam på tomten bredvid oss, gör först lekinviter och larmar sedan om att vi går förbi. Inte lika foglig Ior längre, med andra ord. Min snökant krymper och är snarare en väldigt hård skare utan något annat under, och någon meter fram - stentrappa. Buktande blankis över hela, inte minsta vitt i någon kant.Vad gör man då?

Svälj all stolthet och värdighet du någonsin inbillat dig att du haft, luta dig bakåt på händerna och haaasa låångsamt neråt. Fundera på om du ska låtsas som om du inte sett brevbäraren som står i slutet av backen, eller kanske tjoa något roligt? Fast det är fortfarande ganska långt ner, woooho, den där koncentrationen behövdes visst ja.

Till slut kom jag ju ner, bytte ett par ord med betraktaren, och skuttade vidare. Men nästa gång, då ska jag ta exakt samma halkfria väg både bortåt och hem.

lördag 15 december 2012

Bra morgon

Två småspår, bus i och med kramsnö, skvallerträning på andra hundar och nästa för varm med bara t-shirt i vinterjackan. Kan det bli bättre?

torsdag 6 december 2012

Soffpotatisar




Det duger visst inte att ligga vid min fötter längre.

Agility

Jupp, vi är anmälda till en kurs som börjar 14 januari!

Var på öppet hus där vi gick kurs i höstas, massor av hundar så första var det stenhårt fokus på att Ior skulle titta på mig istället för allt annat. Sen slappnade han faktiskt av lite, och när vi gick in till agilityprylarna hängde han med och tog både kamp och torrisar som belöning. Härligt värre!

Jag var såklart jättenyfiken på hur han skulle hantera en tunnel, och det var lite läskigt i början. Först fick han hämta lite godisar, max en halvmeter in. Paus, lite slalom (som vi gjort med cykelställ, fast inte så tajta pinnar >_>), och på't igen. Han gjorde det! Knata rakt igenom, skitbra. Tog ett par gånger, men lät det vara sen för han var spänd och dämpad, bättre att spara tills han har roligt. Han tog sig även igenom däcket och över längdhinder. Han hoppade till och med över höjdhindren, som var på en höjd passande småhundar! Han är ju korkad på rätt sätt i alla fall.

Nu ska jag bara börja peta in lite slalompauser i springrundorna :D

måndag 3 december 2012

Succé! ...och hundballeprat

Känns som att jag bara snackar skit om Ior, så nu kommer en fet hyllning!

För det första: bra start på dagen med lek bland massor av andra hundar framför Humanisten: Ior hälsade riktigt fint, var väl lite väl på att gräva i ett par hundars rumpor  men DET VAR INTE MIN SOM JUCKADE HALLELUJA! Han kutade ett par varv sådär, och framför allt lekte ordentligt och inte bara kollade på de andra eller velade mellan alla olika som han brukar. Sen tröttnar han som bekant ganska fort: tror det är Dalmatinerns ointresse för främlingar som kommer fram, det är kul att hälsa och kolla vad de har för stil men sen så liksom räcker det, och då sticker han hellre fram till de som går förbi. Idag insåg jag att det var därför han började hälsa på människorna, som är ganska lågt prioriterade (hundfolk smäller lite än nosa i gräset eftersom de kan ha godisar), så vi sa tack och hej när han gått varvet runt. Kalas!

 Bara det faktum att jag inte vurpat är värt en stor applåd, han kommer intill mig och går fot så fort jag ber om det GODIS GODIS GODIS är hemligheten vilket helt klart har räddat mig från hjärnskakning flera gånger om.

Åh, och vi såg två harar på dagens långpromenad (som blev kopplad träning eftersom han kutade på morgonen). Vi gick förbi den ena på två meters avstånd och jag lovar, han sträckte knappt kopplet! Jag kuttrade som en liten vårkåt fågel över hur duktig han var, som vanligt. Den andra stod han på bakbenen mot, men det var mer cirkusspanande än faktiskt koppelhäng på det med.

Ja, sen tränade vi massor på att svänga åt alla möjliga håll i olika hastigheter i fotgående. Han har en liten vana att kolla framåt då och då, typ spana lyktstolpar (ja, jag borde lära mig lite av min hund), men det släpper mer och mer! När jag ber om koncentrerat fotgående alltså.

Med anledning av det ökande träningsfokuset, morgonens fantastiska artighet och det faktum att jag vid förra besöket hos mina kära föräldrar kunde bryta hans juckande verbalt (ögonblickligen dessutom, på herr "jag kommer när jag luktat klart här! och här också... väntarå!"), så känns det som om det där med kastrering inte är lika akut. Ska försöka komma ihåg att fråga veterinären hur de ser på cancerrisk och kryptorchid pojk, det blir ju uppföljningssamtal på allergiutredningen om ett par veckor. Så som han utvecklas känns det som att kastrering pga beteende inte är nödvändigt (sällan att jag lägger tusenlappar på att han ska sluta slicka kiss), utan i sådana fall är det medicinskt. Utifrån hur han är i övrigt känns det absolut som att de, ganska få, utfallen är osäkerhet och då är det ju inte direkt någon hjälp som jag förstår saken. Framför allt så känns han ändå så lugn och sansad, och inte tokstressad som han var i början, att jag är övertygad m att det inte är nödändigt. I början var det ju unghundshormoner + flytt till hundtätt område där allt luktar mumma. Och 17 månader är ju långt ifrån vuxen, som jag förstått saken.

Okej, nu spårade sista biten, men summan av kardemumman: Ior börjar landa, och det känns riktigt jävla löjligt urbra.

lördag 1 december 2012

Bästa sömnen

På soffan i hög med hund efter en för oss mastig långpromenad (4 timmar). Härmed avsätter jag åtminstone en heldag per vecka till att bara ut och gå/leka/vara med vovveskrutt. Varit alldeles för lite av detta på sistone.

onsdag 28 november 2012

3 timmar i mörker

Hmm, ja, så går det när skoljäveln bygger på att man sitter inomhus dygnets ljusa timmar (fick in en kvarts rastning av hund och Kajsasjäl på lunchen). Hundskrutt har verkat småfrustrerad så tog en långsväng, helt enkelt, knatade uppe vid golfbanan vidare på ridvägar upp till Skatås. I långlina! Höll världens utkik så att det inte skulle komma någon stackare och bli fälld/snärjd/typdödad av snubbeltråden, men det vara bara i elljusspåret som det fanns andra käftar än undertecknad. Löste det med att för det mesta ha Ior precis vid sidan av mig, istället för fritt i linan, och släppa iväg honom enbart när jag inte såg någon annan. Öhh, skvallret har alltså inte riktigt kommit någon vart än så länge.

Ja, och såklart världens monsterutfall det sista som händer innan vi går in. Skönt att ha en sele med handtag som han garanterat inte slinker ur, då är mitt lilla avgrundskreatur åtminstone begränsad. Kan varit mitt fel som backade för att få honom till mig efter att han fått syn på andra hunden - han tror matte är osäker och vill fösvara? - och hade antagligen varit smartare av mig att vara mer vaken och ta in honom till sidan direkt (öh, trött efter 3 h ute), eller bara hala in honom. Tänkte att han inte ska gå först framåt, för att då blir det han som måste styra upp situationen, men nu har jag uppenbarligen upptäckt ett sämre alternativ. Dessutom blir min hund väldigt misstänksam när han är trött och vill bara köra bort andra, får intrycket av att han inte orkar hantera dem. Tänk om buffeln hade lite självinsikt!

Nåväl, majoriteten av mötena gick fint, kan jag trycka in godis i käften på honom är det lugnt, och han trippade stört fint bredvid mig förbi Korsvägen, Liseberg och ändå förbi st Sigfridsplan. Inte ens värsta utfallet hittills kan förstöra det!

lördag 24 november 2012

4 timmar

Ptja, jag och herr Ior har varit på ett litet evenemang runt Delsjön med ett trevligt gäng. Nej, det tar inte 4 timmar att gå den sträckan, men sen är det ju dit och hem igen, och helt plötsligt har man en jycke som inte ens lyfter på huvudet när jag ställer min tallrik en halvmeter ifrån honom och vänder ryggen till. TRÖÖÖÖTT. Han övertröttshärjade inte ens lite när vi kom in! Stora duktiga grabben då. Å andra sidan har jag fått mig ett rejält träningpass i axlar och bålstabilitet av de idiotryck och segdrag som han sysselsatte sig med under hela turen. Andra hundar är sjukt spännande, tack jag vet.

Mer eller mindre debut för webmasterselen också, använde den en kortis igårkväll med det räknas knappt. Beställde den med anledning av att herrn kom på att det går lika lätt att krypa ur selen i långlina, 15 meter bort, som i koppel (där jag kan hindra honom). Underligt nog hade jag inte tänkt på den saken heller. Skrämselhicka! Kanske kommer bilder här så småningom, men mitt stora problem är att usbporten på kameran är paj, och jag har fortfarande inte skaffat kortläsare. Lite pinsamt med tanke på att jag upptäckte saken i september. Vilket å andra sidan inte är så himla mycket, om man kommer ihåg att jag inte förnyat mitt glömde-plånbok-på-tåget-spärrade körkort än. Hurra för mig!

lördag 10 november 2012

Give me a smile!

Ja just det, jag såg Ior skratta för första gången häromdagen. Nu ska jag bara hitta klickern och göra honom överlycklig några gånger...

söndag 4 november 2012

Springandet

Det blev förresten en runda igårkväll, ca 45 minuter som varierade mellan makligt och livsfarligt tempo :D Har skaffat dragbälte + elastisk lina, testat ett par gånger i Iors vanliga sele och hujedamej, det är nog dags att skaffa en bättre till drag för han är både jätteduktig och skitlycklig! Såklart blir det ganska många pauser också, lite sniff och lite kiss...  jag har slutat gps-logga rundorna för att fokusera på att ha roligt istället för att hetsa. Det funkar! Kontrollfreaket vill ändå veta hur länge jag varit ute för att det inte ska vara sådär pinsamt lite, för då är jag ju dålig och annat dumt. Hade hursom riktigt kul, och avslutade med en halvtimmes nedvarvningsgång  med 15 m lina på hunden - konstaterade förra gången att han hade behövt jogga ur sig mer, pga extremstolligheter nästa promenad.

Sprang igenom lite knäkänningar också, vet inte vad det var mer än att det inte kändes som löparknät. Tänker inte haka upp mig på det eftersom det gick över, trots asfalt och draghjälp.

måndag 29 oktober 2012

Hund vs regn

Regnet är ju nästan överallt, och om Ior då är någonstans där regnet inte är, då har Ior helt klart vunnit.

Kissa är hur som helst överskattat.

söndag 28 oktober 2012

Min sjuka hund

Insåg nu när jag vaknade på morgonen att Ior inte har kliat sig en enda gång inatt (vanligtvis vakna jag av det ett par gånger). Självklart har han inte heller kräkts något sedan vi bytte till allergifoder. En vecka avklarad, 7 kvar! Börjar faktiskt hoppas på en hund med riktig päls också (istället för roströd rygg), vem vet?

Däremot är han sorgligt frusen ute, temperaturen ligger runt nollan men klart väder och ändå är han flängig/skakig/seg/ruskar sig utan fleecetäcket. Misstänker att jag får fixa världens varmaste vintertäcke om den där ska stå ut med kylan i Göteborg - blött och blåsigt är, åtminstone för mig, tusen gånger värre än 10 minusgrader till och klart fint väder.


torsdag 18 oktober 2012

Äventyr!

Jupp, jag och Ior ska till Skövde och hälsa på familjen (och bästaste hundkompisen). Planerat att gå på en såndär hundpromenad med massor av folk ikväll, fredag träffa potentiell arbetsgivare ÅHHELVETE packa diverse såna papper kan ju vara bra också och på lördag blir det förhoppningsvis en tur till konsthallen och Seriestorm! Förhoppningsvis lyckas jag få mig själv att läsa kurslitteratur också, beställde det mesta i morse men det första är pdf:er och kapitel ur antologi vi hade förra kursen. Ja, och 50 sidor ur en annan bok som jag får lösa på nåt sätt, men är rätt osugen på att köpa när det bara är 3 kapitel.

Varit duktig och bokat hundplats den här gången, plus att jag slipper byta i Falköping. Sjukt skönt att slippa, är rätt bökigt att byta med stor hund och dito väska. 

tisdag 16 oktober 2012

another first

Hundrackarn drog omkull mig igår. Blöt träbro, ooooh det verkar lukta gott härborta - DUNK, raklång på marken. För vem väntar sig att halka nu? Tur att man har rumpan på rätt ställe så man inte landar på nåt som gör ont.

söndag 14 oktober 2012

Höst

Jag njuter verkligen av den här årstiden. Gummistövlar, höstlöv, varma kläder, varma soppor, te och gosefiltar, och inga fler skrik från Liseberg det här året. Samtidigt är det tillräckligt mycket löv och skit kvar på träden för att det inte ska bli sådär kalt och utsatt som vintern alltid blir, det är geggigt men inte skitigt. Jag kan gå en långpromenad och faktiskt låta Ior kuta runt i långlinan istället för ständig inkallning och näragående pga möten - som sagt, regn. Åh, det finns ju inget bättre än att andas regnluft, jag har nog till och med börjat uppskatta höstens variant mer än sommarregnet. Lite jävla commitment, liksom.

Till och med stadsljusen i mörkret, mitt absoluta favorithatobjekt (hejhej lantis, jag vill ha en stjärnhimmel!), kan se lite tjusiga ut genom ett regndränkt fönster.

Nu ska jag göra chokladbollar modell kaffemonster till tentan imorgon. Har dessutom inhandlat (och slukat större delen av) riktigt godis, pga nyfikenhet gällande tentagodishypen. Chokladbollarna gjorde ju succé på flervaren, och annars har jag väl försökt ha någon lämplig frukt på sin höjd. Det är ju inte så att en dör av svält på 4 timmar! Förutsatt att en sitter hela tiden ut, vilket jag är erkänt dålig på. Erhm. nu ska det bakas, knatas med Iorskrutt och sova (förhoppningsvis har det haft noll konsekvenser för min dygnsrytm att jag somnat efter 1 senaste nätterna. Kalas!).

onsdag 26 september 2012

KLOKLIPPNINGEN FUNKAR

Nu har jag klippt en hel tass + 2 klor genom att lasta godisväskan full och låta honom äta ur den, jag sitter på knä framför och lyfter tassen. Hur det går där bak får jag väl lösa sen, men det är freakin amazing att han inte rycker undan :D en av extraklorna tog jag innan, medan han sov, och råkade komma åt pulpan. Piplisa fattade inte ens att han blödde, jag bara körde ner honom från soffan och torkade bort fläckarna som blev, sjukt lugnt mot hur jag trott att han skulle reagera. Så eh, godispåse på höften är bra för att klippa klorna (får väl hoppas att han inte försöker hoppa upp och äta ur den när vi tränar, men i sådana fall är det värt att jobba på den distinktionen.


lördag 22 september 2012

Backa

Ja, dels började jag på att få honm att backa med mig i fotgående idag: godis bakom huvudet. Funkat bra nu i början i alla fall, långt i från rakt och hittills har Ior försökt gena genom att snurra, jämfotaskutt istället för att gå, samt helt sonika vända sig om. Från köket och ut på promenaden, funkat fint.

Annat som backat är lösträningen, inkallning och skvaller och sånt. Eller så bara känns det så? Har konstaterat att min världens-bästa-trasa faktiskt måste användas till lek och bus ibland och inte bara som snuttefilt efter hundmöten om den ska behölla nåt värde, så mixar mellan att använda den som jackpotbelöning lite när som, och till att muta honom till sitt och inte-hetsdra-mot-mötande. Gott!

Blev råförbannad på honom häromkvällen när han stressade runt och pep, gav upp och började svinga runt honom i kopplet när han drog (eller snarare kastade sig iväg, så det krävdes inte mycket för den effekten). Det blev 45 minuter av jag är sämst i väääääääärlden IDIOTHUND jag har oooooooont stackars Ior MEN KÄFTEN PIPLISA vilket inte är helt konstruktivt, men ja, ibland kraschar även jag.

Försöker jobba förebyggande (in vid sidan redan på stoooora avstånd, beröm för alla småsaker osv), men denna morgonens spruckna jeans från brottningsmatchen a.k.a försök till ryggsäcken vittnar om att det inte går helt spikrakt. Felet där var att han var råstirrig redan när vi klev utanför dörren på morgontoarundan, och då tyckte jag att han skulle kissa ordentligt innan jag kunde med att hålla fast honom. Eh.

Cyklat en kortis också, dagens värsta smärta när jag TJONG satte mig på styrstammen (tror jag det heter?) vid oväntat svårforcerad trottoarkant. Skyller allt på bilen som vi skulle lämna plats åt. Det är inte riktigt Iors favorit än, har tänkt göra som med vagn/buss/tåg att man tar sig till nåt kul ställe med det svåra transportmedlet, men då måste vi  vara någorlunda trafiksäkra först... tror löpträningen har hjälpt en del iaf, för säger jag "nu kör vi!" så faller han in i en trav på någorlunda bra position. Nöta nöta nöta, men det är svårare att belöna från cykeln. Får skaffa en springer eller liknande och försöka få lite positiv anknytning till mitt skramliga åbäke.

söndag 9 september 2012

kvällspromenad

Om du när det är mörkt - även på upplyst gångväg - och du släpar fötterna i dina jättelöst sittande skor (tvekar på om de lämnade marken, du kanske vill fundera på det där), lite trött och lite ouppmärksam som man lätt kan vara, helt plötsligt står inför en ylande dalmatiner, frukta icke. Han är garanterat minst lika rädd för dig som du för honom - favoritklyschan! - i denna inte så hypotetiska situation.

Vet ni vad som gör saken oändligt mycket bättre? Jag höll precis på att plocka upp bajs. Okej, jag hörde att någon kom och skulle kanske tagit mig tiden att förklara för Ior att det är lugnt, jag har sett skosläparen. Det gjorde jag inte, kanske delvis för att jag har världens sämsta teknik för att öppna bajspåsar och redan stått och fipplat i en evighet och kanske för att jag mest var trött och ville hem igen. Kanske tänkte jag att äh, han borde se att det är en människa. Oavsett vilket, så var det en ganska usel prioritering: min lilla pojk trodde nog att jag var sårbar och ovetande när jag var nerhukad och inte uppmärksammade en annalkande konstighet, och drog igång ett ylande skall som jag inte hört maken till, i kombination med att försöka slänga sig på personen ifråga. Jättekul att ha kopplet lite slött i ena handen då, jättekul och jättegenomtänkt. 

Sedan var han så förbannat stirrig att han sjöng samma sång på andra sidan vägen, men då gick vi bort en bit och tränade lite sitt-ligg-slöa. Nästa person som gick förbi brydde han sig inte om, men ptja, han ska inte tycka att han behöver ta kommandot är väl slutsatsen.

Springer igen!

Självklart med min lilla åsneprick. drygt 2 km på 25 min är inga världsrekord direkt, men då är ett par kissepauser (inte jag) och ännu fler hundmöten på några minuter vardera inräknade, samt att jag tillåter absolut noll drag i kopplet för både min och hans skull - jag har det runt kroppen som en axelväska typ, och halva grejen med att springa är ju att jag vill bli bra i ryggen, dessutom ska ju inte Ior snedbelastas. Hoppas/inbillar mig att lite övning i att trava rakt fram kommer underlätta framtida försök med cykel också!

Detta var då andra gången som jag gav mig på två varv på slingan vid gymmet, går till och från för att inte springa på asfalt (igen, både jag och hunden) och för att rasta honom, inte kul att springa skitnödig. Håller väl igång som mest 500 m i sträck, ca 6-7:00 tempo, och sen belönar jag vovve med att han får sniffa runt lite. Även små torrfoderbitar och jobbar igång lyhördhet med enkel vardagslydnad mellan varven. Han blir inte ens flåsig, men det är ju enformigt slit så för leder m.m (heh, ja, på mig också) så känns det som ett lagom sätt att börja, och såklart att det inte ska bli skittråkigt och pest och pina för honom. Så småningom, på andra ställen med mer utrymme, vill jag kunna ha honom lös men om han inte fungerar i koppel för att allt annat är så himla intressant lär det inte gå bättre utan, eller åtminstone törs jag inte chansa.

Ptja, det var egentligen allt. Har 150 sidor kvar att läsa till tisdag, och utifrån den läsningen ska även 3-4 sidors hemtenta in på fredag. Kalas! Emellan det en skönlitseminarium på Kamalas bok och Mellan väggarna (film). JÅBBA JÅBBA JÅ ÅBBA

onsdag 5 september 2012

kloklippning

Nu är det intensivkurs som gäller, halva matransonen ska användas i att Pöjka sitter och handmatar medan jag fipplar med, och förhoppningsvis lyckas klippa, klor. Det funkar ganska knappt i nuläget, sådär 20 min/klo (stor hund vägrar vara still), vilket är liiiite för mycket. Nujävlar ska Ior älska klotången!

måndag 3 september 2012

Seminarieuppgifter wohoo

Har förberett ca hälften av det som ska vara klart på onsdag, har på sin höjd ett par timmars läsning kvar (ska börja på nästa efter det - vill inte tappa framförhållningen - men ändå!). M med gäng spelar GoT THE BRÄDSPEL i vardagsrummet, jag ligger i sängen med Ior på golvet bredvid och pluggar. Han är ganska lugn efter att dels träffat nytt folk, dels lite basic lydnad i störda (höhö) miljöer, tanken är att sitt/ligg/slöa/snurra till slut ska fungera till att distrahera vid hundmöten osv.

Hundmöten är f.ö en jävla roulette. Första på lunchrundan skällde han ut en liten strävhårig sak, som ganska mycket liknade en som han knatade rakt förbi i morse; likaså ignorerade han resten av de småtajta mötena, nosen i backen (som lugnande signal hoppas jag, för visst låser han sig vid dofter men hundar IRL är oslagbart roligast) och så långt bort han kunde. Dock hade han större avstånd = chans att reagera och fatta beslut, eftersom första var på en typiskt smal gångväg. Massvis med beröm fick han i alla fall, för det var så underbart tydligt att han först stelnade till och kollade på hunden, för att sedan vända sig bortåt/nedåt.

tisdag 28 augusti 2012

Vilodag

min lilla åsna <3
Igår var vi ute i 5 timmar. 3 av dessa i för oss ny skog där vi gick, klättrade i ganska branta backar, och så fick Ior simma lite på ett ställe. Ior kutade dessutom runt i 15 m lina (som ca halvvägs togs in till drygt halva pga svårt att upptäcka möten) och hade jätteroligt och blev totalt sett JÄTTEtrött - och skitig och nöjd, så klart.

 På hemvägen, alltså efter över 4 h ute, drog han något fruktansvärt i kopplet, inte jättekonstigt, han är väl trött tänkte jag. Testade i alla fall att öva lite fot och på-vägen-trix (snurra bredvid mig), och oj har nog aldrig sett honom så lyhörd i så, hur säger man, störd miljö? Gissar att han behövde få ur sig ltie spring i benen för att skallen skulle funka rätt.

Så idag är vi hur som helst soffpotatisar. Det regnar, båda är möra efter gårdagen, och det vi gjort idag är mest lite hjärngympa:

  • del av frukosten i kongen, ost som lock i båda ändar
  • "slöa" = ligga på sidan, nytt för idag: ibland blev det för roligt att träna och då rullade han runt istället, men annars satt det på ett par minuter!
  • repeterat gamla godingar som snurra, sitt och ligg (de två sista funkar bäst på bara handsignal, tror de låter lite för lika).  

måndag 27 augusti 2012

Solen skiner

Jag och snyggot till vänster har haft massor av äventyr senaste dagarna!

  • Åkt tåg till och från Skövde för att hälsa på familjen och tillhörande flock (9-årig surtant och 2-årig busfröken, massa hundar!). Lite gnälligt på vägen dit, men hem sov han nästan hela tiden!
  • Buspricken försökte rymma konstant eftersom han kommit på hur man öppnar dörren hos mina föräldrar: ett par gånger glömde vi låsa, men han kom direkt när jag ropade! Eller snarare mullrade, så han vågade inte annat...
  • Besökt hundrastgård med tidigare nämnda busfröken, så sprungit och lekt (bilden är därifrån)
  • Varit på öppet hus för att spana in ett ställe som har hundkurser. Ännu mer andra hundar, sjuuuukt spännande! 
Nu blir det ut på långskogspromenad i lina, han springer inte sådär himla mycket mer men det blir ju friare rörelser än att bara vara kopplad. Ha honom lös törs jag inte alls, han sticker efter allt som rör sig eller bara ser lite intressant ut för stunden. Tränar inkallning under promenaderna, oftast med lek som belöning när han kommer, och vänder utan att säga till/gömmer mig för att han ska hålla lite koll. Får hoppas att det ger lite resultat så småningom.


onsdag 22 augusti 2012

Skratta då för fan

Jag har fått tag på en hund med särskild smak. Han har tidigare uppskattat torkade hudben, så fixade ett sånt till honom, lite i hopp om att behålla den vattenflaska jag har kvar (3 st har fallit offer för bestens tänder, hittills).

Vad gör han? Vankar av och an, gnäller, allmänt upprörd. Fattar noll tills han lägger tuggisen i soffan, först försöker trycka ner det i soffan, sedan buffar och knuffar på kuddar och filtar så det ska gömmas. Han vill gräva ner skiten! När den är tillräckligt gömd går han och hämtar - ja, just det - en vattenflaska! har behållt en av de tidigare offren som aktivitetsleksak, gjort hål på visa ställen och sådär, och den är såklart mycket godare att tugga på (fast inte tillåtet pga vill inte ha vassa plastbitar i magen).

Har även upptäckt det i bokhyllan en gång (han har inte varit själv med det - är sjåpig - men jag har som sagt tentapluggat).



Övrigt småjobbigt: ibland plockar han upp saker som ligger i vägkanten. Där kan tydligen finnas sanitetsprodukter av typ slutar-med-blått-snöre. UÄEWCH

tisdag 21 augusti 2012

Hundgöra

Jag började ju formulera nuvarande utmaningar i hunderiet i förra inlägget, och kom såklart på nu att det kan vara bra att spalta upp det ordentligt, alltihop, för att kunna gå tillbaka och gotta sig i allt som hänt (redan en hel del på inte ens en månad, men man blir så lätt hemmablind och vill mermerMER).

  • Promenader (såklart). Grabben verkar tycka att det där med att gå bra i kopplet, det lär man sig från person till person: testar gränser och vad som faktiskt krävs, kan dra något ohyggligt om man inte är konsekvent och stabil. Ett tag klickade jag på slakt koppel, men dels så är han som sagt inte så intresserad av den belöning jag kan erbjuda i jämförelse med typ tikpiss, och dels vill jag till att börja med inte belöna att han springer med näsan i backen (då var det absolut noll kontaktsökande från hans sida, jag som tog initiativ konstant). Hittade någon som publicerat anteckningar från kurs med Turid Ruugas, och även läst hennes bok om lugnande signaler. I alla fall, inspirerad av detta har jag nu kört med att stanna, helt passiv, tills han söker kontakt. Det kan ta en jäkla tid ibland, eftersom precis allt annat är så fruktansvärt intressant, men eftersom det är ögonkontakt (och numera även ett par steg mot mig, stegrar svårighetsgraden eftersom) jag väntar på så blir det även mycket mer kontakt, som Junior själv får ta intitiativ till. Dessutom har detta långdragna stillastående haft positiva effekter på
  • Passivitetsträningen som i början var helt omöjlig: han kröp ur selar, tjöt och ylade så fort man satte sig på en bänk och var även stirrig inomhus. Har dels suttit och kliat honom på skuldran/bröstet (skuldran var den enda kontakten han accepterade första tiden, allt annat gick han ifrån mig), sittandes på bänk och satt honom mellan knäna så att han har mig bakom, och väldigt lugnt hållt honom stilla. Nu sitter han på egen hand och spanar lugnt när vi väntar på vagnen vid Korsvägen! Just att stanna när han drar i kopplet (stressar iväg) och låta honom spana in det närliggande området i sin egna takt, och han sen bestämmer när vi går, tror jag har haft lugnande effekt också för att han hinner ta in alla nya intryck (ett år gammal och flyttar till centrala Göteborg, klart det är spännande!).
  • Ensamträning däremot har varit både till och från, dels har det tagit tid innan han varit trygg nog med att jag kommer tillbaka, dels vill jag att han är nyrastad men nervarvad när man går vilket ger halvsmalt tidsintervall. Kan numera gå och handla utan att han låter, vare sig när man går eller kommer hem (ska lägga telefonen att spela in nästa gång så man vet vad som händer under tiden), men han ligger vid dörren och väntar, vaket uttryck, så något sova är det inte tal om i alla fall. 
  • Skäller gör han väldigt sällan, och då handlar det oftast om att han haft det för tråkigt för länge. Han börjar röja runt och leka med det som står till buds (soffkuddar och filtar är en höjdare), tittar på mig för att få respons, och skäller om den uteblir. Dessutom blir han mycket mer vaktig och reagerar om det låter i trappuppgången, vilket inte händer annars. Helt enkelt, understimulerad pojke hittar egna uppgifter. Eftersom jag inte tycker att han är sådär förtvivlat svår att hålla nöjd så blir detta mer och mer sällan. Dessutom var han som sagt långt mycket stressigare i början: har även bytt ut lekar som innebär springa efter boll/pinne med godisletande i gräsmattor/skog, kampandet om reptrasan kvarstår pga det jag tidigare skrivit om hundmöten (orkar inte upprepa här). 
En vanlig dag består av morgonrunda 20-45 min, lunchrunda likadan, längre på eftermiddagen (alltemellan 1-3 h då det tar en stund att ta sig till bra skog eller rasthage), och en till normalrunda på kvällen. Sista-på-kvällen-kiss är omöjligt, eftersom han stressar upp sig och i sådana fall behöver nattas i en halvtimme; då kommer jag hellre in en halvtimme innan jag tänkt gå och lägga mig. 

Aktiviteter: skogspromenad i långlina (vänder då och då, igen när han sprungit förbi mig då som följsamhetsträning), balansgång där vi hittar nåt kul - han hoppade på eget intitiativ upp på ett par ställen vid Liseberg/Korsvägen/Universeum någon vecka efter att jag trugat honom upp på stockar! - och krypa under, hoppa över saker och så vidare. Hitta godisar som jag kastat ut vilket är jätteroligt, jag har aldrig spårat men skulle vara kul att testa med honom! Samt miljöträning, där det blir mycket stillastående och titta på allt häftigt: första gången vi gick förbi Korsvägen tog det nog halvtimmen-trekvart, men oj vad lugn han kan vara där nu! Tycker stanna och titta är ett väldigt bra sätt att hantera nya konstiga saker om man är hund, så det har ju kommit lite gratis även om jag måste vara uppmärksam så han inte låser sig på något och stressar. 

tenta, hundmöten m.m


Heh, ja, har nog aldrig brytt mig så lite om en tenta någonsin. En kvalificerad gissning är att anledningen är stor och vit med bruna prickar och kattgula ögon.



Min lilla gris/katt/ko sover såklart skitgulligt, samt är väldigt trött efter att ha rejsat runt på Storön i Bottensjön (och inte helt bekväm med ljudet från båten, får väl erkännas). Han är lite feg, på HUVVA NU STICKER JAG/VÄGRAR JAG GÅ-sättet vilket i min värld är oändligt mycket bättre än ett machopaket som hanterar rädslor med aggressivitet.

Klippa klorna är ingen höjdare, och mat/godis är ganska mähä så att belöna/distrahera funkar lite halvt. Hundmöten är alldeles för spännande och helst ska man fram och leka direkt, det är väl bara att dra tills det lossnar? Jag tror att allt kontaktjobbande har haft lite resultat iaf, för nu kan jag distrahera honom med en repknut så skuttar vi iväg i lek istället för att bry oss om andra hundar. Dock krävs minst fem meters avstånd för att han över huvud taget ska bry sig när jag buffar till honom med leksaken, och jag vet ju inte hur det uppfattas av andra hundägare (ähem, lösa hundar som hänger på förstör lite idén med det hela). I min värld är det trots allt oändligt mycket trevligare med ett ekipage som kampar lite för sig själva än att besten hänger mot dem.

Sådan är alltså min början till skvallerträning, och jag kan lova att jag försökt med alltifrån vanlig mat till "riktigt" hundgodis (inte lyxiga köttvarianter då) till falukorv samt farmors hemmalagade köttbullar. Hade jag kunnat distrahera honom med mat hade det varit så oerhört mycket enklare, men ser han något intressant spottar han bara ut allt som bjuds. Förut tog han inte leksaken heller, oavsett avstånd till mötande hund, men en del är väl som sagt att det har blivit lite mer relation nu.

Som avslutning en lite mer actionbild - han sover ju långt ifrån hela tiden! (Lek med syrrans tös, hon som tog bilden)

tisdag 7 augusti 2012

Sommarledigt

Ja, det kan man väl kalla det som varit, även om jag mest inte orkat pga jobbat som en tok. Nu har jag bytt bort mina sista dagar istället, för

  • (om)tentaplugg
  • slutet på säsong är seeeeeeeeegt 
  • JAG HAR BLIVIT MED HUND U GUYS HE'S AWESOME
En dalmatinerpojke på ett år som tar mina mjukisbyxor och lägger sig på när han vill påstå sig övergiven, leverfärgade med de ljusaste ögonen jag någonsin sett på en hund, + leker som en katt med sin goseråtta. Namn: Boris i stamtavla, Junior från förra familjen, kallas här bl.a katten, spöket (farmors påfund, pga teckningen i ansiktet) eller kräket (min underbara syster). Bakgrund: lite bortskämd familjehund som inte fick den tid de tycker han förtjänar. Så eh, uppdateringstakten kanske inte kommer vara sprudlande i fortsättningen heller: jag vill ju fokusera på plugg och hund istället för tusen olika saker OCH NU ÄR JAG DÄR! Otroligt häftig känsla att faktiskt kunna förändra sitt liv till det man vill. 


söndag 13 maj 2012

Helgen

Undertecknad har
  • återigen insett att jag inte alls tål klor. ATJOO!
  •  lärt sig HLR på nya viset. mikket pra.
  • frysit arslet av mig (ej i vattnet dock.creeejsy)
  • ätit typ jättemycket palt. pitepalt, that is, nåt annat känner jag inte till.
  • gått 8 km. Inte helt smärtfritt, men tillräckligt oproblematiskt för att jag ska vara så lycklig att jag (nästan) kissar ner mig. Yay för diplomatisk knärehab!
  • ÖVERPEPPAT PÅ ATT JOBBA OCH VILL BÖRJA FÖR TYP EN VECKA SEN. Kanske lite för att det skulle innebära att jag skulle vara klar med matten, men inte bara. Kul gäng och sommar utomhus och ett gäng från livräddarna som kör med en då och då - kan det bli bättre?
Dessutom blev det en del härjande med söta tant Stinavovve (t.ex promenaden, där vi hade uppvisning för kossorna i den ädla konsten "apportering med pinne i högt gräs"), och jag är verkligen verkligen säker på att hund är något jag vill. Kanske ska försöka undvika den pinnhetsen som Stina har, bara. 

måndag 7 maj 2012

Här var det dammigt. PFFFFFFFFFFF

Helgen var fantastisk med hunduställning (jag är helsåld på lapphundar av alla de slag, vad det blir får tiden utvisa) och sol och absolut nada plugg. Idag har varit busy busy med projekt, studentrepresenterande och ett jobbpass med kemi. För den som undrar har jag inte läst kemi sedan högstadiet, och det jag gjorde då var att kvickt som attan tenta av det jag missat när jag hoppade över mittenåret på högstadiet (vissa säger 8:an men för mig heter det 9:an). Inte helt lyckat om man ska hjälpa någon med högre ambitioner än en själv i ämnet sådär 6-7 år senare.

Det var allt nu ska jag sooooova

onsdag 25 april 2012

Nu svamlar hon om hundar igen

Fått svar från hunduppfödaren, tackat nej till intervju på Liseberg pga har redan jobb (har faktiskt inte hänt mig förut, har alltid kastat mig efter varje möjlighet), och nu sk jag strax iväg på ett kursplanemöte. Den här gången är det faktiskt en lärarprogramskurs! Kan vara första gången. Förhoppningsvis blir det en liten diskussion om betygskriterier också, tredje mötet i rad som det står på dagordningen men ja, det står sist... sadface.

Har luskat vidare i gamla scheman och verkar som att jag kommer ha ca 4-6 h obligatorisk undervisning per vecka nästa termin (max 2 h/dag), herrn i huset har ungefär lika mycket men om han läser fysik och jag svenska känner jag spontant att det är jag som får hoppa föreläsningar för att en eventuell valp ska ha sällskap. Vi har dessutom sagt att det inte ska gå ut över hans plugg eller så, jag ersätter om hunden pajar några grejor i hemmet osv, helt enkelt mitt ansvar. Ska kolla runt om det finns någon trevlig själ som kan tänkas ha den ifall vårat plugg krockar innan ensamträning + mognad är såpass att den går att lämna ensam, men det jag sett hittills ser lovande ut. Tror väl inte att det är något problem att hitta någon bra som kan tänka sig ha hunden ett par timmar någon gång, men gillar att ha koll innan. Kanske märks på att jag sitter och planerar detta, och hur jag ska valpsäkra hemmet, schema för ensam- inkallnings- och allmän träning m.m. såhär fyra månader innan det som tidigast är aktuellt. 

Vill kanske också motbevisa de som frågar väldigt undrande om jag tänkt igenom det hela och om jag verkligen vill binda upp mig på ett sådant ansvar, t.ex i min ålder ska man helst resa så fort man får chansen har jag förstått, men jag mår bäst av riktiga, aktiva rutiner och eh, planering. Inte hoppa iväg någonstans och hålla tummarna, eller ligga och glassa på en strand. Funderade ett tag på att återuppta ridningen (igen), men det blir bara ytterligare en grej att komma iväg till och efter att hästen blev så stressad av att ha flera medryttare sist vill jag faktiskt ha mitt egna, och då är hund det absolut bästa alternativet. 

Ooooooooch NU är det 50 min till mötet börjar på pedagogen. Ska ta bussen pga knän och förkylning, men man behöver ju sticka samma tid oavsett man går, cyklar eller tar bussen på det avståndet (mer eller mindre) så får väl sätta fart. 

måndag 23 april 2012

IIIHHHH

Har precis mejlat en uppfödare, så nu springer jag runt och piper här hemma och hoppar högt så fort telefonen plingar. Ganska påfrestande för nerverna när det regnar in kallelser och handlingar till månadens möten, det är ju inte det jag vill haaaaa

Fokuset på plugget, eller de där handlingarna för den delen, är ju inte helt hundra det heller (när hände det sist egentligen?). Vill ha sommar och jobba så det kan bli höst och hund och allt det där som jag går och planerar och peppar för. Har jag sagt att våren är den årstid jag tycker sämst om? Massa förväntningar men det händer liksom aldrig nåt. Psssh.

söndag 15 april 2012

Besatthet

Har spanat hund i fler veckor nu, non-stop. Fattar vad HD-C och PRCD är, hänger på rasforum, planerar planerar planerar, typ tagit tag i önsketänkandet. Överväger att börja kontakta uppfödare som planerar kullar i aktuell tid.

 Måste nog snart inse att det är ganska långt till augusti.



Snaaaaaaaaaart.

måndag 9 april 2012

Det regnar

Och jag vill fortfarande ha en hund.

Saken är att väldigt mycket verkar klicka just nu för att planen ska fungera: jag har jobb, svenskan verkar inte ha hälften så mycket schemalagd tid som matten och

och jag vill ha något som tvingar ut mig i regnet. 

Som student är livet ofattbart bekvämt, och även om jag förösker utsätta mig själv för diverse obekvämligheter utanför min trygghetszon så kan jag alltid sluta. Jag tänker sluta jobba till hösten missnöjd med en rad olika saker och likaså kårengagemanget utvecklande och allt sånt, men passar bara inte mig för att slippa flänga runt på tusen olika ställen och ständigt behöva tacka nej till sådant som skulle vara bra för det jag gör. Hemma har varit tristessen, plugget, stillastående: jag trivs inte med stillastående. Jag har börjat äta lunch hemma för att Pöjka går hit med sina polare, och då blir det lite liv i det här stället, skratt och rörelse även om det bara är ett gäng som kollar på Big Bang Theory. 

Jag vill ha rörelse och liv och något hemma som inte bara är "för min egen skull" för såjävla viktig är jag inte, men det är liksom inte de andra människorna heller. Liv och rörelse ger mig energi, men inte när det är bara jag som springer mellan olika möten. 

Jag saknar att slita lite. Försöken med medryttarhäst har fallit på pendlartider och djur som antingen varit för svåra eller inte fungerat med många olika ryttare, även om själva stallarbetet - luften! lugnet! den totala isolationen! - är väldigt mycket i min smak. Om jag måste ut i regnet så är det inte så fruktansvärt farligt, tvärtemot: sitter jag hemma en hel dag mår jag dåligt. Stillastående.

Samtidigt är Pöjka tveksam. Han har insett att det vore bra för mig, och att jag kommer sköta hunden när jag kan. Problemet är kort och gott att jag inte alltid kan.

Problem 1: VFU. Då har jag "normala arbetstider", 40 min pendlingstid, och kommer absolut behöva hjälp att rasta en eventuell fyrbening. Om ett år är det ca 2 månader av detta: hurihelvetet ska det fungera? HUUUURRRRRRRRRR

Numero 2: De där jättemegastööört tunga perioderna då? Om inte hunden hjälper, utan blir en till börda som jag bara inte klarar av? Då måste han ta hand om den, och det finns inget intresse av det. 

Helt enkelt, jag måste räkna med att jag ska klara av det helt själv, vilket kanske inte alltid är möjligt. Kanske ska jag börja spana efter nya organisationer att lägga ett år på istället, inbilla mig att det blir annorlunda om de står för en annan sak. 

söndag 29 januari 2012

whoozagoodoggii

Jag måste verkligen sluta kolla på hundannonser när jag har riktiga saker attt göra, saker som är aktuella till imorgon istället för om över ett halvår och saker som inteallsärlikasöta

Äh. Jag har redan avhandlat hela (nåja, nästan) historien om hur Kajsaräddförallt numera typ dör av en specifik typ av sällskapssjuka: folk duger inte, jag vill ha djur! Har ju även varit en s.k HästTjej eller åtminstone försökt men ärligt talat, studentbudgeten är inte förtjust i sådana äventyr. Därav: hund!

Samtidigt vill jag ha jobb i sommar om det över huvud taget ska vara aktuellt. Jo, det där med pengen. Dessutom måste jag nästan bestämma mig för att inte resa iväg på äventyr, och det känns väldigt dumt eftersom det egentligen är nu som jag har grymt mycket frihet till  äh, ja, sånt där (sa någon London? Början på april? BINGO!).

Att drömma på lite blocket har å andra sidan aldrig skadat någon. I augusti däremot kanske någon behöver ingripa och stoppa mig

måndag 2 januari 2012

Förkyld

Precis vad som står. Igårkväll: småsnuvig, och under dagen har mina "pappanysningar" (pojkvännens ordval) eskalerat. Jag förutspår snabbt och hårt förlopp: inatt blir jag täppt däsa? aar jak idde hörd dalas om, jak addas jänom mudded följt av ett par dagar som ägnas åt att snyta ut hjärnan.

Nu håller jag tummarna för att de där jävlarna inte tar sig ner i halsen. Det må vara lättare att leva med lite halsont, men det tar äckligt lång tid att bli av med och det slutar bara med att jag ignorerar det och kör på som vanligt och blir sjuk på riktigt och jättejättejättearg

Annars då? Sitter och spanar på hundar. På blocket, mest för inspiration sådär NÄ WHO AM I KIDDING VILL HA NUUUUUU ungefär i mitten av hösten började jag smida planer på att skaffa hund till sommaren. Jobba ett par månader, en månad helt ledig med bäbis och sedan plugga svenska med massa tid för egenstudier  eller plocka hundbajs. Sjukt bra plan? I do think so. 

Min relation till djur över huvud taget är för övrigt rätt dum. Jag har varit sådär obeskrivligt rädd enligt vissa spekulationer tack vare en alldeles för människoglad labbe som råkade välta barn med såväl svans som buffelhälsningar hoppat upp på köksbord hos kompisar för att en överlycklig hund kastar sig mot mig (då hade jag dessutom haft hund hemma i flera år), vägrat gå in till hästar som vinklat öronen det minsta lilla bakåt, och över huvud taget varit väldigt misstänksam. Lite sådär hispig fangirl, kanske? För visst älskade jag djur, jag bara vågade inte umgås med dem.

Sedan dess har jag lärt mig ryta, blivit tuff, märkt att det inte heller funkar (stress blir stress blir stress) och vill påstå att jag numera är ganska lugn. Kommit ganska långt från att, efter flera års hästvana, bli livrädd inte våga gå åt nåt håll utan bara stå och lipa i hagen när hästen inte vill låta mig komma fram till huvudet. (Har även blivit sparkad sedan dess, har en knappt märkbar bula vid höger höft med knasig känsel.) 

Jag är både trött och febrig just nu, så det blir inte mer sammanhängande än såhär: jag har varit jättehispig även i detta, jobbat med mig själv, kommit en bit och vill liksom casha in nu. Fett ovärt om jag pushat mig själv såhär om jag nu aldrig mer kommer ha nytta av det. Och lite lite lite saknar jag vovvepromenader inte alls samma utan kvällsmys i soffan och halvlyckade försök att träna tricks jo jag kanske ska gå en lydnadskurs när det väl kommer så långt. Jag saknar leken. (Lite sällskap på springrundorna skulle inte skada det heller.)

Erhm. Förra stycket skulle liksom bli kort, koncist och avslutande. NUH UH. Nu ska jag i alla fall tugga låtsasmedicin och sova. Natten!