torsdag 23 oktober 2014

Dagens utflykt

Idag har vi varit hemifrån i över tre timmar, varav Tippex gått kanske 20 - 30 minuter.  Resten åkte han ryggsäck på min mage, sovande. I tiden ingår också bussresa, eftersom vi stack iväg till Hisingsparken.


Jag gillar ju halvruttet höstväder, när de enda som är ute är riktiga entusiaster. Till skillnad från parkturisterna på sommaren, har svårt för människor som bara kan uppskatta naturen när den är bekväm.

Nu återstår bara bilder:

Vi klättrade uppför en rejäl backe det första vi gjorde.
Tippex kämpade på!
Sen satte han sig bestämt. "Nu är jag klar här, hiva upp mig!"

Ner och snusa lite på backen. 
Trött goding på bussen hem.

Medan Ior alltid kan se pigg ut för en godisbit.

måndag 20 oktober 2014

Liten utvärdering, valp edition

Tippex har varit här i två veckor i morgon. Tänkte att det kan vara kul att ha en avstämning på vad jag har gjort, vad som går bra och vad som behövs mer av.

  • Inkallning: tveklöst skitbra! Han är intresserad av fåglar, andra hundar och människor. Han älskar andra människor, så mycket att jag börjat med
  • Skvallerträning: Söttrynet stannar nämligen och försöker tigga gos så fort vi möter en människa, och det är bara liiiiite drygt. 
  • Hantering: han skrek värre andra gången jag klippte klorna, än vad han gjorde första. Annars är det fritt fram att peta och krångla bäst jag vill. Troligtvis hjälper det att han blir buren en del - t.ex på ställen med mycket trafik bär jag hellre än kopplar honom.
  • Miljöträning: än så länge är Tippex liten, men vi har hunnit med stadsmiljö, åka tåg, buss (både på golvet och i mitt knä) och skogspromenader. Återstår att ta med honom på färjan med tillhörande skramliga brygga, det kan nog bli roligt! Ior tycker den är läskig så det gör jag utan honom, för att slippa att osäkerheten smittar. Ior är ju trots allt storebror och stora idolen.
  • Koppelgående: har vi gjort korta sträckor, oundvikligt som jag bor. Han är duktig och byter riktning till närmare mig om det tar stopp i kopplet, och gör han inte det så stannar jag. Hamnar han på fel sida 
  • Socialisering: han har träffat ytterligare två dalmatiner, vilka han lyssnade på fint, en goldentös vars rumpfluff är det gosigaste som finns, grannens lilla pudel som han smet fram till vid porten när jag rastade honom (aja baja!) och en yster dogo argentino yngling. Människor av alla de slag älskar han som sagt, och han har uppenbarligen fått upp självförtroendet med andra hundar. 
  • Ensamträning: han är pipig när jag lämnar honom med sambon. Uppenbarligen väldigt mammig liten gris! Å andra sidan trivs han bra med valpvakten när jag är i skolan, så det handlar kanske lite om hantering. Han börjar inte tjuta om jag lämnar honom i soffan, och klarar av att jag lämnar honom när jag går på toa, så det går ändå sakta men säkert framåt. 
  • Rumsrenhet:  nr. 2 har han skött utomhus i säkert en vecka, däremot är jag dålig på att ta ut honom tillräckligt ofta på morgonen när kisseriet sätter igång efter natten. Olyckorna sker antingen på morgonen, eller runt matdags när jag tror att han klarar av att äta innan jag tar ut honom (nej det gör han inte).
  • Bithämning: hälften av gångerna han pussar mig så bits han inte! Händerna slipper också de mest vildsinta attackerna. Däremot är fötter och öron fortfarande lovligt byte. 
  • Kontakt: om jag säger hans namn när jag håller en godisbit framför honom så kollar han på mig. Score! Men som sagt är han snarare för mammig än tvärtom. Räknar dock med att det löser sig med tiden, och att det ändå är bra att befästa kontakten nu när den finns (som inkallningen).
  • Belöningar: hittills uppskattar han torrfoder. Just nu leker han bättre inne än ute, så det behöver jag jobba med! Följer med mig när jag byter leksak snarare än att fortsätta på egen hand med det han har, förutsatt att jag håller mig till korta pass så att han inte tröttnar.
  • Har också insett att det kan vara bra att lära in ett stanna kvar, men det har jag inte börjat med än.

Hjälp, vad mycket det känns! Men mest av allt så sover han nära, nära och biter mig i näsa, öron och tår. 

Vad säger ni, har jag missat något som är viktigt att göra?

Ut på äventyr

Lite fler kassa mobilbilder, den här gången från ett varv i Krokängsparken. 






Min blivande agilitystjärna:


Han hoppade upp helt spontant, inget som jag hittat på.


Sovplats nr 1

Tippex har från första dagen bestämt sig för att undre hyllan i soffbordet är hans krypin. Det är så mycket hans att jag fått städa bort allt som ligger där, för det blev också hans (tugg)saker.

Här kan en sova utan direktkontakt med någon annan.
Ett alldeles eget litet fort!

söndag 19 oktober 2014

Testade duschen

Tippex är lite mammig, och vill följa med in på toan. Okej.

Dessutom lite bråkig, och siktar in sig på duschslangen. Munstycket ligger på golvet av någon anledning. Okej.

Eftersom vi bor i en trång studentlägenhet så når jag utan problem att slå på duschen medan jag sitter och skiter.

OKEJ!?

Vappis goes bananas. Som i, roligaste någonsin! Nu är han genomduschad, och dessutom lite kvällsaktiverad.

ETA filmklipp:
 

Nu händer det grejer!

Igår lade jag och Tippex ett spår åt Ior. Han gick kollade av bådas spår, jobbade skitfint! Sen kom Ida med sina hundar, Islay den lilla bulldozern lekte superfint och snällt med Tippex <3

Och idag sen! Första riktiga skogspromenaden på två veckor. Ior var i himmelriket! Och Tippex hade så kul att han glömde pipa. Han fick komma upp i väskan ändå, när han började röra sig segt och inte verkade hänga med riktigt i var vi andra var någonstans. Sen sov han där medan jag och Ior gick en timme till.

Känner att jag måste ladda kameran så jag kan ta bättre bilder än vad det blir med min taskiga mobil.

Och headern är uppdaterad också, så att även lille T får vara med på bild. Syrrans snälle sambo knäppte ett par bilder när jag hälsade på i hemtrakterna, och mina bortskämda hundar visade hur enkelt det är att tigga från kökssoffan ;)


fredag 17 oktober 2014

Lek och grund för ensamträning

Första dagarna ville Tippex ha fysisk kontakt mer eller mindre konstant, och gick jag ifrån soffan så var han tvungen att följa med. Jag har utnyttjat det för att lära in inkallning, men samtidigt passat på att lämna honom när han var vaken och lugn för att han ska klara av det. Våra steg hittills har varit att ligga kvar och inte hoppa upp och glo efter mig när jag

  1. Reser mig ur soffan
  2. Grejar i köket (bakom soffan)
  3. Går ut i hallen
  4. Går på toa
  5. Går till ett annat rum och pratar med M.
3-5 är fortfarande inte självklara, även om han är trött. Det går ändå framåt, så jag tänker att det mest handlar om att känna sig hemma och trygg, och jag tvingar honom inte att vara själv. Kanske hade kört med kompostgaller om det funkat, men de är bara hinderbana enligt Tippex.

Och apropå trygghet så ser det numera ut  såhär hemma. Gospluttar <3

Planer, ack dessa planer

Kollar på appelltävlingar till våren. Har till och med lagt in några i min kalender, även om jag inte anmäler mig till något som är ett halvår bort så kan det vara bra att ha det där så jag inte råkar boka in något annat :P

Jag tänker att om jag skriver om det tillräckligt ofta, så kan jag inte med annat än att ta mig iväg och lägga några spår. Men eftersom jag blir så himla oinspirerad så kan det vara värt att lägga lite tid på en lista med olika grejer som jag vill göra i spårträningen:


  • Variera liggtider. MYCKET. Han har gått allt från helfärska till 3-4 timmar gamla spår, men långsiktigt vill jag köra åtminstone morgon - kväll som liggtid av både praktiska skäl och för att kunna utmana lite. 
  • Nån halvvettig föremålsmarkering, oavsett vad jag slängt ut i spåret.
  • Få honom att ta cirklar, återgångar m.m., förslagsvis genom korta övningsspår där föremålen ligger i dessa avstickare = roliga pinnstigar.
  • Underlagsövergångar. Han snurrar lätt bort sig om det dyker upp klippor, och asfalten har jag pajat hans sjävförtroende på.
  • Störningsträning, på andra människospår och vilt (gott om folk på dagarna och harar på kvällarna här!). 

Inte mycket av det där är relevant för appellen, men däremot känns det som roliga och utvecklande utmaningar! Och det är inte så lite häftigt med en säker spårhund, i mina ögon. Dessutom kan många av övningarna göras i närområdet, långa skogsspår måste jag åka en bit för att lägga men det andra är ju inte så svårt att greja. Om jag lägger spår över vägen här så är det fyra gräsrefuger med asfalt före och efter, bara det liksom! Finns även möjlighet att avsluta på grus. Cirklar och återgångar kräver inte så stort utrymme. Det blir alltså i den änden jag börjar, nu när jag har valp. Eller, jag kommer ju fortsätta med våra rena asfaltsspår på parkeringarna också, men det är redan enkelt att få gjort och sker med jämna mellanrum så det behöver egentligen inte in här!

onsdag 15 oktober 2014

Ett par bilder också

Godissök i högt gräs. Valpen upptäckte att nosen kan hitta mat! Ajdå?

Ior blir mer och mer bekväm med gosvalp. 

Det är konstigt

det där med att få känsla för att hantera två hundar. Jag påstår mig på intet sätt vara expert, hittills är det till och med väldigt enkelt eftersom Ior bara följer med och jag kan bära valpen.

Eller?

För i början skulle Ior köra bort allt och alla, han vaktade sin äckliga valp som besatt. Nu har han vant sig vid att människor får hälsa! På både valpen och mig, utan att han behöver lägga sig i alls.

Han passade på att gå och dra i koppel, blev osäker och därmed otrevlig.

Idag när vi kom hem från mina föräldrar, så gick han lugnt förbi inte en, utan två hundar som gjorde utfall på centralen. Den första stod i en kö och jag såg den inte ens, den andra var en labbe som uppenbarligen tränades till ledarhund och som stod mitt i vägen för oss när vi skulle gå ut från stationen (jag tog ut avstånd så gott det nu gick). På den första tror jag inte ens att kopplet sträcktes, andra gången blev han lite obekväm men löste det fint.

Detta medan valpen låg på den arm som jag nådde godisfickan med. Alltså på bara beröm!

Men å andra sidan, efter tisdagens eskapader med rymning och trippelutgåva av slemrötet-kadaver-spya så hade han lite att ta igen.

måndag 13 oktober 2014

Åka tåg

Jag jade inte direkt planerat att ut och åka med valpen efter en vecka. Men när far min mosat fingrarna på jobbet så känns det inte mer än rätt att låta Tippex distrahera honom med sina paradgrenar strumpdragkamp och nästugg.

Både hundarna var lugna och coola både på proppfull buss till stationen, och som synes under tågresan. Ser det därför som en lyckad miljöträning (framför allt för liten), och en lektion i att det alltid är tryggt hos matte <3