fredag 31 oktober 2014

Gonatt!

Senaste kvällarna har jag lagt någon minut på att träna tandborstning med Tippex. Tänker att om han av någon anledning inte skulle få tugga ben på ett tag så behöver han inte bygga tandsten, som Ior gjorde under allergiutredningen (han är omöjlig).

Det är inte så himla avancerat. Sitter på golvet med valpen i ryggsäcken (övningen alltså, inte den jag bär honom i), belönar med tugg på tandborstens handtag. Våra steg hittills:


  1.  Peta på läpparna, alla sidor
  2. Lyfta läppen och titta på tänderna, ökade tid
  3. Lyfta läppen och borsta, 1 sen 2 sen 3 drag med borsten innan belöning
Som vanligt hoppar vi lite fram och tillbaka i trappan för att inte göra det jobbigt.


Skogspromenad

Bäst att hundarna får sitt innan jag sätter mig med hemtentan, liksom. Sen bara råkade jag gilla bilderna så mycket att jag ville lägga upp dem här direkt!











 

EDIT det fanns viss många fler roliga bilder. Håll till godo!











torsdag 30 oktober 2014

Skvallervalp

Det där med skvallerträning är inte så himla svårt, om hunden inte upptäckt livets all roliga alternativ! Som Tippex - han har lärt sig att stanna upp när han ser ett möte för att få godis. Flera gånger idag har han också kommit springande till mig självmant, efter någon sekunds tankeverksamhet. Coolaste valpen nånsin!

Däremot har han redan ett starkt intresse för att jaga fåglar. Där arbetar jag parallellt med att belöna när han stannar och tittar, och det bara i de fall som jag är säker på att han tar belöning, och med baklängeskedjning på inkallningen. Om han springer iväg så har han fått springa så långt han vill ibland, varefter jag kallat in honom; nu ökar jag svårigheten genom att kalla in allt tidigare, hittills 100% lyckat.

Dagens misslyckande stod jag för: har äntligen laddat kamerabatteriet, så tog med mitt klumpiga åbäke till kamera för att ta fina bilder i höstsolen. Startar, och självklart ligger minneskortet kvar hemma på bordet...

tisdag 28 oktober 2014

Snurrigt bakom kulisserna

Jag och husse har gjort slut, och kommer troligtvis flytta isär inom överskådlig framtid. Hundarna är ju trygga med mig oavsett var vi bor, och Ior har ju hunnit flytta ett par gånger redan, så den biten är jag inte orolig för. Däremot är jag väldigt trött på att flytta varje år, är mer trygghetsjunkie än en sån som tröttnar fort. 

Vi är fortfarande goda vänner, och det är ingen konflikt åt nåt håll, vi har mest glidit isär eftersom vi har så olika livsstilsideal. Så sett är det här en väldigt bra sak - jag kan leta efter en plats där jag bor så nära skogen att jag inte behöver busskort för hundarnas skull. Till GU har jag en idé om att jag kommer kunna cykla, och på så sätt snåla jättemycket! Nu åker jag buss eftersom jag ändå har kortet för att kunna gå på något annat än asfalt med fyrbeningarna.

I nuläget går snacket om att dra ihop lite folk och ha ett djurtillåtet kollektiv någonstans där det passar bra. Så den delen av framtiden känns väldigt rolig!

Men jag har såklart deppat också. Då är det väldigt bra att ha hundar, som både släpar ut mig i busvädret och gosar tätt, tätt intill i soffan så att vi tre ligger i en enda rörig hög. 
Eller springer på mitt huvud, det går bra vilket som.
Det är läskigt att börja om med framtidsplaner på egen hand. Men jag tror också att det kommer bli så otroligt mycket bättre att tänka lite mer på vad det är jag vill, åtminstone ett litet tag. Hundarna är hittills det starkaste uttrycket för det som är jag. Förhoppningsvis kan jag bygga ett helt liv som speglar den jag är, och vill vara! Med mer utomhusliv, komma igång med träning när valp kan vara ensam/hänga med (lätta joggturer, då), och ett hem som är sådär ljuvligt genomtänkt plottrigt av vackra böcker och mina egna skapelser. 

Det är svårt att starta om. Jag är bara så himla tacksam att jag och M kommer överens bra nog att vi kan ta en filmkväll, och inte har bråttom med att bryta upp när vi väl kommit fram till hur vår relation faktiskt ser ut. Det blir så mycket lättare att blicka framåt, och se allt spännande som väntar runt hörnet, när det inte är så fasansfullt trassligt bakom en.

Och han ska fortfarande ha Ior när skurken är pensionär. Han säger det, och jag tror på det - bandet till den hund som bryter igenom ens hundrädsla är något väldigt speciellt (Zita <3) och det har jag sett hos dem. Det känns fint.

måndag 27 oktober 2014

Iors MH-diagram

För den om inte orkar glo på filmen ;) Eftersom många gör MH med dalmatiner ganska sent, och så även jag, så valde jag att jämföra med hela rassnittet och inte bara unghundar. Iors värden är samma oavsett, såklart, men jämförelsen kan också vara intressant. 


Valpens ordförståelse

Tippex första fraser var antagligen nu går vi, som ju blir ganska tydlig på alla andra sätt också, och vi går runt. Den senare betyder att vi går runthörnet på huset för att komma till soprummet, om det är så att jag har en bajspåse att slänga på en valprastning. Han sätter av full fart åt rätt håll, men smiter inte före runt hörnet (som f.ö ändå är glas) och väntar in mig duktigt. Han vet dessutom vilken dörr han ska sikta på. Håller sig nära huset, ingen risk att ha honom lös. Älskade tokvalp!

Döm inte efter utseende

Jag menar, vem ser mest djävulsk ut av dessa två?



Ledtråd: den som ser söt och snäll ut är ganska överjävlig, den andra är världens snällaste gosplutt.

söndag 26 oktober 2014

Parallellträning

Ior ligger plats medan valpen får ett pass med sitt. Himla fiffigt!

Sök - nu jobbar vi fram skallet!

Ja, men eftersom det nu kräver en del av både hund och förare att få till en bra skallmarkering, så är det såklart det jag ger mig in på. Egentligen hade jag tänkt köra på rulle, men träningssällskapet är såld på skall och jag var inte så svårövertalad.

Först körde vi ett par halvkluriga sökskick. Ior fick cirkla och vinda in på ett par tillfällen, men var väldigt målinriktad - analyserade vinden och gick på djupet utan att tveka.

Efter det gick vi på markeringsträningen, där jag har grundat med att shejpa fram ett bra skall hemma. Först testade vi om figgen kunde få Ior att ljuda, och det funkade. Sen fick Ior se figgen kuta iväg och "gömma" sig på nivån stå bakom ett träd 5-10 minuter bort, dvs rejäl synretning, och sen väntade han ut att det kom ett skall. Innan har vi byggt förväntan eftersom belöningen fortfarande är kamp hos figge varje gång.

Ior fattade snabbt vad det gick ut på! Ingen stabil kvalitet på skallen än, men den kan ju jag jobba på hemma också. Han har vettig frekvens (fick ur sig 2-3 i rad på neutral figge mot slutet), och jag råkar veta att han inte har svårt för att stå och glappa käft rätt länge om han tycker att det är befogat. Hans skall är alltid medvetna, det tror jag är en fördel!

Så nu har jag en väldigt trött och nöjd dalmatiner. Det var faktiskt ett tag sen <3 Blev ju både fys och nosjobb i söket, och jobba med skallen i markeringsträningen. Ikväll får han en välförtjänt massage! Han bar ju dessutom vatten, sitt täcke och arbetstecken i klövjan dit och hem. Det blev med andra ord både styrka och spurter i samma pass, kanske inte det optimala ur utvecklingssynpunkt men i min erfarenhet är det okej att ha såna dagar så länge som det blir ordentlig återhämtning efteråt.

Nu är ju både jag och personen som vi tränar med helt gröna på sök. Dessutom har ingen av oss bil, så det är inte optimala förhållanden. Samtidigt är det väldigt kul att sitta och googla och läsa, diskutera hur vi ska göra för att lära in något moment, och sen testa sig fram!

Jag tänker att när markeringen sitter, då kan det vara dags att försöka utvidga träningskretsen lite för att kunna köra med flera figgar, plus då kul och lärorikt att se fler hundar jobba. Men innan dess behöver jag få upp uthålligheten själv också, det är hårt jobb att figga ;)

Valpträning: sitt

Ja, jag skulle ju inte träna moment med Tippex. Men eftersom han hea tiden sätter sig, tänkte jag att det är lika bra att lägga signal på det! Blir en första övning i shejping för lillen också. Det innebar även en övning i omvänt lockande, eftersom liten hemskt gärna ville komma åt skinkan jag hade i handen.


Jag säger ordet när han satt sig, och belönar därefter. I nuläget har han nog ingen större förståelse för att det är just agerandet jag belönar - att sitta när han väntar så himla naturligt för honom. Så jag ska försöka öka min tajming för att pricka in själva rörelsen av att sätta sig, så kanske det kan göra saken lite tydligare. Sen är det bara en fråga om att lära honom lära sig, få en kommunikation för sånt är inte helt fel att göra med liten!

Inkallningen och kontakten är det inget fel på hittills. Han stannar upp och tittar på det som är intressant (fåglar är det senaste), och kommer skitlycklig när jag ropar. Har han månne sett hur storebror gör? I morse träffade vi på en 8 veckors mops som flyttat in på vår våning, helsöt! Kallade såklart in min buse så att den slapp bli attackerad av terrieristen. Men lite valpträffar framöver är nog supernyttigt, särskilt som mopsar är lite speciellt byggda och kan vara svårlästa. Nu är han ju redan van vid konstigt tecknade hundar, då går vi vidare med nästa variant!

torsdag 23 oktober 2014

Dagens utflykt

Idag har vi varit hemifrån i över tre timmar, varav Tippex gått kanske 20 - 30 minuter.  Resten åkte han ryggsäck på min mage, sovande. I tiden ingår också bussresa, eftersom vi stack iväg till Hisingsparken.


Jag gillar ju halvruttet höstväder, när de enda som är ute är riktiga entusiaster. Till skillnad från parkturisterna på sommaren, har svårt för människor som bara kan uppskatta naturen när den är bekväm.

Nu återstår bara bilder:

Vi klättrade uppför en rejäl backe det första vi gjorde.
Tippex kämpade på!
Sen satte han sig bestämt. "Nu är jag klar här, hiva upp mig!"

Ner och snusa lite på backen. 
Trött goding på bussen hem.

Medan Ior alltid kan se pigg ut för en godisbit.