tisdag 13 januari 2015

Morgontrött åsna

Senaste veckan har valpen sovit till klockan nio, och då har jag passat på att ta med Ior ut på morgonrastningen. Han har rest sig när jag öppnat godisväskan, om än motvilligt, och gått raka vägen tillbaka till sängen när vi kommit in. 

Antagligen så var det bara en tidsfråga, men idag fick jag inte ens upp honom med godis i handen. Ior blängde som bara Ior kan blänga, och vägrade att lyfta på huvudet ens. 


Nu äter jag frukost, valpen fnattar runt totalt i soffan och Ior har fortfarande inte flyttat på sig. Detta trots att han började tjata på mig om att få träna igårkväll, han är alltså inte alls slutkörd utan snarare lite understimulerad. Idag är planen att fortsätta med frishejping till position i framförgående, och ta en längre cykeltur (dumt om valpen blir lämnad exakt en halvtimme varje gång han är helt själv) så den biten ska vi råda bot på i alla fall. Tveksam om han ens öppnar ögonen när vi andra går upp imorgon...

lördag 10 januari 2015

Lite backlöpning

Dagens ensamträning för valpen innebar att jag och Ior lufsade upp till Ramberget. Och sen uppför Ramberget, Ior på sitt vanliga eleganta vis och jag i äkta "första grispasset på ett år"-form. Aldrig i helvete att jag springer på asfalterade gångvägar och i trappor när det finns sån go terräng, så självklart blev det plask i bäckar, klättra på hala klippor när jag tog lite fel väg, och annat roligt. Ior fick vara lös och skötte sig ypperligt hela tiden.

Även om det bara blir en halvtimme ute när vi springer, så tror jag att det här blir bra mycket roligare för honom än en halvtimmes långsam promenad med valpen. Han måste tänka snabbare, hålla mer koll på mig, men får också större frihet under rättvisare villkor eftersom inte Tippex stjäl fokus. Han drar inga stora lyckospurter, ökar jag tempot så gör han det också och kan spritta iväg i en rusning eller två, men inte mer. Han vet att det gäller att vara fokuserad.

Dessutom skvallrar han helt perfekt. Vanliga människor bryr han sig inte alls om och får springa förbi som han är, men hundar, cyklister och framför allt bilar som kan vara en säkerhetsrisk har han perfekt statistik på under springpassen. Helt underbart!

onsdag 7 januari 2015

En till joggingtur

En halvtimme fördelad på:

5 minuter rastning/uppvärmningspromenad.
10 minuter uppjogg bortåt.
10 minuter intervaller hemåt, galopptempo för Ior, utmed älven. Tanken är att jag ska orka springa med den ansträngningen i i alla fall fem kilometer - då kan Ior bränna på ordentligt i dragselen när vi väl kommer så långt igen.
5 minuter nedvarv gång hemåt.

Sen lade jag en kvart på att stretcha och klämma igenom Ior ordentligt. Glömde nästan min egen stretching, trots att jag fick känna av sist hur slö jag blir annars... Sötast var väl när han ställde sig mellan mina ben och tiggde träning medan jag tänjde mina egna hamstrings. Vi har jobbat lite med slalom mellan benen på sistone, vilket han såklart passade på att påminna om!

tisdag 6 januari 2015

Klokskap

Måste få hylla Ior lite till. 

De senaste dagarna har jag haft ordentligt ont i ryggen igen. Det kommer och går, ofta kan jag hålla det i schack men nu har det helt enkelt varit vidrigt. Vidrigt att sitta, vidrigt att stå, vidrigt att ligga ner. Min teori är att det beror på att jag inte har några glasögon - valpen tuggande sönder dem, och reserverna (som också är ganska repiga) har jag slarvat bort någon gång förra veckan.

Istället för att korva ihop sig i mina knäveck om nätterna, har Ior samtidigt börjat sova utsträckt utmed min rygg. 

Nu skulle jag kanske inte tro så himla mycket om det, om det var första gången han var fin med min smärta. När jag bröt benet lade han sig aldrig vid benen, gick aldrig över dem. Istället låg han och myste uppe vid mitt huvud. När jag kraschade med cykeln i skogen ignorerade han godisarna jag spred ut för att hålla kvar honom, utan lade sig istället intill mig och höll utkik medan jag tuppade av. 

Jag säger alltid att mitt absoluta mantra i hundlivet är "trygghet". Att kunna få tillbaka samma sak, samma kärlek och omtanke är något av det finaste jag varit med om. 

måndag 5 januari 2015

Sträcka på benen

Efter gårdagen hade Ior mer energi i kroppen än i huvudet. För att utjämna det pumpade jag cykeldäcken, gav valpen ett revben att tugga på och stack ut med Ior för lite galoppintervaller i mörkret. Lampor och reflexer, glöm inte det! Självklart uppvärmning och nedvarvning som tog upp större delen av halvtimmespasset, men eftersom det var länge sen vi cykeltränade så kändes det som en bra start.

Efteråt blev det stretch och lätt massage. Ior har lärt sig rutinen nu, lägger sig på sidan i soffan när vi kommer in och vänder självmant på sig när jag har jobbat igenom ena sidan. Kloka lilla odjur <3

Ior och jag på myDOG

Söndagen spenderades på Svenska Mässan, där vi först vandrade runt och kollade in roliga montrar, och sen hängde i dalmatinermontern från kl 13. Ior skötte sig som den stjärna han är! Provade dragselar hos baggen (För bred bröstplatta), nättäcke hos back on track som jag lagt beslag på för min arma rygg, och gled runt på ett väldigt smidigt sätt. 

Sen var han snuskfarbror mot småtikarna som befolkade montern idag, Arwen och Islay.

Det var riktigt mysigt att sitta i montern, kanske fem-sex olika som var intresserade och hade frågor om rasen, annars var det mest människor som beundrade deras skönhet och ville klappa den ack så mjuka pälsen. Vi hade en godisskål framme åt hundarna, så när Ior blev lite trött satt han som en staty och stirrade på den. Efter att 3-4 personer klappat utan att fatta att han skulle godis för det, bestämde han att han behövde byta strategi.

När människor kom nära drog han på sitt bästa skall, blandning av larm och bus, och släppte bara fram de som erbjöd godis. Nå, han är smart nog att träna folk, jag tänker faktiskt inte lägga så stor vikt vid det. Efter att jag började belöna tystnad skällde han bara på dem som var ohyfsade nog att gå rakt mot honom och stirra. 

Det absolut roligaste tyckte han var när besökarna bad honom om trick. Det blir ju långtråkigt att bara glo på godisskålen ;) så lite sitt vackert, omvänt lockande, puss, high five, sitt och ligg fick han in, med pang-pang-pang i hastighet och intensitet och superkontakt eftersom han låg ganska högt i förväntan vid det laget. Helt klart roligt för både honom och de som testade!

När vi kom hem, var han då trött? Ja, jo, kanske, men framför allt hade han väldigt mycket bus i kroppen efter att ha varit stilla och tänkt så mycket. Det blev ett litet knuffaspass medan jag satt vid datorn och försökte varva ner, helmysigt det också!

Ett exempel på hur fint fokus han fick med lite godis.
Vi vann ingen kurs, däremot fick vi en startplats i hundlöpet så är ändå nöjd!

lördag 3 januari 2015

Kärlek

Har varit ute och sprungit med Ior då och då, som ensamträning för den lille busen. Det går riktigt bra, valpen ligger och vilar, och Ior är överlycklig för att han dels få vara lös i hyfsat tempo, sträcka ut när han känner för det, och dels få ensamtid med mig.

Det absolut vackraste är ändå när vi kommer in igen. Ior är superivrig, och hälsar på Tippex som om han inte sett honom på år och dar. Viftar med hela rumpan, småflinar och tvätt, tvätt på den inte längre så lilla puppisen. Mysigt!

Morgongos

 Tippex är en busig liten skit. Både de nya och de gamla tänderna måste motioneras! Våra morgnar brukar se ut ungefär såhär:

 


Sen kan alla gosa i en liten hög. Det är också fint.


tisdag 30 december 2014

Min lilla stjärna

Tippex är så otroligt smidig just nu. Han kan det som behövs i vardagen: inkallning, både kontakt och sova i alla miljöer (nå, i alla fall på bussen och centralstationen i Göteborg helgen innan jul), gå vettigt i koppel, på och av i lek, gå över vägen utan förvirrade stopp...

Det har känts som att han bara är där nu ett tag. Vi har fått en trygg relation, han har lärt sig min vardagsrutin, och han bara flyter med. Därför känns det som att det är dags för lite träning!

Som jag sagt tusen gånger redan så är det omvänt lockande, självbehärskning och stadga som står högst på listan. Därefter vill jag få honom att jobba bort från mig - har gett mig på framförgående och rutan med Ior nu och det är verkligen jättesvårt när jag bara jobbat för att han ska gå och glo på mig i lydnaden.

Sen måste vi såklart utställningsträna inför rasspecialen i februari ;) två timmar om dagen! Minst!

Nä, men att inte sätta sig ner automatiskt kan vara bra att lära sig även för lydnaden.

För stunden blir han i alla fall helt slut av alla dofter i snön. Men den töar bort, verkar det som, och då kanske det kan bli lite små bäbisspår åt honom så småningom. I julas fick han gå med kopplad medan Ior spårade, och han verkade i alla fall inse lite vad det handlade om - nosade i backen och höll sig i spåret. Om det var Iors eller mina han följde vet jag inte, men eftersom det påstås att hundar har theory of mind så lär han förr eller senare koppla att Ior inte följer sina egna, tänker jag. Han ska såklart få helt egna små spår också, men tror det blir ett bra komplement!