fredag 22 augusti 2014

Kassa tassar

Ior drog sönder sina tassar för en vecka sen. Han var nämligen både trött och väldigt bestämd på att öka tempot på promenaden hem från tåget. Att han fortfarande har helt släta, tunna trampdynor med början till sprickor på varje tå och en som börjat spricka upp är sjukt frustrerande. Han får extra fiskolja och jag smörjer när jag kommer ihåg och orkar (han gillar inte klet på tassarna), men det verkar som om han helt enkelt har en invänjningsperiod till asfalten som vi får stå ut med. Han visar i alla fall ingen smärta till vardags eller när jag klämmer på tassarna, utom att det verkar göra lite ont att gå på grovt grus. Det är ju ganska lätt att undvika, så problemet löst?

Nej, för vi har skittråkigt. Visst, jag kan cykla iväg och lägga spår som vi sedan åker buss till, shejpa trick eller träna specialsök. Det är fullt rimliga aktiviteter som också är ganska roliga. Problemet är att de är inte vad jag vill göra nu, jag vill ut med cykeln hela dagarna nu när de äntligen blivit svalare väder. Jag vill börja springa igen. Vi kommer nog försöka med en kortare joggingtur i eftermiddag, utan dragträning, och se hur det går. Kort men tungt backpass är tanken, vilket borde vara effektivt och bra både för mina löparknän och Iors tassar. Kommer ju sätta på honom skor också, så har de lite extra skydd och riskerar inte att bli värre. 




tisdag 19 augusti 2014

Inatt jag drömde

Att min kära syster hade hittat en halvårsgammal omplaceringstik. Avlivningshotad, och helknäpp. Världens äckligaste päls, jaktkorsning. Och av någon jävla anledning kunde jag inte snacka mig loss ur att åtminstone ha den på prov.

Desperationen var så stark att jag vaknade med ångest. Kan jag inte få min valp nu nu nu!?

måndag 18 augusti 2014

Skogspromenad med fart

Det märks att Ior behövde semester. Jag hoppas att jag inte kommer köra lika mycket slut på honom när jag har en liten monstervalp att lägga det mesta arbetet på, för alltså, så glad och sprallig som han var idag gick det inte att få honom innan sommaren. Min teori är att det är en kombination av 3 saker, utan inbördes ordning:

  • Lugnare miljö. Hos mina föräldrar känner han den hunden som oftast går förbi, och  övriga är tillräckligt få för att han ska känna igen individerna. Ingen informationsoverload som i stora staden, med andra ord. Dessutom inte samma bakgrundsljud, ett helt hus där det oftast finns någon som vill ha sällskap i sängen eller soffan, och det blir ett vilohem för en stackars utsjasad dalmatinergubbe.
  • En hundflock. Den här gången inte hemma (Stina är saknad!) men väl på dagis, där han fick hänga med ettårig flat och goldenvalp. Han stod och pep i bilen sista dagen jag skulle lämna honom hos tjejerna, och jag ser inte ens det som ofog eftersom han är så satans behärskad i allt. Han trivs med andra hundar!
  • Tydlighet. Både i när det är aktivitet och vila - jag höll mig till att träna spår och apportering på ett ställe, lydnad på ett annat - och i när han gjort fel. Tidigare har jag tänkt att korrigeringsfritt är det bästa, men börjat ifrågasätta lite var gränsen går. Vad är avledning, liksom? Jag styr ju upp en hund som gör fel. Bättre då att han får veta det och kan låta bli, än att han märker irritationen men inte förstår varifrån den kommer. 
Det förstnämnda kan jag tyvärr inte göra så mycket åt just nu. De två sista, däremot, är redan på god väg! Kan tilläggas att han förstår mycket väl att jag inte är någon hatisk och galen människa - om jag ryter till för att han ska låta bli maten på tallrikarna, så kan han komma och lägga sig bredvid mig i soffan och knorra istället. Troligtvis låter jag för tveksam när jag har snällare röst - oavsett vilket blir det tjat och stress istället. 

När jag däremot är på dåligt humör på riktigt, eller sådär panikledsen som en kan bli ibland, då håller han rejält med avstånd tills jag bett honom komma till mig. Då kan han trösta, men han riskerar inget på förhand! Så just att han lägger sig hos mig och sover direkt efter en tillsägelse med argaste monsterrösten ger mig starka signaler på att han inte far illa av det. 

söndag 17 augusti 2014

En liten Tippex

Numera hänger jag mer eller mindre konstant på Facebook, för att inte missa när det dyker upp nya valpbilder på underverken! Eftersom de två valpar som redan bokats har fått namnen Trubbel och Trazzel, bläddrade jag till T i min namnlista. Tippex! Eller Tipp-X eller hur det nu ska vara. Jag bryr mig inte så mycket. Det passar både för att jag varit så fruktansvärt velig om vilken ras nästa lilla stjärna ska bli (pudel, jaktlabbe, vorsteh, dobbis, och nu staffe), och för att jag vill ha en bråttomhund som ändå sätter allt - tippex använder vi ju för att rätta till slarv.

Ior kommer antagligen tycka valpen är superäcklig första veckan, men jag misstänker att en lillebror kommer ha det väldigt bra med åsnan som mentor :D

fredag 15 augusti 2014

Kloklipp och klicker

I tur och ordning, alltså inte kombinerat. Fast Ior reagerar på kloklipp som på klicker: först GODIS NU! och sen MERA NUNUNU VAD LÅNGSAM DU ÄR!

Fast han ligger faktiskt ner, och därtill helt still, och jag kan klippa alla klor i en sittning istället för en halv tass som jag jobbade i början, och då med skrikande stående hund. Fet egohöjning på det!

I väntan på att vi ska åka till tåget som tar oss hem till Göte-la-börj klickade vi lite spårpinnemarkering, av typ stanna och frys. Eftersom Ior går igång nåt så djävulskt på klickern så fortsatte jag med starter från halt i fotposition, eftersom han har en förmåga att lagga efter. Väldigt lyckat!

Det blev även en omgång med fokus på parallell position i förflyttningar på höger och vänster sida. Ior är så jäkla rolig!

lördag 9 augusti 2014

Jag är ingen viltspårstalang

Först råkar jag dricka ur flaskan med blodmjölsvatten. När jag sen lagt spåret, så rymmer han, snor klöven och äter upp den på behörigt avstånd.  Tror bestämt vi håller oss till pinnar i fortsättningen.

En lillasyster till Ior?

När jag skulle hälsa på labradoruppfödaren råkade vi bo hos en staffeuppfödare med högdräktig tik. Och även om jag begriper på alla sätt och vis hur bra en labrador skulle vara, så falller jag inte för dem. Staffarna däremot... dessutom känns det lite skevt att skaffa en specialist när jag vill träna allround och lite allt möjligt.

Så det kan bli en liten kanonkula istället. Min kära syster har bearbetat mig för staffen ända sen jag först började leta hund, så jag är hyfsat bekant med rasen. Uppfödaren känns skitbra.

Om jag nån gång senare vill ägna mig åt apportering, så har jag också koll på en riktigt bra uppfödare.

Enda problemet nu är att tiken håller oss på halster.  Hon fick sammandragningar redan i torsdags, men kommer inte till skott med att faktiskt klämma ut puppisarna. Väldigt oförskämt!

fredag 1 augusti 2014

Dagens lydnadspass

Vi gick i vanlig ordning ner till byns lilla fotbollsplan och tränade i kanske 20 minuter. Eftersom planen ligger precis bredvid poolen så hade vi nästan publik, vilket jag som bekant behöver träna på.

Inledningsvis duttade vi lite med fritt följ, mest positionen i små förflyttningar. Får konstatera att han börjat stanna kvar om jag inte säger åt honom att följa med efter halterna - tvärtom ska det ju vara!

Sedan blev det platsliggning, enkel träning den här gången. Externbelöning rakt bakom, jag gick iväg max 5 meter och belönade med ganska täta mellanrum. Klev över, gick runt honom, och sen ut igen för att få stadga när jag kommer tillbaka. Funkade bra, tidigare har han rest sig när jag gått tillbaka men nu verkar vi vara på rätt spår igen. Han fick frisignal till kampleksaken när jag var tillbaka bredvid honom, men han fortfarande låg ner. Träna hela moment från börja till slut måste jag vara sparsam med, helt enkelt!

Sedan blev det ett par inkallningar, belönade och avslutade när han inte tjuvade. Ibland blir det sådana dagar.

Med ställande och läggande jobbade jag på signalkontroll, både genom att säga nonsensord och genom felsignal på när han gjorde fel. Jag tycker faktiskt att det är snällare att använda felsignal i just lydnaden, då blir Ior tryggare i att jag inte är butter på honom när jag tränar på lydnadshållningen och kniper käft. I rallylydnad får en bekräfta hunden och då är det ju inte nödvändigt på samma sätt.

Dagisrapport

Kunde inte vara mer nöjd med Iors dagis! Deras riesenhane har ungefär samma osäkerhetsproblematik som prickåsnan, och jag litar på henne så hon har fått fritt att socialisera dem som hon finner lämpligt. Tidigare har de gått tillsammans med varsin förare, nu tog hon ut dem själv och de valde att gå bredvid varandra (hon placerade sig annars mellan dem) och vara lugna och nöjda.



Detta är efter fyra veckor, så det är inte något som skyndats fram. De har vistats kopplade i samma rum inomhus under vila, och fått märka att inget behöver hända. De är inte heller bästa kompisar och kan umgås hur som helst, men det är helt klart en trevlig bekräftelse på att även detta är träningsbart.

Lägg till att Ior dessutom fått vänja sig vid deras goldenvalp som tycker han är världsbäst att tugga på, och helt plötsligt har jag [i]ännu[/i] bättre läge för att skaffa vilken valp jag vill i höst!